Läsa med bebis

Som den bokälskare jag är började jag läsa/titta i böcker med Ava redan när hon var några veckor gammal. De allra första gångerna tittade hon inte alls, men snart började hon intressera sig så smått. Till en början var det tvunget att gå väldigt snabbt, men om jag bara bläddrade fort nog kunde vi ta oss igenom ett par pekböcker. Men pekböcker är ärligt talat inte så kul att läsa utan egentligt gensvar, så snart började jag läsa lite mer avancerade böcker, som Max napp och Var bor du lilla råtta? Och faktum är att den bok Ava reagerat mest positivt på hittills också är den mest avancerade, nämligen Kalle får en lillasyster som jag recenserade här nyligen.

Jag skulle tro att vi återgår till de enklare pekböckerna igen när Ava börjar kommunicera verbalt. De ger säkert mycket mer när vi kan prata om dem tillsammans och hon faktiskt börjar svara om jag frågar vad hunden säger. Tills vidare försöker jag att inte överge dem helt, för de är säkert jättebra för ordförrådets utveckling.

Att läsa barnböcker med barn har jag verkligen sett fram emot och det är roligt att få göra det nu! Det finns oerhört mycket jag vill läsa och allra helst skulle jag vilja beställa hem allt som ser skoj ut och begrava mig i barnboksläsning… men lagom är väl bäst förstås.


Jag har placerat min blogg i Landvetterbloggkartan.se!

Kanske gillar du också:

Författare: Helena Ferry

Jag heter Helena Ferry och gillar att läsa, skriva och dricka te. Medan barnen var små läste jag såklart mycket småbarnsböcker och skrev ofta om dem här på Barnboksprat. Jag läser fortfarande kapitelböcker med yngsta barnet. och ungdomsböcker läser jag gärna för min egen skull. Jag tycker för övrigt att vuxna borde läsa mer ungdomsböcker! Det händer att jag lobbar för det lite diskret genom att ge bort ungdomsböcker i present. Till vardags jobbar jag med att bygga webbplatser. Det praktiska arbetet med bloggen bakom kulisserna faller därför på min lott, faktiskt är jag mer administratör än skribent numera. Mer om mig finns att läsa på min vardagslivsblogg Helenas dagar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *