Vad händer när sex barn får ett eget rum där de kan prata utan att någon vuxen hör?
Haley går i sjätte klass och får stödundervisning tillsammans med fem andra barn. En dag visar deras lärare dem ett rum där de får vara för sig själva och prata. Det blir deras pratateljé – en plats där tystnad långsamt förvandlas till förtroende.
I början är det svårt att öppna sig, men steg för steg delar de sina liv. De berättar om föräldrar som riskerar att bli deporterade, om rädslan, om mobbning och om en pappa som sitter i fängelse. Deras röster speglar dagens brännande frågor om rasism och migration. Genom att dela sina erfarenheter blir de starkare och bättre rustade för livet – både i och utanför skolan.
En trygg hamn är en tung men hoppfull berättelse om storheten i det mänskliga mötet, oavsett hur olika vi är. Jacqueline Woodson skriver med glasklar prosa och en poetisk ton som gör varje ord betydelsefullt. Karaktärerna och dialogerna känns äkta, både när de pratar om det som är personligt och om världen utanför.
Det som gör boken unik är hur den skildrar barns förmåga att skapa trygghet när vuxenvärlden inte räcker till. Den är en hyllning till medkänsla, förståelse och frihet. Teman som rasism, migration och identitet är centrala. Berättelsen är stillsam men väcker starka frågor: Hur kan man hitta hem på en främmande plats? Hur kan man känna sig trygg i en otrygg värld?
Som invandrare och förälder till barn som inte är vita och blåögda berör den här boken mig extra starkt. Jag undrar ofta hur mina barn känner i möten med andra – om de känner sig trygga, sedda och inkluderade. Den här berättelsen påminner mig om hur viktigt det är att skapa rum där barn kan dela sina tankar och bli hörda.
En trygg hamn borde finnas i alla skolbibliotek, särskilt för mellanstadiet. Den är perfekt för bokcirklar eftersom den öppnar för viktiga samtal om empati, olikheter och hur vi skapar trygghet tillsammans.
Rekommenderad ålder: 9–12 år, men jag tror att även äldre läsare kommer att uppskatta den.
