Författare: Helena Ferry

Jag heter Helena Ferry och gillar att läsa, skriva och dricka te. Medan barnen var små läste jag mycket med dem och skrev ofta om böckerna här på Barnboksprat. Jag läser fortfarande gärna barn- och ungdomsböcker för min egen skull, något jag tycker att fler borde göra. Det händer att jag lobbar för det lite diskret genom att ge bort ungdomsböcker i present. Till vardags jobbar jag med att bygga webbplatser. Det praktiska arbetet med bloggen bakom kulisserna faller därför på min lott, faktiskt är jag mer administratör än skribent numera. Mer om mig finns att läsa på min vardagslivsblogg Helenas dagar.

Tivoli återuppstår!

Vi gjorde det!

Det lönade sig att stödja nedlagda barntidningen Tivoli genom att teckna intresse för prenumeration. I september återuppstår den!

Jag ser fram emot att få Tivoli i brevlådan!

» Läs mer hos Positiv förlag

Efterlysning av tvärtombok

Kan någon hjälpa Calle? Så här skriver han i ett mail till Barnboksprat:

Jag läste på fritids i början på 80-talet en bok som handlade om en pojke som gick fram och tillbaka igenom en stad och betraktade alla yrken och händelser som vi vanligtvis brukar se dem.

Sen på tillbakavägen var allting ”upp och ner”. Dels för att han gick på händerna och för att han då såg allting förhålla sig tvärtom. Dvs. Tjuven jagade polisen, bagaren sotade skorstenen osv. Den historien grep mig djupt och och har på sätt o vis format mig till den jag är.

VAD HETTE DEN BOKEN? Det är den stora frågan och jag vandrar från barnavdelning till barnboksaffär för att få ett svar. Men ingen tycks veta…

Läsborgarmärket för nybörjarläsarna

Har du barn i din närhet som just börjar knäcka läskoden? Då kanske Läsborgarmärket kan vara en bra uppmuntran.

Det är Akademibokhandeln som står bakom initiativet. Hos dem kan man hämta ett läskort där man skriver upp lästa böcker, för att sedan belönas med läsborgarmärken. För det första, vita märket, ska man läsa fem böcker.

Läsborgarmärket är gratis och ska finnas på Akademibokhandeln hela skolåret.

» Läs mer: Ta Läsborgarmärket

Hakar du på? Eller ser du det som en ful reklamkampanj för ökad bokförsäljning? En sorts reklamkampanj är det ju förstås, men jag tror att många barn kan uppskatta tävlingsmomentet. Och jag gillar allt som får barn att vilja läsa.

Jessica Schiefauer om Pojkarna på Pride

Snart recenserar Barnboksprat Jessica Schiefauers nya bok Pojkarna (recensiondatum 18 augusti). Vi kommer även att tävla ut ett exemplar av boken, så håll utkik! I väntan på detta tipsar vi gärna om att man kan träffa Jessica Schiefauer på Pride. Saxat ur Bonnier Carlsens nyhetsbrev:

Jessica Schiefauer pratar om sin bok med anledning av Pride-veckan, i Hallongrottans boktält i Kungsträdgården, Stockholm, fredagen den 5 augusti kl 15.00

”Tänk att vara född och uppfostrad till flicka, att ha en tonårsflickas alla erfarenheter, och plötsligt kunna gå omkring i världen i en pojkes kropp! Hur ser man på världen? Hur ser världen på en? Och framför allt: vem blir man efter att ha fått möjlighet att uppleva något sådant?”

Så tänkte Jessica Schiefauer när hon skrev Pojkarna.
I boken möter vi Kim, Bella och Momo, tre fjortonåriga tjejer som dagtid får stå ut med killarnas kränkningar. Men på nätterna dricker de av nektarn från en fantastisk blomma som förvandlar dem till pojkar.

Jessica Schiefauer är född 1978 och debuterade 2009 med den kritikerrosade Om du var jag.
”För mig har arbetet med Pojkarna varit en fantastisk och lärorik resa. Det har fått mig att fundera över människors föreställningar kring könsroller och normalitet. Hur mycket av vår identitet sitter egentligen i kroppen.”

Pojkarna är en tonårsskildring som ingen annan. En stark och tankeväckande roman om tre flickor som en sommar är med om något fantastiskt och livsavgörande.

Passar på att tipsa om boktrailern också!

Lill-Zlatan och morbror raring

Ella har flera stycken morbröder och alla ser likadana ut och är lika tråkiga, alla utom Tommy. Åh, vad hon gillar Tommy! Hon får presenter av honom, de hittar på en massa roliga saker tillsammans och han kallar henne Lill-Zlatan, fast han är inget vidare på fotboll. Men en dag är det nån som heter Steve hemma hos Tommy. Vilken tråkig typ! Och han går aldrig hem! Ella gör sitt bästa för att göra livet surt för Steve så att hon ska få ha Tommy ifred.

Inte någonstans i boken nämns det att ämnet är homosexualitet eller ens att Steve är Tommys pojkvän. Men det är förstås så det är, även om man också kan läsa boken som en ren svartsjukehistoria. Och den är bra hur man än ser den eller förstår den. Pija Lindenbaum gör en viktig insats när hon visar upp ett homosexuellt par som den helt naturliga sak det är.

Man kan möjligtvis anmärka på att Pija Lindenbaums karaktärer fångar upp många stereotyper. Tommy friserar folk, är dålig på fotboll, säger ”raring” och är mycket mer färgglad än de andra morbröderna. Steve framstår som ”mannen i förhållandet”, medan Tommy är den där lite feminina och roliga gaykompisen som blivit en stereotyp roll för homosexuella i moderna berättelser för vuxna. I barnberättelser är homosexuella ännu så ovanliga att jag inte tycker att det framstår som något större problem. Bättre en något stereotyp framställning än ingen alls, kanske?

Lill-Zlatan och morbror raring
Författare & illustratör: Pija Lindenbaum
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129664850 alt. Klumpe Dumpe-utgåvan 9789129669299
Köp: t.ex. på Adlibris (1 | 2) eller Bokus (1 | 2)