Att fånga en tandfé

När mitt barn Elis tappat sin första tand ville han ha en peng av tandfén. Han la ner tanden i ett glas med vatten och ställde det på diskbänken. Han och jag hade precis satt oss vid datorn för att skriva ett brev till tandfén, men Elis ville gå och hämta sin tand. Då fann han ett tomt glas i köket! Hans pappa hade råkat hälla ut tanden i vasken. Med gråten i halsen kom Elis tillbaka och berättade att han var tvungen att skriva brevet till tand-turtles istället, för nu fanns tanden i kloakerna.

I samband med att Elis nu har sin tredje lösa tand kom det hem en trevlig bok till oss: Att fånga en tandfé. Den handlar om Majalie och hennes kompis Nadja.   När de är ute och leker märker Majalie att hon har en lös tand. Hon gör allt för att tappa den för Nadja berättar att tandfén kommer med pengar till alla som tappat en tand.

Pengen lockar förstås, men efterhand kommer barnen på något som lockar ännu mer: att fånga tandfén. Barnen kommer på att det hade varit perfekt om tandfén kunde bo i Majalies dockhus. De bestämmer sig för att ligga på lur för att kunna fånga tandfén så fort hon dyker upp. Men de stöter på en del problem på vägen där Majalies busiga lillasyster står för lite bus.  Och varför sitter Nadja och mumsar så länge på kvällssmörgåsarna som mamma ställt fram när Majalie är jätteivrig att få komma igång med fångandet? De måste ju snabba sig att låtsassova så tandfén vill komma fram någon gång.

Det här är en bok med en något nostalgisk känsla. Bilderna är förvisso gjorda i modern stil med ett gedigen bearbetning med hjälp av datorn. De har mycket dekoration kring sig och det är en väldigt vacker och tilltalande bok. Det jag menade med det nostalgiska är föräldrarnas förhållande till barnen. Då barnen är ute och leker sitter mammorna med och pratar med varandra. Idag har jag fått känslan av att barn antingen går ensamma till lekplatsen eller att en förälder följer med, men sällan tillsammans med en annan förälder. Det har väl förstås att göra med att alla föräldrar jobbar mer idag än när jag var liten. Förr arbetade mammorna deltid i större utsträckning och de skötte ännu mer av hushållsarbetet och det är den känslan man får i Att fånga en tandfé. Å ena sidan känns det lite märkligt att läsa en bok där pappan nästan inte märks alls, men mamman sköter hela hemmet, å andra sidan får vi en fin bild av bandet mellan en mamma och ett barn. Det här är en bok om vänskapen mellan Majalie och hennes kompis Nadja, men också om vänskapen mellan mamma och barn. Och förstås är det också en bok om spänningen kring att tappa sin första tand!



Att fånga en tandfé
Författare: Sanna Juhlin
Illustratör: Åsa Lundgren
Förlag: Texicon
Antal sidor: 42
ISBN: 9789197774512
Köp: Jämför priser

Kanske gillar du också:

Författare: Emma Lindström

Jag heter Emma Lindström och tycker att det är jättespännande att få ta med dig på några av de resor jag gör i barnböckernas värld. För det mesta läser jag för mina två barn, Elis, som föddes direkt efter stormen Gudruns ankomst vintern 2005 och Olof, som föddes fredagen den 13, våren 2007. Med tanke på deras maffiga ankomst är det kanske inte helt oväntat att de älskar äventyrsfyllda böcker, men vi läser även en hel del lugna och mysiga böcker. Jag arbetar som förskollärare och har läst en läs- och skrivutvecklingskurs samt en barnbokslitteraturkurs i min utbildning. Jag tycker också väldigt mycket om att skriva själv. För tillfället har det resulterat i två böcker som jag tryckt upp för eget bruk.

2 reaktioner till “Att fånga en tandfé”

  1. Nämen? Vi brukar vara ett stort gäng mammor som hänger på lekplatserna, eller så hakar man på någon av dagismammorna efter hämtning.

  2. Kolmas merkki on tosiaan ihan lukemisen arvoinen teos. En lue yleensä dekkareita, eikä tuota ihan täysin siihen luokkaan voi laittaakaan. Kuvitteellisten olentojen kirja kuulostaa juuri niin ihanalta iltalukemistolta, että sitä voisi metsästellä seuraavilla kirjastokäynneillä.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *