anders sparring – Barnboksprat

Fem nya böcker jag ser fram emot att läsa i vår

Nu blickar vi framåt mot vårens bokutgivning. Jag har plockat ut fem böcker för fem olika åldrar som jag ser fram emot att läsa. Jag har inte hunnit med någon stor genomgång av förlagens kataloger, men de här stack ut från det jag sett.

Böckerna om Bibbi är en av favoriterna hos min 1,5-åring. Ingrid Olsson och Charlotte Ramel har nu gjort en ny bok som heter Bibbi passar Lasse. Bibbi känner sig stor nog för att passa hunden Lasse men mamma håller inte med. När mamma stannar för att prata ser Bibbi sin chans att visa att hon har rätt. Håll i dig Bibbi! Boken ges ut på Lilla Piratförlaget i april och vänder sig till 0-3-åringar.

Ytterligare en serie som får uppföljare är Lotta Olsson och Emma AdBåges känsloserie. Vi har kunnat läsa om att vara ledsen och glad och nu kommer boken om att vara rädd. De tidigare böckerna, kanske särskilt Ledsen har illustrerat känslor på ett riktigt bra sätt och tar barn på allvar. Boken ges ut på Rabén & Sjögren i januari och vänder sig till 2-4-åringar.

Har ni följt familjen Knyckertz i årets julkalender på SVT? I vår kommer den sjätte boken om den (o)hederliga familjen – Familjen Knyckertz och damen med fjäderboan av Anders Sparring och Per Gustavsson. Fia har råkat sno fel färg och för att ställa allt till rätta planerar de en kupp mot konstmuseet. Ture gillar inte idén och bestämmer sig för att måla en egen tavla, vad kan gå fel? Typ allt. Ges ut på Natur & Kultur i april och vänder sig till 6-9-åringar.

Planeten, klimatet och framtiden av Åsa Callmer, Anja Gatu och Ingrid Skåre. En bok om klimatkrisen och vad vi kan göra åt den. En blandning av fakta, frågor, inspiration och tips. Genom förståelse kan vi skapa hopp om en bättre framtid för vår kära jord. Ges ut på B. Wahlströms i april och rekommenderas till 9-12-åringar.

Småspråkarna: språkutvecklande lekar och läsning för barn 0-3 år av Maria Strutz, Andrea Wallenberg och Oskar Jonsson. Titeln säger det mesta, med tre figurer får vi lära oss mer om barnets tidiga språkutveckling, från första leendet till prat och en ständig resa i att träna språk och kommunikation. Ges ut på Bonnier Carlsen i april.

Familjen Knyckertz och snutjakten

När en ny polis kommer till stan blir det svårare för familjen Knyckertz att knycka saker. Särskilt eftersom polisen vill ha att befolkningen ska vara redo att visa kvitto på allt de visar att de har. Finkan lär snart bli ganska full… Samtidigt följer vi händelserna genom hunden Snutens perspektiv på vad som händer.

Den tredje boken om familjen Knyckertz inleds med att hunden Snuten får berätta. Han har en mycket positiv inställning till det mesta som sker och det är riktigt roligt att få följa hans perspektiv. Barnet Ture, som vi får följa lite extra, håller av sin hund mycket och blir därför orolig när den nya polisen ber honom visa kvitto på Snuten. Inte har väl mormor Stulia sparat det? Om hon nu ens betalt för hunden…

Serien om familjen den knasiga, omvända (som i ”det är bra att stjäla!” familjen Knyckertz passar bra för dem som känner sig för stora för bilderböcker, vill ha mer text men gärna även en hel del bilder. Även tredje boken håller en högt humoristisk och bra nivå. Den är finurlig i både text och bild. Det finns mycket att skratta åt, läsaren kan rätta alla boviga fel familjen gör och dessutom är det mycket spännande – och nästan jobbigt – men den där nya polisen som verkar vara så hård. Illustrationerna är färgglatt uttrycksfulla och får ta plats utan att trycka tillbaka texten. Jag kan varmt rekommendera denna serie. Som tur är verkar det som att fler böcker är på gång.

De två första böckerna i serien heter Familjen Knyckertz och födelsedagskuppen och Familjen Knyckertz och gulddiamanten.

Familjen Knyckertz och snutjakten
Författare: Anders Sparring
Illustratör: Per Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur, 2019
ISBN: 9789127158313
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Årets barnbokslunch på Natur och Kultur

I fredags var jag på Natur och Kulturs barnbokslunch, ett panelsamtal på temat ”radarpar och relationer” modererat av journalisten Pia Huss. Där fick vi möta tre författare: Jujja Wieslander (aktuell just nu med Stora boken om Mamma Mu och Kråkan), Anders Sparring (Karla Brottare) och Joakim Brännström (Blixtslukaren) och höra dem resonera kring sitt skrivande, karaktärerna i sina böcker och framför allt då dessas relationer.

Joakim Brännström debuterade med bilderboken Blixtslukaren, illustrerad av Joanna Hellgren, som handlar om ett syskonpar och deras lek vid läggningsdags. Författaren har tidigare arbetat på en förskola i Oslo, vilket tillsammans med minnen från hans egen barndom (det där med att uppfinna knappar för det ena och det andra var tydligen något han själv sysselsatte sig med som barn) gav inspirationen till boken. Han påpekade i samtalet att för barnen är leken på riktigt, och att det var något han ville ha med i boken. Han framhöll också att hans huvudperson inte är könsbestämd i text eller bild, vilket jag själv inte tänkte på när jag läste den första gången för min dotter. Relationen mellan syskonen i historien är levande och varm; de samspelar så fint i leken. Pia Huss associerade till Bröderna Lejonhjärta.

Huvudpersonen Karla i Anders Sparrings bok har lite olika personer i sin närhet som hon relaterar till, hon är inte direkt en hälft i ett radarpar, även om hon är mycket förtjust i den nyinflyttade killen Josef. Rut däremot är hennes antagonist, ”dum i huvudet” och fet och ful därtill… Jujja Wieslander ställde sig rätt tveksam till det porträttet, skulle jag vilja påstå. Just det där att hon var fet och ful också. Men Anders lovade att Rut får upprättelse i nästa bok Karla Brottare och Boris Olsson som utkommer 2013.

Mamma Mu och Kråkan är väl de som verkligen kan sägas leva upp till benämningen radarpar. De älskade karaktärerna uppstod som ni kanske vet först i radioteater för barn, och sedan fick de form av Sven Nordqvist när historierna blev böcker som illustrerades av denne. Mamma Mu är den nyfikna som vill prova på det ena och det andra. Kråkan är den som ifrågasätter och invänder, men som ibland kan lockas in i leken… Det är förstås barnets och den vuxnes roller som ligger till grund här. Men som Pia Huss framhöll, man kan också känna igen dynamiken i parförhållanden och andra relationer. Jujja skrattade och bekräftade att många män verkar ha tagit Kråkan till sitt hjärta – det finns kanske en viss koppling där. Anders Sparring sa att han tycker att Kråkan gör att man tycker ännu mer om Mamma Mu. Just för att han ifrågasätter och problematiserar, bromsar och kritiserar får man lättare att sympatisera med och identifiera sig med Mamma Mu och hennes initiativ.

Det var mycket trevligt att lyssna till panelsamtalet, som gav en del att fundera på på egen hand. Har ni något favorit-radarpar i barnlitteraturen? Det som jag spontant kommer att tänka på är Mumintrollet och Snusmumriken. Läs ”Den sista draken i världen” i Det osynliga barnet så förstår ni vad jag menar!