Odd och frostjättarna

Odd har inte precis tur. Först blir han faderlös, sen skadar han foten och blir krympling. Till råga på allt gifter hans mamma om sig med Elfred den fete, som inte har något till övers för honom. Ingen annan i byn gillar honom särskilt mycket heller, de flesta tycker att han är irriterande för att han alltid är så glad.

Under vintern sitter vikingarna instängda i den stora salen och bara väntar på våren. Männen roar sig med sånt som vikingamän tycker är skoj, det vill säga öl och slagsmål. Odd passar dåligt in i bilden och när våren aldrig tycks komma flyr han ut i skogen. Där räddar han en björn som fastnat med tassen i ett träd – och björnen visar sig vara ingen mindre än guden Tor! Loke är också där i form av en räv och Oden har blivit en örn. De har blivit lurade av de onda frostjättarna, instängda i djurkroppar och utkastade från Asgård. Det är därför vintern är så långdragen och faktum är att den aldrig kommer att ta slut om frostjättarna får fortsätta regera. Hur ska Odd som är så klen kunna hjälpa gudarna?

Det blir trångt att sova med en björn, en räv och en örn i en liten koja.

Min inställning till Neil Gaimans författarskap är inte helt enkel att sätta ord på. Jag vill tycka om hans böcker mer än jag gör, för jag är oerhört fascinerad och imponerad av de fantasifulla världar han skapar, de storslagna äventyr han kokar ihop som på löpande band och hur han ofta väver in mytologi på ett sätt som ger berättelserna en förankring i berättelser läsaren redan känner igen. Samtidigt var jag ärligt talat ointresserad när jag lyssnade på talboksversionerna av vuxenböckerna American Gods och Neverwhere. De grep inte tag i mig, de kändes inte viktiga. Fascinationen uteblev inte, men den stannade på ett rent objektivt plan. Med barnböckerna Coraline och Kyrkogårdsboken blev det faktiskt annorlunda. Jag tyckte riktigt bra om dem. Därför hoppades jag kanske lite för mycket när jag plockade upp den här boken.

Odd och frostjättarna är ett imponerande litet äventyr, men än en gång har Gaiman svårt att aktivera några djupare känslor hos mig. Detta utan att jag kan peka på något jag tycker är dåligt – allt hos den här berättelsen, liksom hos American Gods och Neverwhere tyder på att den är väldigt bra, men jag lyckas ändå inte riktigt tycka om den så mycket som jag skulle vilja.


Odd och frostjättarna
Författare: Neil Gaiman
Illustratör: Mark Buckingham
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 123
ISBN: 9789163867255
Köp: jämför priser

Kanske gillar du också:

Författare: Helena Ferry

Jag heter Helena Ferry och gillar att läsa, skriva och dricka te. Barnböcker läser jag med mina barn Ava och Sander (födda 2008 och 2012), ungdomsböcker läser jag helt och hållet för min egen skull. Jag tycker att vuxna borde läsa mer ungdomsböcker! Det händer att jag lobbar för det lite diskret genom att ge bort ungdomsböcker i present. Till vardags arbetar jag som systemutvecklare på ett konsultbolag. Jag tycker det är roligt med webbutveckling och det praktiska arbetet med bloggen bakom kulisserna faller därför på min lott. Mer om mig finns att läsa på min vardagslivsblogg Helenas dagar.

1 reaktion till “Odd och frostjättarna”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *