I Vi springer möter vi två barn som springer nattetid. De springer förbi Island, Grönland och Grötland men också Kamomilla stad och Villa Villekulla där Pippi sitter och stickar. De springer förbi Döda havet, fast alla lever, och de springer förbi en otäck plats med en sprängd fabrik. De springer faktiskt nästan ända till solen men då blir det för varmt. Boken börjar och slutar med att barnen sitter i trapphuset och tittar rakt på läsaren.
Textstyckena är ganska korta och fint anpassade för högläsning medan bilderna inbjuder desto mer till ett långsamt nogrannt studerande. De är väldigt färgrika och det skiftar mellan ljus och mörker. Det finns en kontrast mellan stillheten i de inledande och avslutande uppslagen gentemot det fartfyllda springandet på övriga sidor och barnen är också mycket mer realistiskt avbildade på de stillsamma sidorna.
Augustprisjuryns nominering lyder:
”Två barn springer. De springer över berg och genom städer. Passerar Grönland och Grötland, Villa Villekulla och Mumindalen. Bort från vardagen och trapphuset därhemma, ut i världen. Frihet och rörelse står i centrum i denna bilderbok, men här finns också ett mörkt och ödsligt stråk. Joar Tibergs poetiska text drivs av associationer och lekfullhet, Sara Lundbergs bilder av framåtrörelse och en ström av färgaccenter som framhäver det lustfyllda. Detta är en hyllning till glädjen att finnas till.”
Nog är det en härlig bok det här men det blir dessvärre inte en av mina personliga favoriter. Den 24 november får vi se vad Augustprisjuryn tycker!
