Maj-Britt, Mars-Britt och husvagnen

När jag började läsa boken kändes det som att jag inte skulle tycka att den var något vidare. Men sen: Oj! Boken hann bli både knasig och spännande innan det var över.

Åttaåriga Maj-Britt är den som håller ordning på sin knasiga familj. Hon är ansvarstagande, skötsam och lugn som en filbunke. Mamma får en massa livsfarliga idéer hela tiden, pappa har inte så mycket att säga till om och lillasyster Juni har något fel i hjärnan som gör att hon är fullkomligt oregerlig (men världens finaste unge ändå). En dag får Maj-Britt syn på en flicka i den övervuxna trädgården intill deras egen. Flickan säger att hon heter Mars-Britt. Mars-Britt har en stor och otäck hund och bor i en husvagn på tomten tillsammans med sin mamma Anna, i väntan på att de ska få ordning på huset. Till skillnad från Maj-Britt är Mars-Britt ett spralligt yrväder som kan bete sig riktigt ofint, men mamma Anna är mer lik Maj-Britt. Tjejernas familjer börjar umgås och det visar sig att de med alla sina olikheter kompletterar varandra riktigt bra.

Av titeln att döma skulle man kunna tro att historien kretsar kring husvagnen, men den har i stort sett redan spelat ut sin roll när den introducerats. I stället handlar det om lite av varje som sker och alltihop kulminerar i att Juni försvinner och alla måste leta (det är då det blir spännande).

Det är en fin bok som kan inspirera en hel del existensiella funderingar. Hur ska man vara, egentligen? Är det bättre att vara på ett visst sätt, eller är det kanske bra att alla är olika? Och hur är det med lögner egentligen? Hur kommer det sig att alla säger att man inte får ljuga, men så ljuger de ändå?

Har ni förresten hört att Piratförlaget startar barnboksförlag? Det brukar ju stå Lilla Pirat på deras barnböcker, men nu ska det bli ett riktigt Lilla Piratförlaget, som dotterbolag till Piratförlaget. Kul!


Maj-Britt, Mars-Britt och husvagnen
Författare: Anne Holt
Illustratör: Anne Holt (syssling till författaren)
Antal sidor: 135
Förlag: Piratförlaget 2011
ISBN: 978-91-642-0352-6
Köp: jämför priser

Barnboksprat chattar om Sami och Vira

Barnboksprats Helena Eriksson, Sara H och Helena Ferry chattar om Sami somnar och Vira vaknar, de första böckerna i en ny serie om små söta barn som gör vardagliga saker. Annika Thore och Maria Nilsson Thore står för text respektive bild.


Helena Ferry: Böckerna var inte alls som jag väntade mig! Jag trodde de skulle vara såna där präktiga ”ritualböcker”, det vill säga: Nu ska Sami dricka välling, kissa pottan, borsta tänderna osv. Såna där som i ärlighetens namn inte är så spännande för vuxna…
Sara H: Ja, där har du en poäng! De överraskar stort. Särskilt när Sami vill sova med ett cyklop på sig!
Helena Ferry: Javisst! Jag kände att jag hade lite svårt att förklara det för Ava…
Sara H: De är verkligen skrivna ur ett barnperspektiv, inte det pedagogiska föräldraperspektivet. En dialog mellan barn och förälder snarare än någon slags berättarröst som upprepar ett mantra…
Molly är ju 3,5 nästan och hon älskade dem, även fast hon nog är för stor egentligen.
Helena Eriksson: Nils, snart 5, var för stor för dem.
Helena Ferry: Då är nog Ava mer i lämplig ålder, hon är dryga 2 (och skulle nog ha uppskattat dem tidigare också). Hon älskar också att gömma sig, precis som Vira. ”Vaj e Ava? Ser inte Ava! Ava unde sängen? Näää, Ava hääär!” Och vid nattningen är det är väldigt mycket ”Läsa bok, en sista gång! Dicka vatten, en sista gång!”

Helena Eriksson: Man ser egentligen inte vem det är som nattar va?
Sara H: Det är bra tycker jag!
Helena Ferry: Precis! Det kan vara en mamma eller en pappa eller en mormor eller vem som helst. Det är skönt att man får välja!
Helena Eriksson: Javisst är det bra!
Helena Ferry: Över huvud taget är böckerna skönt befriade från könsstereotyper, tycker jag. Jag menar, jämför bara med böckerna om Leo och Ella… Det enda som indikerar Sami och Viras kön är namnen.

Sara H: Dessutom känns det skönt att Sami får somna i den vuxnes knä tycker jag.
Helena Eriksson: Man får en mysig känsla av boken!
Sara H: Och de verkar ju dessutom ligga i den stora sängen, det är en skön bekräftelse för alla de barn som samsover. Tycker det brukar vara väldigt många spjälsängar i böcker.
Helena Ferry: Ja, det har du rätt i Sara! Det tänkte jag inte på, men de både somnar och vaknar ju i något som ser ut att vara föräldrarnas säng. Realistiskt, kanske.
Sara H: Precis! Det är ju fler barn än man tror som sover hos föräldrarna hela eller större delen av natten.
Helena Eriksson: Och en annan sak att gilla: Samis lila pyjamas!
Sara H: Ja, precis! Över huvudtaget finns det många fina mönster i böckerna.
Helena Ferry: Just det. Färger och mönster passar bra in i förra årets retrotrend, som verkar hänga i sig ett tag till. Och det är som som sagt skönt att de inte är könskodade.
Helena Eriksson: Det är lite coolt att det går trender även i sånt.
Sara H: Illustrationerna gör verkligen stor skillnad i just detta fallet!
Helena Eriksson: Ja, jag blev kär i dem.
Sara H: Illustratören är Maria Nilsson Thore. Undra om vi hade tyckt lika bra om böckerna med en annan illustratör?
Helena Eriksson: Troligen inte.
Helena Ferry: Bilderna står för en mycket stor del av intrycket. De har en enkel stil med en avväpnande charm! Maria Nilsson Thore är en illustratör att hålla ögonen på!
Helena Eriksson: Absolut!
Sara H: Verkligen!

Helena Ferry: Jag tänkte också på att det är väldigt lite text i böckerna. Det blir väldigt mycket ”sov gott” och sådär. Det känns bra att prata lite runt omkring, snarare än att läsa ordagrant.
Helena Eriksson: Håller med. Och jag tror att böckerna passar bra när barnen vill bläddra och berätta ”för sig själva” efter att ha läst den många gånger med någon vuxen
Sara H: Ändå känns Sami somnar inte lika upprepande som många andra liknande böcker tycker jag.
Helena Ferry: Kanske för att den överraskar! Cyklop, liksom…
Sara H: Ja, det kan nog vara så!
Helena Ferry: Och Dodo… jag menar… vad är det för ett djur?!
Helena Eriksson: En mullvad kanske?
Helena Ferry: Ja. Jag tror inte att Ava har lärt sig vad en mullvad är ännu. Kul med något annat än hunden och katten och nallen.
Helena Eriksson: Jag kommer att tänka på igår när jag nattade Nils, han frågade om hon fick sova med sina nya tofflor på sig. I min fantasi har Sami fått cyklopet i födelsedagspresent för att de snart ska åka på semester.
Sara H: Molly tyckte att cyklopet var jätteroligt. Det var som ”Nämen! Sååå kan man ju inte göra! Buuuus!”

Helena Eriksson: Tyckte ni storyn var lagom lång? Hade det blivit tjatigt om det hade varit fler moment?
Helena Ferry: Jag tyckte de var lagom. De var ju redan lite tjatiga, fast inte på ett dåligt sätt.
Sara H: Jag tycker att de var lagom långa, eftersom de överraskade lite så kändes det mindre upprepande.
Helena Ferry: Vira kanske inte överraskade riktigt lika mycket som Sami.
Sara H: Nej, den var nog mer en skrattfest här hemma… Det är mycket att gömma sig och bygga kojor här nämligen.
Helena Ferry: Ja, här också, så den passade väldigt bra på det sättet.

Helena Ferry: Vad tycker ni förresten om att boken Sami läser är Vira vaknar? Jag älskar sånt.
Helena Eriksson: Ja, sånt är kul!
Sara H: Det tycker jag med! Och det är ju så vanligt numera
Helena Ferry: Tycker alltid det är lika kul att hitta bokomslag jag känner igen, som t.ex. i Vem-böckerna, särskilt ”Vem bestämmer” när de läser boken om sig själva.
Helena Eriksson: Det kan vara roligt för barnen att känna igen böcker som de har läst, eller få tips om nya böcker att läsa!

Helena Eriksson: Jag blir nyfiken på vad de andra karaktärerna kommer att ha för sig… Joje, Hille, Mio och Gunna.
Helena Ferry: Ja! Man får ju se dem allihop på slutet, som en föraning om de böcker som ska komma i serien. Och de är så söta allihop! Retrofina med icke könskodade färger.
Helena Eriksson: Gunna ser väldigt kavat ut, fniss.
Helena Ferry: Och Joje är en kille med tunika och tajts?
Sara H: Ja, det ser ut så!
Helena Eriksson: Och jättefint rött hår.
Sara H: Molly ville läsa alla böckerna nu, inte lätt att förklara att det dröjer tills de kommer ut…
Helena Eriksson: Undrar när de kommer..?
Helena Ferry: Det är väl ett gott betyg att vi är så nyfikna på resten!
Helena Eriksson: Tänk vad fint att sätta allihop på en tavellist!
Helena Ferry: Åh, ja! Vilken bra idé!

Tack till Bokunge för chattrecensions-inspiration!


Sami somnar
Författare: Annika Thore
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
ISBN: 9789163868245
Köp: jämför priser

Vira vaknar
Författare: Annika Thore
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
ISBN: 9789163868252
Köp: jämför priser

Bilköping – Krasch! Bang!

Härlig bok om de busiga bilarna Lastbils-Ludde och Dumper-Danne i Bilköping! Det här är den första boken i serien om Bilköping, en stad där alla figurer är fordon av något slag. När man öppnar boken presenteras karaktärerna på insidan av bokpärmen; här finns förutom Ludde och Danne t.ex. Sopis-Sussie,  Cement-Calle och Räddnings-Rita. För mig blev det kärlek vid första ögonkastet – de tre illustratörerna har tillsammans med författaren skapat en jättefin bok med underbara bilder! Karaktärerna har verkligen personlighet och fina genomtänkta detaljer.

Storyn går ut på att Lastbils-Ludde och Dumper-Danne drar runt i staden och hittar på bus; det allra bästa de vet är när det kraschar och bangar så de letar upp kompisar och platser som kan vara med i deras upptåg. Redan efter deras första ”krasch och bang” dyker det upp en stor skugga som ropar ”Hallå där..ni två…” och då trycker de båda kompisarna förstås gasen i botten för att inte hamna i trubbel. När de hittar Cement-Calle är han upptagen med att blanda vatten och sand för att få cement och han vill inte bli smutsig. Tror ni Ludde och Danne lyssnar på Calle? Nej, såklart inte. De ”hjälper till” lite med blandandet och när de lämnar stället i en hast – för den stora skuggan dyker upp igen – är det cement precis överallt!

Deras ”krasch och bang”-turné fortsätter med fler bus, men det blir inte galenskaper överallt utan riktigt skoj för både Ludde, Danne och kompisarna de råkar på. När de träffar Sopis-Sussie och Hyvel-Hanna säger tjejerna först att de är väldigt upptagna med att leka sjörövare, men Ludde och Danne kraschar och bangar ihop ett perfekt sjörövarfort när de får vara med och leka. Men även här dyker skuggan upp…vem är det egentligen? Vad vill den Ludde och Danne? Är den farlig eller snäll? Det får du reda på om du läser boken!

Snart kommer fler böcker om Bilköping, jag ser fram emot att få läsa ”Här kommer Lastbilds-Ludde och ”Nu gräver vi” för min son också. Bilköping – Krasch! Bang! rekommenderas av förlaget till åldersgruppen 3-6 år.

 


Bilköping – Krasch! Bang!
Författare: Jon Scieszka
Illustratörer: David Shannon, Loren Long, David Gordon
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 42
ISBN: 9789132159558
Köp: jämför priser

Visa din bokhylla och vinn Frankenstein!

Nu har vi nått 200 ”gillare” på Facebook och firar med en tävling som kommer att bli roligare ju fler som deltar. Uppgiften är att lägga upp en bild på sin bokhylla (eller dylik bokförvaring i ditt hem) på vår Facebook-wall.

Tävla här:

» Barnboksprat på Facebook

Deadline är onsdag 26 april klockan 18.00.