Monika Häägg gästbloggar på Barnboksprat om att skriva barnböcker om bronsåldern.
Böcker som utspelar sig i bronsålder, är det en spännande läsning? Ja, säger jag som nu har skrivit fyra böcker om Fry – en flicka i bronsålder. Det är en mystisk tid med mängder av tecken. Gravhögar, bronsfigurer och hällristningar sätter igång fantasin. Det finns inget skriftspråk bevarat och därför kan fantasin flöda och de historiska avtrycken tolkas fritt.
Idén till böckerna fick jag när jag cyklade omkring i det Halländska landskapet och såg alla dessa gravhögar som fortfarande finns bevarade efter mer än 3 000 år. Jag läste mängder med fakta om tiden och hittade platser runt Halmstad och Bjärehalvön som passade till min äventyrshistoria. Vid en utgrävning, inför byggandet av ett nytt bostadsområde, hittades stora långhus (ett som var 45 m!) och där placerade jag Kungsgården. För nog hade det bott en liten lokal kung eller hövding i ett så stort hus? Jag har valt att göra solen till en Solgudinna och månen till en Mångud. Både sol och måne betydde mycket för den tidens människor. Det går att avläsa i bilder och föremål. I mina böcker har det blivit en kamp mellan Solgudinnan och Månguden och mitt i denna strid finns Fry som är ett Solbarn med övernaturliga krafter. Vem är den största guden? Men egentligen är det människornas kamp om makten och i den kampen används gudarna.
Med detta äventyr kan engagemang för forntiden byggas. Med spännande böcker väcks intresset för att söka vidare i historiska fakta. Det har varit min tanke med att skriva den här bokserien. Kungsgården är fjärde och avslutande delen i serien. Den utkommer i augusti.
Om gästbloggaren:
Monika Häägg är författare och dramapedagog. Hon har skrivit teaterpjäser och turnerat med barnteater. Hon gör föreläsningar om bronsålder och fantasi samt drama och skrivande. Barn- och ungdomsböckerna Solbarnet, Månguden och Isvintern utspelar sig i bronsålder. I augusti utkommer Kungsgården som är sista delen i bokserien. Mer om Monika och hennes böcker hittar du på Monkaland och i hennes blogg.
En fruktolöst tokrolig bok om syskonen Aron och Anna och deras farmor som ska tillbringa ett par dagar tillsammans när barnens föräldrar reser bort. Det är förresten inte bara Aron och Anna som farmodern får vara barnvakt åt; barnens kompisar Linn och Lennon ska sova över, och pappan har lovat grannen att vara hundvakt åt hunden Antibus också. Och farmor har ju med sig sin hund Nilsson Bergman! Det blir fullt hus och fullt ös! Men är inte farmor lite väl knasig?
Supercharmig bok med hög igenkänningsfaktor! Här är det den lilla elefantungen som ska sova tycker mamman, men det vill elefantungen inte alls! H*n är ju inte trött, det är mamman som pÃ¥stÃ¥r det! Elefantungen börjar i alla fall förbereda sig för kvällen; h*n kissar och bajsar och sen börjar det som man som förälder sÃ¥ väl känner igen ”Jag ska bara…” Sen ska det borstas tänder men det vill h*n inte heller fast de andra djuren ocksÃ¥ gör det (ett djur använder zebrans svans som tandborste!).