Tre i leken

Lenis dag börjar i glädjens tecken, hon och Olle ska leka, och de ska ha så kul! Men det blir inte som Leni har tänkt sig. Redan i hallen känner hon av hotet mot hennes och Olles lekdag – där står ett par snygga skor med glitter på. Glädjen och leklusten är ett minne blott. Lenis Olle handlar om den klassiska problematiken i att leka tre.

Att ta del av bokens berättelse är som att se en välbekant film, text och bild förmedlar glädje, besvikelse, hopp, uppgivenhet, ilska och slutligen det befriande tillståndet list/uppgörelse, och så det gemensamma skrattet. Känslan av film kommer av igenkännande och identifikation med situationerna, upplägget av bildsekvenser och textpartier blandat med helsidesbilder; därtill att minspel och kroppsspråk är levande, växlande och ljuvligt.

Emma AdBåge står för både text och bild – kanske är det därför de blir en hel helhet och samspelar så bra.
Helt oväntat har Olle besök när Leni kommer, det är hon inte beredd på, hennes vision såg annorlunda ut: det skulle bara vara hon och Olle – så självklart! Olle och hans granne Kiran är redan inne i sin lek men välkomnar Leni – det hjälper inte, Leni tar avstånd och kan inte känna sig välkommen, väljer en utanförposition. Lockas att delta – vilket hon gör utan glädje, droppen är när hon förlorar i Fia. Samtidigt ger hon inte upp utan söker, kanske omedvetet, strategier – lite i hämndens tecken; ’det är MIN Olle… så där som det kan bli när man blir riktigt besviken och känner sig sviken.

Karaktären Leni och hennes hem- och närmiljö har många läsare mött i de tidigare Leni-böckerna: den kreativa röran och Lenis växlande humör. Frågan är hur många fler Leni-böcker marknaden gillar – några till kanske!?

 

 

 

Titel: Lenis Olle
Text och bild: Emma AdBåge
Förlag: Rabén & Sjögren  (2012)
Antal sidor: 29
ISBN: 9789129680843
Jämför priser:

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Författare: Marit Jonsson

Jag heter Marit Jonsson, är mamma och farmor, och har jobbat med barn i många år. Det är något alldeles speciellt med att läsa barn- och ungdomslitteratur, så jag fortsätter med det och berättar gärna om mina upplevelser när jag har läst klart. För mig är helheten viktig, en bok är både pärm och innehåll, har både text och bild, är skriven av någon och för någon, har tillkommit i en viss tid och i en kultur. Kanske tycker jag att detta är viktigt för att jag är både litteratur- och konstvetare, har fördjupat mig extra i barn- och ungdomslitteratur och i förhållandet mellan text och bild – och för att jag har läst många sagor och berättelser för många barn. När jag inte skriver om böcker skriver jag om något annat; som museer och utställningar, eller reportage om människor som är spännande, eller på min hemsida, eller korrekturläser, eller något annat som har med bilder, bokstäver och människor att göra…

3 reaktioner till “Tre i leken”

  1. Jag satt på biblioteket idag och läste just den här boken. Kände att jag drog på munnen åt vissa bilder och just texten. Den var jättefin och rolig – jag gillar Emma Adbåges stil.

  2. Detaljbilderna i boken är enastående. Kan titta i evighet. Måste beskådas!

  3. Håller verkligen med er båda! Det är så svårt att låta bli att tycka om Leni – hon är så mänsklig den lilla trasslan, och så alla hennes tusenmillionersaker kan titta hur länge som helst på bilderna jag med:) Känner igen både mig själv och barnbarnet i henne!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *