Allt jag säger är sant

Alicia är 16 år och ämnad för stordåd. Exakt vilka stordåd vet hon inte så noga, men hon vet i alla fall att hon inte vill slösa bort sin tid med att mögla i skolan hela dagarna, så hon hoppar av gymnasiet. Mest för att få tyst på de vuxnas tjat om att hon måste upprätta någon sorts plan för sin framtid tar hon ett kaféjobb och flyttar i samma veva in hos sin mormor för att slippa föräldrarnas missnöje. Alicia har en exceptionellt fin relation till sin mormor och trots att hon behöver en paus från sin familj så är det egentligen inget fel på den. Föräldrarna finns där och stöttar och Alicia har dessutom en lillebror som hon älskar.

”Du är rätt kaxig av dig du”, säger the love interest (jovisst finns ett sÃ¥nt ocksÃ¥) till Alicia. Och det är just det som gör henne sÃ¥ härlig och unik. Brukar inte ungdomar i böcker väldigt ofta vara ocoola och ha dÃ¥ligt självförtroende? Alicia är visserligen inte med i inneklicken i skolan, men det är heller inget hon önskar. Hon gÃ¥r sin egen väg. Hon har sin egen stil. Det enda problemet är att det ibland är svÃ¥rt att veta vart den egna vägen ska leda. Den egna stilen svajar dock aldrig och Alicia är i grund och botten övertygad om sin egen förträfflighet.

Men det räcker förstÃ¥s inte med detta…

* SPOILERVARNING *

Alicias nya liv kastas plötsligt omkull när hennes mormor dör. Hon hamnar i ett känslomässigt vakuum och börjar göra (ännu mer) knasiga saker för att känna att hon fortfarande lever. Det dröjer innan sorgen kickar in ordentligt. Den här biten sitter som en kniv i hjärtat och jag fäller äkta tårar över Alicias fina mormor. Lisa Bjärbo har fått till en fin balans mellan humorn, som genomsyrar texten i form av fyndiga formuleringar och Alicias underbara impulsivitet, och det sorgliga som ger boken ett större djup.


Allt jag säger är sant
Författare: Lisa Bjärbo
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
ISBN: 978-91-29-68016-4
Antal sidor: 256
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Bilderboksretro 60-tal

Nu kan den barnboksnostalgiske få sitt lystmäte än en gång, om hen hunnit hämta sig från Bilderboksretro 50-tal. Nu finns nämligen Bilderboksretro 60-tal.

Se bara, så fin den är:

Bilderna är lånade av Lisa Bjärbo, från hennes eget inlägg om boken.

Den här gången är det Kalle går ut (ej i bild) som ger mig den kraftigaste nostalgiboxhandsken i magen. Åh! Den! Den finns fortfarande i mitt föräldrahem och om jag inte minns fel har jag i yngre år berikat den med kritor såväl som sax.

Det finns gott om annat jag minns också, trots att jag inte fanns på 60-talet (jag är född 1980). Lilla Anna, Totte, Karius och Baktus. Lilla spöket Laban är fortfarande i ropet, Ava har både bok och film med Laban-sagor. Hellsings ABC-bok finns också i hennes bokhylla. Lisa och Lena minns jag, fast egentligen i en annan bok om dem. De här böckerna är ju det bästa av det bästa. Sånt som levt kvar och funnits med när flera generationer av barn vuxit upp. Vilka böcker av idag kommer att hålla så länge? Det kan man ju fundera över.

Bläddra gärna ett smakprov!


Bilderboksretro 60-tal
Redaktörer: Lisa Bjärbo och Susanna Hellsing
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
ISBN: 9789129677584
Antal sidor: 128
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Bilderboksretro 50-tal

Kommer du ihåg? Så står det på en lockande pil in i den här boken, Bilderboksretro 50-tal (som ni ser i bilden är det fler på väg!). Lisa Bjärbo och Susanna Hellsing bjuder på en rejäl nostalgitripp genom samlade utdrag ur barnböcker vi minns, och kommentarer till dem. Kolla in:

» Lisa Bjärbo visar smakprov ur boken
» Boktrailer pÃ¥ Youtube
» Bläddra hos smakprov.se

Har man den här boken behöver man ingen tidsmaskin. Bli barn pÃ¥ nytt av att Ã¥terupptäcka dina gamla favoriter! Mina nostalgipiller är främst Hur gick det sen?, Historien om nÃ¥gon, Barna Hedenhös, Krakel Spektakel köper en klubba och KlÃ¥fingerdagen – vilka är dina?


Bilderboksretro 50-tal
Redaktörer: Lisa Bjärbo och Susanna Hellsing
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
ISBN: 978-91-29-67757-7
Antal sidor: 128
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Bok eller leksak – var går gränsen?

I det senaste numret av Barnens Bokklubbs tidning Barnposten kan man läsa artikeln Bok eller leksak – var går gränsen?, i vilken Lisa Bjärbo och jag funderar över det här med böcker och leksaker som lånar drag av varandra. Ämnet har diskuterats i bloggosfären, till exempel hos Bokunge, efter att Pia Huss skrev en kritisk artikel i DN (2010-12-27) om exploaterandet av våra älskade barnboksfigurer.

Det finns faktiskt en hel del att fundera kring gällande detta. Jag kan inte påstå att jag alltid uppskattar överflödet av prylar och de nya, moderna varianterna av klassiska karaktärer, men samtidigt vill jag ju inte förbjuda pryltillverkning och vidareutveckling. Så vad försöker man åstadkomma när man klagar, egentligen? Egentligen är det väl inte konstigare med bokprylar än med alla andra prylar: ja, det görs för mycket och det görs mycket skräp, men det är ju upp till mig som konsument om jag köper eller inte. Och en del av grejerna är ju bra. Eller vad tycker ni?

Intervju: Lisa Bjärbo älskar böcker

Lisa Bjärbo är aktuell med Det är så logiskt, alla fattar utom du, en träffsäker och humoristisk bok om tonåringar med kärlekstrubbel. Barnboksprat har växlat några ord med henne om kärleken till böcker och om böcker om kärlek.

Hej Lisa! Du skriver böcker, du är redaktör på Barnens bokklubb, du skriver om böcker på Bokunge och du läser förstås böcker själv och med din son Rufus. Har det alltid varit självklart för dig att ha ett så bokrikt liv?

Jag har inte tänkt pÃ¥ mitt liv som ”bokrikt” innan, men det räcker faktiskt med att ta sig en titt runt om mig – det är böcker precis överallt. Och det känns oerhört rikt och lyxigt, faktiskt! Jag har alltid älskat böcker, och haft dem kring mig hela mitt liv. Mina föräldrar läste mycket för mig och mina syskon när vi var smÃ¥, och när jag lärde mig läsa själv blev det ännu mer böcker. Jag läste (och läser) fort, mycket och nästan jämt. Och att jag pÃ¥ nÃ¥got sätt skulle jobba med ord har varit självklart länge, men inte i vilken form. När jag var liten sa jag till alla att jag ville bli författare när jag blev stor. Sedan blev jag lite äldre och slutade säga sÃ¥ där (det kändes sÃ¥ skrytigt och overkligt, liksom). Istället utbildade jag mig till journalist. Sedan blev jag ännu äldre, och blev författare ocksÃ¥. Men jag tycker fortfarande det känns skrytigt och overkligt att säga det, sÃ¥ jag ligger lÃ¥gt med det där f-ordet. Men, alltsÃ¥! Jag är verkligen väldigt glad att jag fÃ¥r hÃ¥lla pÃ¥ med böcker hit och dit och överallt. Jag älskar det.

Din nya bok, Det är så logiskt, alla fattar utom du handlar om Johan som i hemlighet är kär i sin bästis Ester. Vad lockade dig att skriva en bok om kärlek?

Jag tänkte att jag ville skriva en bok om två ungdomar som berättade växelvis i vartannat kapitel, och att boken skulle handla om deras liv i en småstad, om vardagen runt om dem, med skola, familj, vänner, sömnlösa nätter och stora känslor, och att ungdomarna skulle vara ganska vanliga. Att det till stora delar blev en berättelse om kärlek beror nog på att det är en av de där stora känslorna som tar ganska stor plats i vardagen. Inte bara hos ungdomar, utan hos alla. Det finns ju många sidor av kärlek att grotta in sig i också, när man väl börjar skriva om den. Den kan vara hemlig, olycklig, fantastisk, destruktiv, trånande, otålig, tärande, krossande, pirrig och bubblande lycklig. I min bok finns lite av alla sorterna.

Du har tidigare skrivit intervjuböcker och faktaböcker. Hur var det att ta steget till skönlitteratur?

Det är ganska läskigt att skriva skönlitterärt, tycker jag. Svårare! Speciellt det där med hitte-på-andet. För vad ska boken handla om? Vad händer sedan? Hur gör karaktären nu? Och hur ser alla ut? Kanske är det därför boken utspelar sig i Växjö, på samma gymnasieskola där jag själv gick, på samma gator där jag själv hängde, och på samma caféer där jag själv fikade. För att jag slapp hitta på de delarna då. Och i efterhand kan jag se att ganska mycket av den här boken är taget från mitt eget liv. Det är inte jag som är Ester (den ena huvudpersonen). Det är inte jag som är Johan heller (den andra huvudpersonen). Men väldigt mycket av dem har jag hämtat från mig själv och de jag känner, och många scener i boken har jag också varit med om på ett eller annat sätt.

Läser du själv mycket böcker om kärlek?

Jag läser väldigt gärna böcker om kärlek! Och ser på filmer! Och visst, mycket i genren kanske inte är så himla bra alltid, men när man väl hittar guldkornen så blir man ju lycklig länge efteråt.

Lisa Bjärbos bästa tips på kärleksböcker:

  • Lilla pussboken av Kenneth Andersson: snygg pekbok där bebisen fÃ¥r pussa allt han/hon gillar, som slutar med en spegel sÃ¥ bebisen fÃ¥r chansen att tycka lite extra om sig själv, och belöna spegelbilden med en puss.
  • Rosa barnkammarboken: en hel antologi proppad med kärlek och känslor för 3-6 Ã¥ringar.
  • VÃ¥ffelhjärtat av Maria Parr: finaste bästis-kärleksskildringen jag vet, för 6-9 Ã¥ringar.
  • Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig sÃ¥ himla mycket av Gunnar Ardelius: för att den skildrar första allvarliga kärleken sÃ¥ fint sÃ¥ man nästan dör, för 15-Ã¥ringar och uppÃ¥t.
  • Ibland bara mÃ¥ste man av David Levithan: halvgalen, rolig, varm och sjukt romantisk berättelse om Paul som är upp över öronen kär i Noah. FrÃ¥n 13 Ã¥r.
  • Innan jag dör av Jenny Downham: galet stark skildring av leukemisjuka Tessas sista tid i livet, som innehÃ¥ller en av de mest romantiska scenerna jag nÃ¥gonsin läst om. Bombsäker grÃ¥tgaranti. FrÃ¥n 13 Ã¥r.

Mer Lisa: Onekligen, Bokunge, Barnens bokklubbs blogg.