Kapitelböcker – Sida 114

Det snöar, Astrakan

Kan man vara vän med fler än en? Kan man vara vän med en kille om man är tjej? Om det känns som om man vill brotta ner killen men äta kardemummaskorpor med tjejen…spelar det någon roll?
Vänskap är svårt, det vet nog alla. För barn kanske särskilt mycket. På ett alldeles speciellt vis.

I Det snöar, Astrakan, av Katarina Kieri, är det Molly som blir sur på Astrakan för att hon gillar Josef. Själv gillar Astrakan båda två, fast på olika sätt. Molly förstår inte alls hur Astrakan kan tycka om Josef, han är ju bara för dum! Så hon skaffar en annan kompis som hon leker hund med. Det förstår inte Astrakan alls. Så barnsligt!

Den här boken är lättläst och innehåller många illustrationer, av Sara Teleman. En bra första bok. Jag själv tycker att bilderna har sina brister, kanske främst för att de är svartvita. Jag har, som jag nämnt tidigare, lite svårt för helt svartvita illustrationer om de inte är alldeles underbart speciella och är svartvita av en anledning. Jag tror nog att bilderna hade tjänat på att vara i färg för de är så himla trevliga annars!
Sedan stör jag mig, kanske i onödan, på att boktiteln (molnet) på framsidan sitter snett.

Språket är enkelt och lätt att hänga med i, bra flyt och fina formuleringar. En söt liten bok för nybörjarläsaren!

Det snöar, Astrakan
Författare: Katarina Kieri
Illustratör: Sara Teleman
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 92
ISBN: 978-91-29-66863-6
Köp: Jämför priser

Trollkarlens elefant

Trollkarlens elefant En elefant brakar igenom operahusets tak och lemlästar en adelsdam. Trollkarlen som frammanat den försäkrar att han bara hade tänkt sig liljor, men trots detta hamnar både trollkarlen och elefanten i fängelse.

Elefantens ankomst blir det självklara samtalsämnet för invånarna i Baltese. Händelsen ändrar hur de tänker, pratar och ser på sina liv. Allra mest betyder elefanten för tioårige Peter Augustus Duchene. Strax innan elefanten damp ner i staden talade en spåkvinna om för Peter att hans förlorade syster lever och att en elefant ska föra honom till henne. Han visste inte vad han skulle tro. Det fanns ju inga elefanter i Baltese och Vilna Lutz, den gamle militären som Peter bor hos, har försäkrat honom otaliga gånger om att systern var dödfödd. Men när det omöjliga händer har man inget annat val än att tro på det otroliga.

Trollkarlens elefant är en fantastisk saga med en underbar stämning som är mörk men samtidigt full av hopp, kärlek och även humor. Den inbjuder oss att tänka tankar som ”Tänk om?” och ”Varför inte?” och ”Kunde det möjligen vara så?”. Egentligen vill jag inte kalla den barnbok, eftersom den borde passa alla någorlunda avancerade läsare som tycker om att svepas med av en riktigt härlig saga.

Det är mycket i boken jag tycker om. En sak är den respekt för djur som finns inbakad i texten, exempelvis genom en så enkel sak som att elefanten genomgående kallas ”hon” i stället för ”den”. Dessutom andas det respekt att erkänna att elefanten sätts i fängelse, när hon i själva verket behandlas precis som andra djur i människors vård. Och en ytterligare sak är att de döda fiskarna i fiskståndet på torget benämns som djur, när man i vanliga fall brukar prata om fisk i antal kilo.

Jag tycker också om språket med sin poetiska klang och de fyndigheter som finns invävda här och var. Ibland blir det riktigt roligt:

”Sir!” sa en av de unga polisinspektörerna. ”Hon blev synlig. Om vi ger oss till tåls så kanske hon kommer att bli osynlig igen.”
”Ser elefanten ut som om hon tänkte osynliggöras?” sa poliskommissarien.
”Sir?” sa den unge polisinspektören. ”Jag är rädd för att jag inte riktigt fattar frågan, sir.”
”Jag är mycket medveten om er bristande fattningsförmåga”, sa kommisarien. ”Er bristande fattningsförmåga är lika synlig som elefanten och har till och med ännu mindre utsikt att osynliggöras.”
”Ja, sir”, sa inspektören. Han rynkade pannan. Han funderade ett ögonblick. ”Tack, sir. Så är det säkert.”
Denna ordväxling följdes av en lång och plågsam tystnad. De sammankallade poliserna skrapade med fötterna.

Peter på marknaden i Baltese – ett uppslag ur Trollkarlens elefant.

Yoko Tanakas bilder är så mörka att de vid en första anblick ser ut att vara enfärgade grå fält. Efterhand växer detaljerna fram och möjligtvis, möjligtvis blir de ljusare allteftersom berättelsen fortskrider. Bilderna och textens lätt ålderdomliga teckensnitt gör Trollkarlens elefant till en ovanligt vacker bok.

Jag är inte ensam om att trivas i den här bokens sällskap. ”Det är så vackert så jag får tårar i ögonen”, skriver DNs Lotta Olsson, för att ge ett exempel. Mer om Kate DiCamillo finns på katedicamillo.com och på Kabusas svenska Kate DiCamillo-sida. Man kan provläsa början av boken hos Adlibris.

Trollkarlens elefant
Författare: Kate DiCamillo
Illustratör: Yoko Tanaka
Förlag: Kabusa Böcker
Antal sidor: 201
ISBN: 9173551236
Köp: jämför priser

Fortfarande bästisar

Fortfarande bästisar Får jag syn på en barnbok som handlar om någon som flyttar utövar den en magnetisk kraft på mig. Den som läst här förut kanske kan gissa varför. Jag skriver ju själv på en berättelse om någon som flyttar och måste helt enkelt kolla hur andra tacklat ämnet och förvissa mig om att jag inte råkat skriva en kopia av någonting existerande…

Jonte och Tobbe är bästisar, men så får Jonte mycket bryskt reda på att Tobbe ska flytta. Det har gått ett tag sedan jag läste boken och det jag minns bäst är faktiskt framför allt just hur grymt nyheten levererades. Som tur är börjar Jennifer i klassen och Jontes liv ljusnar igen. Hon är jättebra på att fixa med kojan, den som egentligen är Jontes och Tobbes. Men kanske kan den få bli lite Jennifers också…

Fortfarande bästisar är den andra fristående boken om Tobbe och den ingår även i Damm Förlags serie Läsgrodan. Den är märkt Läsegrodan – röd, vilket innebär ”lättlästa böcker i romanform med en handling som lite äldre barn kan känna igen sig i”.

Ett uppslag ur Fortfarande bästisar

Jag tycker att boken är trevlig, men jag har lite svårt för bilderna. Jag tycker de är lite creepy…

Det finns en webbsajt om Jonte och Tobbe och där kan man läsa ett smakprov (.pdf) ur boken.

Fortfarande bästisar
Författare: Lena Stenbrink
Illustratör: Anette Isberg Rozijn
Förlag: Damm Förlag
Antal sidor: 56
ISBN: 9789171308955
Köp: jämför priser

Lilla E ger sig ut på resa

Barn som rymmer hemifrån finns det väl otaliga böcker om…men böcker om barn som bara vill se sig om lite i världen, utan att vara arga på sina föräldrar och utan att mena något med det, mer än att de faktiskt vill upptäcka saker på egen hand…hur många finns det? Ja, det kanske finns otaliga där också i och för sig men jag kände att Lilla E ger sig ut på resa, av Charlotta Lannebo, var av ett lite annat slag.

Lilla E får en fin grön väska av Momma i julklapp. Den packar hon full av nödvändiga ting. På självaste julaftons natt beger hon sig sedan ut på ett äventyr, en resa, in till stan! Ingen vet att hon åker med tåget till Östra station. Ingen vet att hon träffar Valdemar, en hemlös man med skägg och stora snowjoggers, som berättar att han blev av med sin kokbok för länge sedan. Det var en väldigt speciell kokbok så Lilla E bestämmer sig för att leta upp den åt Valdemar.
Ingen har någon aning om att hon räddar Svandamen (som räddar svanar) ur det kalla vattnet i Riddarfjärden. Hon köper korv av Günter junior och får komma högst upp i självaste Kaknästornet där Barbro bor med sin hund.

Det blir ett speciellt äventyr som Lilla E får uppleva, den kalla julnatten i Stockholm.

Det här är en mysig bok. Jag föll pladask faktiskt. Till en början trodde jag att den skulle vara rätt intetsägande, men trots att man förstår ungefär vad som ska hända så gör det ingenting! Jag riktigt känner den kalla snön mot ansiktet när jag läser. Jag känner den virade halsduken kring halsen, snön som knarrar under skorna. Den mörka vinterhimlen.
Det är ett enkelt men fint språk i boken som verkligen bär fram berättelsen. Ibland får man ta del av jättefina illustrationer. Dock tycker jag alltid att det är lite synd att illustrationerna i de flesta kapitelböcker är svartvita. Jag förstår varför men det är fortfarande lite tråkigt.

Lilla E förtjänar en plats i var barns bokhylla!

Lilla E ger sig ut på resa
Författare: Charlotta Lannebo
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 137
ISBN: 978-91-29-67097-4
Köp: Jämför priser!

Mystiska Milla och Sjustjärnan

Mystiska Milla och Sjustjärnan Ni vet väl att spöken är till förväxling lika alldeles vanliga tygstycken och att det farligaste för spöken är konfektion? Allt som sys, alltså. Om inte, läs genast första delen i serien om Mystiska Milla, nämligen Mystiska Milla och spökskolan.

Mystiska Milla och Sjustjärnan är den andra delen i en planerad serie om tio böcker. Jag skulle gissa att upplägget i samtliga kommer att följa samma mall som första och andra boken gör, nämligen att Milla måste ge sig ut i världen och hämta hem någon stackare som hon har försatt i knipa. Till sin hjälp har hon människovännen Pinneus Mysac och några kända personer i spökform. Varje äventyr leder till att hon lär sig en av de tio sanningarna om livet som spöken måste hitta.

I den här boken är det Tuffa Thilia som måste räddas. Det är Millas fel att hon hamnade i en trave lakan som kördes iväg i en lastbil, åtminstone tycker Thilias mamma Arga Augusta det. Milla måste flyga långt ut i rymden, ända till Sjustjärnan, för att få reda på att det är till London hon ska åka för att hämta hem Thilia. Där får hon hjälp av Florence Nightingale, William Shakespeare och Sylvia Plath. Och Pinneus Mysac, förstås. Det är inte särskilt mycket man får veta om kändisspökena och det är inte säkert att man ens förstår vilka de är. Men i slutet av boken finns en infotext om dem och tanken är att berättelsen ska väcka intresse att kolla upp dem mer.

Fredrik Skavlans härliga bilder förgyller Mystiska Milla och Sjustjärnan

Fredrik Skavlans bilder är underbara och Unni Lindells tygspökvärld är skickligt sammanvävd med många fyndiga och genomtänkta idéer. Det är främst de bakomliggande idéerna jag tycker om, själva genomförandet når inte riktigt ända fram (till mig i alla fall). Språket är inget speciellt, det blir rentav knaggligt ibland med alla konstiga krystade namn och svengelskt spökprat. Berättelsen har sina poänger, men jag tar mig mest igenom den för att få mysa över spökvärlden. Dessutom har jag lite svårt att riktigt tycka om Milla. Det ska förstås föreställa charmigt att hon hela tiden måste prata som om hon är dum i huvudet och inte bryr sig, trots att det inte är så, men jag tycker det är irriterande. Samtidigt är det bra att det är en tjej som får vara bångstyrig huvudperson och slippa vara så där präktig som barnboksflickor ofta är.

Det ska bli spännande att följa projekt Milla och se var det hela slutar. Nästa grej är tydligen att Milla ska bli musikal. I den tredje boken, som ges ut på svenska i mars, kommer Milla att bege sig till Ryssland och träffa Fjodor Dostojevskij. Nifse Nella og vintersirkuset är redan utgiven på originalspråket norska.

Mystiska Milla och Sjustjärnan
Författare: Unni Lindell
Illustratör: Fredrik Skavlan
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 200
ISBN: 9789164203021