Warning: The magic method WP_Advent_Plugin_Calendar_Collection::__wakeup() must have public visibility in /home/helenafe/barnboksprat.se/wp-content/plugins/wp-advent/src/WP_Advent_Plugin_Calendar_Collection.php on line 26
könsneutral – Barnboksprat

”Var är pappas skor?”

Tillsammans med barnen på min förskola har jag läst:

”Var är pappas skor?” av Kristina Murray Brodin, med illustrationer av Bettina Johansson. En tidlös bok som  gavs ut av OLIKA förlag 2015.

(Lånad bild från Olika förlag)

Berättelsen börjar en vanlig morgon där ett barn ska till förskolan och en pappa till jobbet – men pappas skor är spårlöst försvunna! Innan de kan ge sig iväg måste de leta rätt på dem.

Som alltid levererar Kristina Murray Brodin och Bettina Johansson en bok som tål att läsas om och om igen.  För det första är barnet i boken okönat vilket är väldigt befriande och leder oss direkt in på om det är viktigt att veta vilket kön en människa har?  Den lyfter också  på ett fint sätt hur en familj kan se ut – i det här fallet en pappa och ett barn – och utmanar samtidigt föreställningar om vad en pappa “kan” ha på sig. Boken öppnar upp för viktiga samtal om att få vara sig själv och att välja sina kläder fritt, utan att fastna i könsstereotyper. För varför skulle inte en pappa kunna ha glittriga skor om han vill?

(Lånad bild från Olika förlag)

Utöver de normutmanande perspektiven bjuder boken också in till språklek. Genom att utforska olika sorters skor får barnen möjlighet att utveckla sitt ordförråd och förståelse för begreppet skor.

Illustrationerna samspelar på ett naturligt sätt med texten. De är tydliga och enkla men väcker samtidigt frågor och funderingar, vilket skapar fina samtal med barnen.

(Lånad bild från Olika förlag)

Jag rekommenderar varmt ”Var är pappas skor?” till förskolebarn, pedagoger och alla som arbetar med mångfald och normkreativitet. Det är en viktig bok i dagens samhälle, där vi behöver minska fokus på yttre normer och istället öppna upp för en värld av olikheter. För tänk om det bara fanns en sorts sko – så tråkigt det skulle vara! På samma sätt finns det många olika människor, och det är något vi ska se som en styrka och en resurs. Det är just den insikten som boken så fint förmedlar.

Var är pappas skor?
Författare: Kristina Murray Brodin
Illustratör: Bettina Johansson
Förlag: Olika förlag (2015)
ISBN: 9789187413469
Antal sidor: 32
Tips: På Olika förlag finns även pedagogiskt material att använda i samband med denna bok.

 

 

Wirséns könlösa (?) värld


Jo, så är det! Katten är kille.
För det säger texten.

Med anledning av uppkommen fråga har jag kartlagt de medverkande karaktärerna i de 12 hittills utgivna böckerna i Stina Wirséns härliga Vem-serie.

Två av de återkommande karaktärerna har hittills aldrig könsbestämts: fågel och rosa nallen (även kallad nallegrisen). Resten kallas åtminstone någon gång för han eller hon. Synd, med tanke på att de lika gärna kunnat vara helt könsneutrala. Formuleringstekniskt finns det förstås en fördel att få använda vanliga pronomen, men ”så säger fågel” och liknande könsneutrala uttryckssätt har ju blivit kännetecknande för serien.

Den detaljerade kartläggningen ska gå att se här. Jag har listat alla böcker och karaktärer och satt x för karaktärers medverkan utan könsbestämmelse, eller skrivit det könsbestämmande ordet.

Sammanfattningsvis kan man utläsa:

Grundgänget:
Rosa nallen: ?
Kanin: kille
Fågel: ?
Beiga nallen: tjej
Gula katten: kille

Bifigurer:
Blå katten: ?
Beiga nallens kusin: tjej

Vuxna:
Beige rosanäst nalle: mamma
Beige blånäst nalle: pappa
Blå/beige beigenäst nalle: mormor
Dum fågel i affären: ?
Vit rosanäst kanin: mamma
Vit/gul rödnäbbad fågel: mamma
Blå/gul gulnäbbad fågel: pappa

Med andra ord var jag inte helt fel ute när jag skrev att min favorit är fågel för att hen (underförstått: till skillnad från många av de andra) inte tillskrivits ett kön.

Vad tycker ni? Känner ni att ni ”håller med” om de tilldelande könen? Skulle det ha varit bättre eller sämre om karaktärerna fått vara helt könsneutrala? Är det viktigt att veta könet, eller spelar det ingen roll? Har ni kanske tänkt och sagt något annat och påverkas det i så fall av att ni fått veta ”sanningen”?