När jag såg bokens omslag och läste titeln och dessutom såg vem som var författaren, så kände jag att denna bok vill jag bara läsa. Jag har läst Coco Moodyssons alla seriealbum och borde förstått att realism var i fokus och inte eskapism, som titeln kunde antyda. Älskar eskapism. Men inte skulle jag komma att bli besviken. Realism kan ha sina poänger. Hon beskriver verklighetens brutala syn och insikter på kornet i sina seriealbum: Coco Platina Total Titan, Aldrig godnatt och Jag är ditt fan in i döden. Även i Vårdcentralen Fontanellen i samarbete med Lukas Moodysson. Naturligtvis gör hon det i denna bok också, men nu enbart med ord som utan någon större sentimentalitet berättar den unge Alexanders historia från hans tid som ny i ett samhälle, ute i en meningslös tillvaro utan stöttande vuxna.
Alexander tänker mycket och är i själva sin uppenbarelse så uppgiven på något vis, men ändå inte helt utan hopp. Men när han uttrycker att han önskar att han var ett vanligt, okomplicerat sportbarn så vet jag exakt vad han menar. Han tror sig dessutom vara besatt av onda krafter, ärvda från hans mamma som genom en mystisk sjukdom förvandlats till ett kolli, vilket egentligen inte förändrade så mycket för honom i grunden. Hon var frånvarande i hans liv redan innan, men nu mera uppenbart och meningslösheten bara tilltar. Hans pappa är självupptagen och har en riktig typ till flickvän, tillika präst. Alla andra har så enkla liv, tycker Alexander. Hela världen kring honom andas tristess och om inte språket varit så träffsäkert med en tragikomisk ton så hade läsaren blivit vansinnigt betryckt.
Mitt i allt det gråa och olustiga finns en mycket speciell person vid namn Maxine, fosterhemsplacerad och dessutom adopterad. En slags olycklig kärlek, icke utlevd, drabbar Alexander. Dessa episoder med henne är så väl beskrivna, just att tråna efter någon eller något är så krävande, att se det ljuvliga framför sig och så liksom ändå stå handfallen och inte kunna nå eller få det som önskas i ens hjärta. Maxine kommer på något sätt att bli en del av Alexanders liv, slutet får mig att ana att hon kommer finnas där, liksom en annan speciell men inte lika eftertraktad person, klasskompisen Viola. Hon med det nördiga intresset i Ted Gärdestad. Men det är så det är i livet, plötsligt möter vi någon vi anser obetydlig eller rent av tröttsam, men när vi minst anar så kan den personen betyda något eller ha inverkan på våra liv. En schaman har viss betydelse i boken, liksom Violas emo-intresserade tvillingbror i rullstol och en misskött stackars varghund. Hur det hänger ihop allting kräver en genomläsning för den som undrar och jag för min del önskar att få mer av Cocos icke förutsägbara skapande; serierna och så nu ungdomsboksgenren!
Onda krafter i Sollentuna
Författare: Coco Moodysson
Förlag Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 229
ISBN: 9789129681222
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
