Syskonen Nell och Nick bor med sin far på en herrgård någonstans i Storbritannien någon gång omkring förra sekelskiftet. Nell skriver politiska kvinnorättsartiklar för tidningen Kvinnans röst och Nick är uppfinnare. När fadern plötsligt dör uppdagas det att syskonens mor inte alls varit död utan att hon befinner sig i Kenya. Dessutom får de veta att de kan vara i fara och därför genast måste bege sig till modern. Nell och Nick tar med sig son pappas betjänt Noggs och flyr mer eller mindre hals över huvud. På resan inträffar de mest märkliga saker, det dyker upp bekanta personer hela tiden och de blir lurade och utsatta för mordförsök om vartannat.
Jag har aldrig tidigare läst Christina Wahldén men vad jag förstår är hon fantastisk på att skriva om svåra ämnen på ett lättfattligt sätt. Den här boken är en ny genre för henne och tyvärr tycker jag inte att den är helt lyckad. Erkännas ska dock att jag har svårt för humoristiska böcker och den här ska definitivt placeras in i den genren men det blir liksom lite för mycket av alltihop. Nell och Nick blir som sagt utsatta för smärre mordförsök och upprepade gånger tycker Nell att ”de där isblå ögonen ser bekanta ut” men de bara fortsätter sin resa och tänker inte mer på konstiga sammanträffanden eller obehagliga händelser. Boken karaktäriseras också som science fiction och jag köper att de rider på mekaniska hästar eller färdas på flygande mattor men det slängs in för mycket små, i nutiden existerande, uppfinningar som Nick gör, t.ex. ett minne till Nells skrivmaskin där hon kan spara sin text. Stora viktiga ämnen som kvinnors frigörelse och kolonialismen varvas med alltför många putslustigheter och uppfinningar och allt sker i ett högt tempo där ingen nämnvärt reagerar över vad som händer. Tyvärr så är det här inte min kopp te.