En annan resa

”En annan resa” är enligt förlaget en fristående fortsättning på boken ”Konstiga djur” som Barnboksprats Helena F tidigare recenserat. Den här boken har blivit höjd till skyarna av många recensenter som berömt dess humor och språk. Vad tycker jag då? Jag är liiite skeptisk.

Maria Nilsson Thores illustrationer kan jag säga att jag verkligen gillar. Jag tycker mycket om färgskalan och figurerna och deras minspel. Jag blir genast väldigt förtjust i jättemyrsloken.

Men det är någonting med Lotta Olssons text som jag inte kan sätta fingret på riktigt som gör mig skeptisk. Jag har bara läst boken tyst för mig själv; kanske borde jag prova den som högläsningsbok för sonen för att se hur det funkar. Kanske är det så att att jag är tveksam till om språket och handlingen funkar för åldersgruppen 6-9? Det står på baksidan av boken att den är lättläst, men det betyder inte samma sak som att den är lätt att förstå. Här förekommer en del filosofiska tankar och diskussioner, och möjligen är det för att jag inte är en särskilt filosofisk person som jag har lite svårt för detta?

Handlingen då? Det är en trist och kylig vårdag och jättemyrsloken tycker att världen är ful. Hans vän hasselmusen påstår att man inte kan säga på det viset:

”Du tycker att världen är ful just nu, i synnerhet nu ja, men det är ju inte detsamma som att den är ful, eller hur?”

”I synnerhet” är för övrigt hasselmusens absoluta favorituttryck som hon använder i tid och otid. De båda vännerna hamnar i en diskussion om världar, vad menas egentligen med din värld respektive min värld – menar vi samma värld när vi pratar? Hasselmusen menar att jättemyrsloken i själva verket inte vet någonting alls just om världen. Där börjar funderingen kring att ge sig ut på en resa. Sagt och gjort: jättemyrsloken packar en resväska full med grejor. Jättemyrsloken visar stolt upp en rosa hårtork för hasselmusen och då utspelar sig en liten scen som jag skrattade gott åt och som är ett bra exempel på den fina humor som faktiskt finns i boken:

”En resehårtork”, sa han allvarligt. ”Jag köpte den i går”.
”En hårtork? sa hasselmusen. ”Men snälla myrslok, du brukar väl aldrig torka håret?”
”Nej! Nej!” rättade jättemyrsloken. ”Inte en hårtork! En resehårtork, sa jag ju. Man ska ha den när man reser.”

Hur som haver så blir det ingen resa genom skogarna för jättemyrsloken, det blir en inre resa som involverar en ny vän/regissör, en uppsättning av pjäsen Rödluvan (med jättemyrsloken i huvudrollen) och många nya erfarenheter för de båda vännerna.

Jag måste nämna en särskild bild i boken: på sidan 83 sitter dvärgelefanten Arne (deras nya vän) i en regissörsstol iklädd svart basker med en cigarr i mungipan. Kan det vara så att dvärgelefantens förebild var en viss Ingmar Bergman?

Om du vill provläsa klickar du här.

Vill du läsa en intervju där Lotta Olsson berättar om arbetet med boken? Då klickar du här.


En annan resa
Författare: Lotta Olsson
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 112
ISBN: 9789163869969
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Kanske gillar du också:

Författare: Helena Eriksson

Jag heter Helena Eriksson och är beroende av böcker av alla slag! Jag tycker om att läsa tyst, läsa högt, läsa för njutning, läsa för att lära och att läsa för att ge andra en upplevelse. Att hjälpa andra att upptäcka glädjen med att läsa försöker jag göra ofta genom att läsa för min son (född 2006) för min dotter (född 2010) och i mitt yrke som lärare för mina tonårselever.

3 reaktioner till “En annan resa”

  1. Hade du läst Konstiga djur också? Gillade du den? Jag får säga att provläsningen inte gav riktigt samma känsla som jag kommer ihåg från Konstiga djur tyvärr.

  2. Nej jag har ju inte läst ”Konstiga djur”, kanske borde göra det :-)

  3. Jag högläser just nu ”En annan resa” för mina döttrar, fem och sju år gamla, och de älskar den! Extra roligt blir det väl för att jag ”spelar teater” när jag läser, dvs. jag förställer min röst på olika sätt beroende på om det är hasselmusen eller någon av de andra som pratar. Men barnen fnissar också förtjust åt de olika karaktärernas stolligheter och deras typiska uttryckssätt, som ”i synnerhet” eller ”okidoki” … Även om barnen inte kan förstå alla referenser och blinkningar till vuxenhumor som också finns där (som en liten bonus för oss föräldrar) så har de kul var och en på sin egen nivå! Den första böken, ”Konstiga djur”, läste vi med lika stor behållning för ett år sedan. Ser fram emot en fortsättning!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *