Säg den som inte läst en bok av Ingelin Angerborn? Hon har skrivit otaliga böcker för främst låg- och mellanstadiebarn. Hennes man Niclas är manusförfattare, regissör och skådespelare och gör här sin debut som barnboksförfattare.
De blodiga händerna är första delen i serien Världens sämsta detektiver och två nya böcker i serien kommer ut inom ett år. Omar, Siri, Malte och Adira har en deckarklubb tillsammans och i den här boken får de äntligen sitt första fall när de ser en cykeltjuv utanför biblioteket. Gänget bestämmer sig för att spana på tjuven och upptäcker till sin förskräckelse att han verkar ha begått ännu värre brott!
De blodiga händerna kanske inte bjuder på någon ny och himlastormande idé men likväl är det både rolig, engagerande och spännande läsning. Omar, Siri, Malte och Adira är intressanta personligheter och de verkar ha en fin gemenskap och ett coolt högkvarter. De är uppfinningsrika och driftiga men har inte alltid helt genomtänkta idéer och det blir en hel del knasigheter på vägen.
Språket är perfekt för lågstadieåldern med lagom långa meningar, korta kapitel och ett bra läsflyt. Jag bara älskar Sandra Fröjds illustrationer! Hon använder sig av många olika perspektiv vilket gör dem extra livfulla och dessutom är de ofta väldigt roliga. Det ska bli spännande att se vad världens sämsta detektiver hittar på nästa gång!
Tidigare i år fick de klassiska spökena Laban och Labolina nytt liv genom ny illustratör och nya författare. I Inger och Lasse Sandbergs anda skriver Cecilia Bross nya berättelser med Hanna Strömbergs bilder som är trogna Lasses, men mjukare, öppnare och mer 2020-tal.
Ett riktigt bra samarbete och roligt att böckerna fått nytt liv så att fler kan få lära känna de känslofyllda, nyfikna och vänliga spökena.
Dito är rädd när han ska sova. Tänk om det kommer spöken eller en jättestor jättearg jätte? Mamma säger att det inte är något att vara rädd för. Dito blir irriterad, förstår inte mamma? Finns det inget hon är rädd för?
Ester är stor så det är klart hon kan vara ensam hemma när mamma går ned på gården för att dricka kaffe. Men så slår klockan 11:11 och det blir precis som kompisen Hamdis storasyster varnat om: golvet förvandlas till lava! Ester måste rädda enhörningen i glas (som hon INTE får röra men visst råkat ta ned på golvet) och porslinskatterna som är strandsatta mitt i lavahavet. Hur ska det gå till? Det gäller att vara modig!
Jag har aldrig varit intresserad av dinosaurier och tänkte innan jag fick barn att de inte heller skulle bli det. Men sådant är ju svårt (och tråkigt i det här fallet) att bestämma. Jag vann två dinoböckerna i en tävling och efter att ha läst dem har jag faktiskt blivit lite intresserad. Min 3,5-åring hämtade intresset från förskolan och tittar gärna i de här böckerna trots att de är lite för enkla för henne. Det finns mycket att lära om de fascinerande skapelserna och många verkar ha varit växtätare, kan inte så där brutala som jag trott.
De här böckerna vänder sig till de allra yngsta läsarna med sina stadiga sidor och slides. Jag har läst många böcker med slides de senaste åren men dino-serien hade helt klart kunnat jobba mer på sina slides med överraskningar och inslag som passar handlingen bättre. Flera gånger missar vi sliden eftersom den inte fyller någon direkt funktion och det känns tråkigt. Annars är det fina, färgglada böcker med små fakta vid stora bilder. Faktan presenteras i olika textstorlek och det går att utesluta en del beroende på hur mycket barnet förstår: Från att bara titta på bilder till att få lite kunskap om de stora djuren. Jag gillar att djuren är mjuka och ser snälla ut, inte så där otäcka som de kanske var. Fina böcker men inga nya favoriter.