Korta inledningstexter berättar översiktligt om världsdelar och dess mindre delar.
Kartor ger en visuell överblick av geografi, natur och kultur.
Snabba fakta lyfter fram ett urval viktiga fakta av olika slag.
Fotocirklar låter läsaren komma i närkontakt, zoomar in detaljupplevelser, ger inblickar som förklaras ytterligare i sidotexter, och ger en upplevelse av att vara där.
Vi tas med på en resa genom världen!
En ”kartbok” kan vara rysligt torr och tråkig om man inte har några referenser. Men när man vet hur en plats ser ut, har hört vågor klucka och upplevt bergsbestigningar i benen så blir det genast roligare! I Barnens atlas har författarna och illustratörerna gått ytterligare steg i frågan om referenser. Med hjälp av en entusiastisk berättelseanda leds läsaren in på ett spår som ökar förväntningarna: vi ger oss ut på en resa där det känns som om vi har ett uppdrag…
Varje uppslag bjuder på en mängd intryck och berättar om klimat, djur, natur, geografi, människor, ett lands specialliteter, kännetecken, kultur av olika slag… i en god variation. Jag kan tycka att det blir väl många intryck att sortera och allt känns lite ostrukturerat och rörigt, i nästa stund undrar jag hur jag skulle uppleva en världsdel eller ett land om jag reste dit: precis så! Massor med osorterade intryck skulle trängas och vilja hitta sin referensplats i hjärnan! Och om jag skulle fråga någon annan som var med på samma resa om dennes upplevelser skulle förmodligen helt andra saker lyftas fram.
Tänk vilken underbar resa man skulle kunna göra tillsammans genom denna bok, gamla och unga i olika åldrar och med olika intressen. Några gillar fakta och vill veta hur lång längsta floden är, andra vill veta vad alla huvudstäder heter. Någon får syn på bilderna av läckra maträtter som serveras i just det landet eller lockas av diamanten och upptäcker att det finns diamantgruvor! Och alla lustiga djur vi får syn på, men vad heter de – någon som kan läsa? Sagoslott, vulkaner och målade människor i annorlunda kläder, finns de verkligen på riktigt!? Så ofattbart stor och rik vår värld är – just det Vår värld, där det finns så mycket att upptäcka, kanske finns det någon i gruppen som kommer från något av länderna och kan berätta mer.
Man streckläser inte en atlas, men jag tror att man har glädje och nytta av den på många sätt under lång tid av livet – återkommer gång på gång, man får en förståelse för många dimensioner och kan söka sig vidare utifrån något som väckt extra intresse. Ett smart grepp för att få en hastande läsare att gå tillbaka och upptäcka att man kan upptäcka så mycket mer än det första intrycket, är frågesporten och bildletningsutmaningen på sista uppslaget, en mycket bra idé som kunde ha innehållit många fler frågor av olika svårighetsgrad.
Barnens atlas för att upptäcka världen
Författare: Anita Ganeri
Förlag: Ordalaget Bokförlag 2017
Illustrationer: Sara Lynn Cramb
Översättning: Marie Helleday Ekwurtzel
ISBN: 9789174691948
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Lill-Nisse tycker det känns konstigt att vara glad och fira jul, samtidigt som människor tvingas fly från sina hem eller blir utsatta för terrorhot eller miljökatastrofer. Han bestämmer sig för att rymma från Tomtebyn, och renen Rudolf följer med. Men hur ska det bli med julen, om inte Rudolf kan visa tomtefar vägen med sin mule, och när Lill-Nisse inte hjälper till med klapparna?
New York, 1926. Newt Scamander är magizoolog och anländer till staden med en väska full av vidunder. När ett av djuren rymmer måste Newt snabbt få tag på det, utan att bli upptäckt som trollkarl. Risken finns att djuret ställer till problem för hela staden, och hela trollkarls- och häxvärlden.
En dag ser Charlie barn som leker på en gård. Massor av barn! När hon får reda på att det är en skola vill hon genast börja där, men madam Bofvén tycker absolut inte att en klappsnappare ska gå i räknekvarnen. Därför får Charlie smyga till skolan…
luftig text och korta kapitel, är det här en bra bok för de som nyss knäckt läskoden. Det finns mycket att titta på, men även ett och annat svårare ord som förklaras. Om inte barnet läser själv, lämpar sig boken bra för högläsning. Kanske särskilt nu när hösten börjar smyga sig på, eller framåt vintern, då böckerna utspelar sig.