Vi har tidigare skrivit om Goboken på bloggen, bland annat här och här och jag tänkte spinna vidare lite på detta. Vi har nämligen också testat Goboken. Vi gick med när Kicken va nyfödd och har hunnit få kanske 5-6 paket. När vi gick med tyckte jag dels att de hade ett fantastiskt startpaket (skiljer sig lite från det Helena fick i tidigare inlägg) och sen tyckte jag det verkade skönt att få åldersanpassade bokpaket så behövde man inte tänka så mycket på det. Nu i efterhand märker jag att vi ligger ca 3-4 månader efter om man ska se till böckerna. Jag trodde att det bara va Kicken som va ovanligt ointresserad av böcker men en av mina sk mammakompisar upplever samma sak och de har ett mer etablerat lässätt hemma. Det är tex först nu som Kicken intresserar sig för boken ”Titta” som vi fick i välkomstpaketet. Kicken är nu nio månader.
Böckerna om Wille är fina och de ser bra ut i bokhyllan men några har inte ens blivit lästa. Boken som spelade som olika intrument när man vände på den va väldigt populär direkt, mest som leksak, och det finns faktiskt inte kvar på grund av att den är sönderlekt. Titt-ut-boken trodde jag skulle bli en favorit men bilderna skjuts ut på sidan av boken vilket Kicken inte uppfattar riktigt, han tittar ju I boken. Det senaste bokpaketet innehöll en bok om djur som man kunde klappa på och jag hade verkligen sett fram emot detta paketet. Men även nu blev jag besviken. All päls känns nästan likadan, förutom fårets ull och sidorna går att veckla ut och jag märker direkt att de kommer gå sönder inom en vecka om boken ska läsas. Jag har nu beslutat mig för gå ur Goboken och försöka koncentrera mig mer på att själv hitta böcker som passar oss. Helenas plus- och minuslista stämmer ganska väl in på hur jag också har uppfattat Goboken. (Deras hemsida har dock väldigt mycket bra information och tips om till exempel språk och läsning som är väl värt ett besök, oavsett om man är medlem eller ej.)
Nu när jag läst vad ni tyckte om Go´boken, är jag ganska glad att vi skippade det från början. Funderade på det ett tag men nej, det kändes aldrig riktigt rätt…