Tillsammans med barnen på min förskola har jag läst:
”Var är pappas skor?” av Kristina Murray Brodin, med illustrationer av Bettina Johansson. En tidlös bok som gavs ut av OLIKA förlag 2015.
(Lånad bild från Olika förlag)
Berättelsen börjar en vanlig morgon där ett barn ska till förskolan och en pappa till jobbet – men pappas skor är spårlöst försvunna! Innan de kan ge sig iväg måste de leta rätt på dem.
Som alltid levererar Kristina Murray Brodin och Bettina Johansson en bok som tål att läsas om och om igen. För det första är barnet i boken okönat vilket är väldigt befriande och leder oss direkt in på om det är viktigt att veta vilket kön en människa har? Den lyfter också på ett fint sätt hur en familj kan se ut – i det här fallet en pappa och ett barn – och utmanar samtidigt föreställningar om vad en pappa “kan” ha på sig. Boken öppnar upp för viktiga samtal om att få vara sig själv och att välja sina kläder fritt, utan att fastna i könsstereotyper. För varför skulle inte en pappa kunna ha glittriga skor om han vill?
Utöver de normutmanande perspektiven bjuder boken också in till språklek. Genom att utforska olika sorters skor får barnen möjlighet att utveckla sitt ordförråd och förståelse för begreppet skor.
Illustrationerna samspelar på ett naturligt sätt med texten. De är tydliga och enkla men väcker samtidigt frågor och funderingar, vilket skapar fina samtal med barnen.
Jag rekommenderar varmt ”Var är pappas skor?” till förskolebarn, pedagoger och alla som arbetar med mångfald och normkreativitet. Det är en viktig bok i dagens samhälle, där vi behöver minska fokus på yttre normer och istället öppna upp för en värld av olikheter. För tänk om det bara fanns en sorts sko – så tråkigt det skulle vara! På samma sätt finns det många olika människor, och det är något vi ska se som en styrka och en resurs. Det är just den insikten som boken så fint förmedlar.
De många små detaljerna, som små djur som gömmer sig eller roliga händelser i bakgrunden, gör att varje genomläsning bjuder på nya upptäckter. En rolig detalj är ett gäng tjuvar som återfinns på varje uppslag – en återkommande tråd som ger en extra dimension till berättelsen.
Rita är en råtta och ser avundsjukt på de fina ekorrarna som har så eleganta svansar. Barnen i parken sjunger Ekorr´n satt i granen och Rita undrar varför ingen tycker att hon är lika fin som en ekorre. Hon inser att det är hennes kala svans som gör att hon anses vara mindre fin än en ekorre.
Johan Anderblad och Filippa Widlund har skapat flera böcker om den fordonsintresserade Bojan. Böckerna vänder sig till 3-6-åringar, men i år har de skapat en pekbok för yngre barn. I ”Bojan och bilarna” får läsaren titta på flera olika sorters fordon, från lådbil till brandbil. Med på uppslagen finns Bojan iklädd passande kläder för varje fordon och en katt som hjälper till. Uppslagen är färgglada. Ena sidan fokuserar på fordonet som är ganska detaljerat och den andra sidan visar vad katten gör och det är ofta kopplat till fordonet, såsom att den sköter om kossan när Bojan tömmer mjölk i mjölkbilen.
Jag har inte läst Bojan-serien men har förstått att Bojans mamma brukar berättar om olika yrken hon haft och vad hon körde för fordon då. Det inslaget finns inte med i denna bok, mamman syns inte till alls, men jag tänker att det är en bra bortprioritering för att fokusera på fordonen. Bojan och katten blir roliga detaljer att följa och kanske känna igen när barnet blir större och kan läsa serien.