SÃ¥ här beskriver Go’boken boken:
Ett av naturens många under är hur små tjocka larver förvandlas till fjärilar. Följ den lilla larvens drömmar om att en gång bli en fjäril och se hur det till slut blir verklighet. Den handlar också om att en dröm kan bli verklighet!
Jag fick syn pÃ¥ boken i väntrummet hos BVC och blev sugen pÃ¥ att köpa den, sÃ¥ jag beställde den utöver mina medlemspaket frÃ¥n Go’boken, tillsammans med Sprallige Spigg. Den senare blev favoriten av de tvÃ¥, men Den knaprande, mumsande larven är ocksÃ¥ mysig.
Vi följer alltsÃ¥ en liten larv som ägnar sina dagar Ã¥t att äta och att drömma om att kunna flyga. Han uttrycker sin önskan först för en humla, sen för en fÃ¥gel och sen för en fjäril. Och sÃ¥ blir han väldigt sömnig… ni kanske kan gissa vad som har hänt när han vaknar? En söt liten berättelse, om än lite repetitiv – men det kanske bara är min trÃ¥kiga vuxen-Ã¥sikt…

Ett uppslag ur Den knaprande, mumsande larven
En sak stör mig… i slutet stÃ¥r det: ”Han var inte längre kort och rund.” VadÃ¥ kort och rund? En i sammanhanget inte sÃ¥ lyckad översättning av ”short and stout” kanske? Han var ju snarare lÃ¥ng och tung… funderar pÃ¥ att hämta Tipp-Ex och penna!
Boken har fina bilder och färger och är trevlig att läsa, plus att den pÃ¥ ett roligt sätt lär barnen om fjärilens liv. En charmig detalj är att bokens hörn är ”avbitet”! Tänk vilken hungrig larv som till och med knaprat i sig av boken!
Go’boken rekommenderar boken till Ã¥ldern 1+.
Den knaprande, mumsande larven
Författare: Sheridan Cain
Illustratör: Jack Tickle
Förlag: Go’boken
Antal sidor: 18
ISBN: 9173111538
Köp: Go’bokens butik (eller i medlemspaket)


Det här är den sjätte boken om monsteragent Nelly Rapp och den blev mitt första möte med henne. Jag har tidigare läst ett par av Widmarks böcker om LasseMajas detektivbyrå och kan inte låta bli att jämföra. Precis som LasseMaja-böckerna är detta en enkel men ändå spännande och smart berättelse. Språket är lättläst och i huvudrollen (delad huvudroll i LasseMaja) finner man en modig och intelligent tjej. Den mest uppenbara skillnaden är att Nelly Rapp skrivs i jag-form och handlar om monster, medan LasseMaja skrivs i tredje person och handlar om brott. Ytterligare en likhet är nostalgikicken jag får av de härliga bilderna, eftersom både Helena Willis som illustrerar LasseMaja och Christina Alvner som illustrerar Nelly Rapp är kända från Kamratposten som jag läste flitigt i yngre år.



