Författare: Veroniqa Sjöquist

Den här boken är varken för den lättskrämde eller äckelmagade! Det är en hejdundrande resa genom några av de sjukaste, mest bisarra och därtill sanna delarna ur historien. Det är så att jag knappt höjer på ögonen när Stockholms blodbad nämns för helt ärligt, att slå ihjäl fienden kan vi ändå se någon slags logik i. Och åderlåtning, tja, lite vettigt kan det kanske tyckas att bli av med dåligt kroppsinnehåll om någon är sjuk? Vi svettas ju ändå ut febern liksom. Men att lägga hundhår i sockan för att motverka fotsvett? Eller klippa tånaglar från en död person och lägga i skorna för att slippa nageltrång?

Ett av dåtidens största mirakelmedel heter kattbajs. Det funkar mot tandvärk och förstoppning eller för att fixa högre hårfäste… Blanda bajset med mjölk och drick eller smeta det på tänderna bara. Inte sugen? Du kan alltid käka tre levande löss för den hårda magens skull istället! Förutom allsköns äckliga detaljer behandlas även mord, skelett och lik ganska frekvent i boken. Du får veta detaljer om upphittade lik, olika sätt att bevara lik (och avrätta/plåga människor) samt hur man skyddar sig mot potentiella spöken.

Under avdelningen ”knäppt” hittar vi lite mer skonsamt innehåll, som att du kan lägga ett äpple i armhålan, svettas ordentligt på det och ge det sen till någon du vill ska bli kär i dig. Eller att enhörningspulver var en fantastisk medicin förr i tiden (typiskt att enhörningen blev utrotad innan jag föddes). Sist men inte minst får du höra om några hemska händelser ur historien som häxjakten eller när stackars pojken Erik och hans familj fick äta upp ett par kängor för att inte svälta ihjäl.

Boken vänder sig till mellanstadieåldern och texten och ordvalen är anpassade därefter. Jag anser dock att den även läses med behållning av alla äldre än så och jag kan även tänka mig att vissa nyfikna och inte så lättskrämda lågstadiebarn kan uppskatta en högläsning av delar av boken. Varje kapitel inleds med en snygg och passande illustration i medeltida stil och inuti kapitlen finns det ett fåtal bilder i lite gulligare stil – även om det som illustreras kan vara makabert.

Det här är definitivt en bra inkörsport till historia för den som inte ännu fattat det intressanta med historia! Och jag själv funderade precis häromdagen på var alla skeppskatter bajsade förr i tiden och om det inte låg drivor av bajs på skeppen. Nu kan jag ju ana att det inte gjorde det eftersom att folk säkert plockade fickorna fulla med den här dundermedicinen!