dyslexi – Sida 8 – Barnboksprat

Mitt liv som monster

I uppföljaren till Mitt liv som apa får vi återigen träffa flickan Alma. I slutet av den boken försökte hon lösa sitt problem; att hon blivit en apa genom att kliva på en A-brunn genom att kliva på en M-brunn. M som i människa – eller?! När hon vaknar dagen efter känner hon efter på sin arm och den är len som en människas, vilken lycka! Dock har hon en hemsk huvudvärk som bara blir värre när hon kommer ner till frukosten och upptäcker att det inte finns några flingor att äta. Hon blir så pass arg att hon slänger en gröttallrik i väggen varpå mamman säger att hon beter sig som ett riktigt litet monster. Då händer det…

Almas byxor spricker, hennes arm blir lurvig och blå – hon har förvandlats till ett monster!!! När ilskan rinner av blir hon dock gamla vanliga Alma igen, och om hon bara håller sig lugn ska det nog gå bra att gå till skolan igen. Skolkompisarna blir förvånade över att hon inte är en apa längre, men vissa fortsätter retas och en flicka som heter Nelly kastar till och med en sten på Alma. Ni kan ju själva gissa vad som händer då när Alma blir arg? Hon blir ett blått monster och Nelly blir så rädd att hon kissar på sig!

För att hitta hjälp söker Almas pappa på internet och det verkar som han hittat hjälp: ”Monster-psykologen Pia Blom: Alla kan få hjälp!” Alma får träffa psykologen men kan hon verkligen bli botad? Efter att ha pratat med Alma och förhört sig om när förvandlingen inträffar säger Pia Blom att det faktiskt är viktigt att visa att man är arg, och då tänker Alma att det ju är bra att hon blir ett monster! Man kan till och med ha väldigt bra nytta av det visar det sig sen i boken…

Jag gillade den här boken mer än ”Mitt liv som apa”, den var lite tokrolig men tog också upp flera viktiga frågor och funderingar som t.ex. att det är viktigt att visa känslor. Själv blir jag inget blått monster när jag blir arg, men det hörs och syns ändå! ;-)

Mitt liv som monster
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Mimmi Tollerup
Förlag: Hegas
Antal sidor: 44
ISBN: 9789185877942
Köp: jämför priser

Skelettpojken

När Davids lillebror Martin kommer in med ett ben som han hittat i jorden när han lekte utomhus tror David först att det är ett ben från en hund. Kanske från svansen på en hund, eller? Martin vill gräva upp resten av hunden och David följer med honom ut i trädgården. De hittar fler ben och snart förstår David att det inte alls är några ben från en hund hans lillebror hittat, det är ett mycket mer makabert fynd än så ska det visa sig…

De tar med sig benen in och tvättar av dem, och när de lägger dem på rad avslöjar David för sin lillebror att det är ben från ett finger, ett barns finger! Martin flämtar då till och frågar sin storebror om han tror att det ligger ett lik i trädgården? David svarar inte på frågan och vill heller inte att de ska ringa polisen eller ens tala om för sin mamma vad de hittat. De lägger benknotorna bakom gardinen i fönstret i Davids rum. När David vaknar på morgonen och drar ifrån gardinerna står det något skrivet i imman på hans fönster: ”Kom och leta reda på mig”. Då förstår David vad det var han hört under natten: att fingret skrivit på hans fönster! Vad är det egentligen som händer?

Pojkarna fortsätter gräva efter fler ben när deras mamma gått till jobbet, och snart har de hittat så många att de har en hel hand. För att samma sak inte ska hända igen (att benen får liv) samlar David ihop dem och lägger dem i en låda som han låser in i förrådet i trädgården. Men det visar sig nästa morgon att det inte har hjälpt, för lillebrorsan kommer med knotorna i handen och säger att han hittat dem i badrummet. De två bröderna fortsätter att gräva i trädgården och hittar en rostig kula av metall. Men snart händer något ännu mer underligt. En morgon när David tittar ut från sitt fönster ser han att det har snöat, men i deras trädgård och på ängen bredvid finns kala fläckar där det inte ligger någon snö, och snart inser David vad fläckarna ser ut som; konturer av kroppar – sådana som polisen ritar när någon har blivit dödad.

Till slut upptäcker ändå pojkarnas mamma benknotorna de grävt upp och polisen kommer och tar hand om saken. Men fler saker kommer att hända David innan Skelettpojken har fått frid…

Det här var en hyfsat spännande berättelse, lite småkuslig faktiskt. Hegas rekommenderar från 12 år vilket jag tycker är vettigt. Jag har lite svårt för det faktum att Martin i berättelsen bara är 6 år gammal; drar man som 15-årig storebror verkligen med sin så unga lillebror i en sån här grej? Och har en 6-åring så bra koll att han frågar sin bror ”Tror du att det ligger ett lik i trädgården?” efter att bröderna hittat tre ben från ett finger?! Nja, inte riktigt trovärdigt tycker jag och det förstör tyvärr min läsupplevelse lite, jag hakade upp mig på detta. Det skulle vara intressant att läsa boken på engelska (originalspråket) för att se om det är översättningen som spökar för mig.

Skelettpojken
Författare: Anne Rooney
Förlag: Hegas
Antal sidor: 62
ISBN: 9789185877539
Köp: jämför priser

Mitt liv som apa

I min barndoms dagar undvek man alltid A-brunnarna på gatorna när man gick och cyklade. A stod enligt mig och mina skolkompisar nämligen för ”Avbruten kärlek” och det ville man ju inte råka ut för! I den här berättelsen står bokstaven A för något helt annat; när nioåriga Alma är på väg hem från skolan ropar en gammal man och varnar henne för att kliva på en A-brunn. Han säger att man blir förvandlad till en apa om man gör det! Alma som är helt säker på att gubben driver med henne trampar med flit på brunnslocket och mycket riktigt händer ingenting då…

Nästa morgon när Alma ser sig i spegeln står det en apa där! Alma blir rädd och skriker, det gör apan också; ”Det tog ett tag. Men så fattade jag. Apan var min egen spegelbild. Jag hade förvandlats till en apa! Vrålmysko!” När hon går till köket för att äta frukost blir hennes föräldrar såklart väldigt rädda, men mamman känner igen hennes kjol och förstår då att hennes dotter har blivit en apa. Föräldrarna bestämmer sig för att ta henne till doktorn för att försöka få reda på vad det är som hänt.

Doktorn vill inte titta på Alma ens, hon är ju en apa och hör alltså hemma på djursjukhuset. Alma och hennes föräldrar åker dit och där undersöks hon och veterinären konstaterar att hon är en frisk och fin apa men att hon inte har en aning om hur flickan kan ha blivit en apa. Nästa dag går Alma som vanligt iväg till skolan men blir hemskickad eftersom de andra barnen blir rädda för henne. Vad ska familjen ta sig till? Föräldrarna kommer på en bra lösning (tror de i alla fall) och får henne placerad på stadens zoo. Men tror ni att Alma trivs där med apor som beter sig som apor, sniffar varann i rumpan och bajsar på golvet? Nej, verkligen inte, och som tur är hämtar föräldrarna hem henne igen! Men hur ska det gå för stackars Alma? Kommer hon alltid att vara en apa? Hur ska detta sluta? En dag ser apan Alma en brunn med bokstaven M, M som i människa! Eller…?

Jag läste den här boken högt för min son (som fyller fem i början av sommaren) och han tyckte den var lite småkul men ganska konstig också. Om Alma nu är en apa, hur kan hon då fortfarande prata? För det kan ju inte apor. Och hennes föräldrar, varför tyckte inte de att det var mer konstigt? Lite sådana funderingar hade sonen. Själv vet jag inte riktigt vad jag känner för den här boken, jag trodde nog den skulle vara roligare än den faktiskt var. Förlaget har angett att boken vänder sig till barn från 8 år, och det är nog en åldersgrupp som boken passar bättre till än 4-åringar och 37-åringar kanske…Men som sagt, lite smårolig och lagom lång läsning för en nattning så den funkar ändå.

Mitt liv som apa
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Mimmi Tollerup
Förlag: Hegas
Antal sidor: 28
ISBN: 9789185877331
Köp: jämför priser

Roliga rumpor i Ruths värld

Har du en snygg rumpa? Om du inte vet själv kan du fråga närmaste 5-åring eftersom de ofta befinner sig på perfekt höjd för att avgöra vilken typ av bakdel du har! Ruth är just en sån 5-åring, hon beskriver sig själv som ett paraply hög, och berättar att allt annat på människors kroppar sitter för högt upp eller för långt bort för att hon ska se. Hon har stenkoll på omgivningens rumpor och har liknar dem vid exempelvis meloner, päron och semlor.

En av rumporna Ruth berättar om sitter på hennes fröken Ulla på dagis. Den är päronformad och har även en annan egenskap att beakta, den kan nämligen sjunga! När Ulla står framåtböjd och hjälper en pojke att knyta skorna börjar hennes rumpa att sjunga! Ruth förstår inte riktigt varför eftersom de bara har sångstund på torsdagar före lunch, men fröken Ullas rumpa låter ”Brooooooommm-bpp-bjt” och bildar dessutom ett grönt illaluktande moln omkring sig. Usch och blä!

Som motsats kan jag även nämna att Ruth konstaterar att hennes lillebror Tims bak är jättestor, men att det förstås beror på att han har blöja på sig. Hon passar också på att berätta en anekdot om när pappan skulle byta på lillebror och denne passade på att kissa ner hela golvet. På uppslaget finns en illustration där Ruth står med ett paraply för att skydda sig mot kisstrålen!

Färgglada charmiga illustrationer finns det många av i boken, synd bara att det inte finns bilder på alla rumpor som Ruth berättar om. Boken vänder sig till nybörjarläsare i åldern 6-8 år, men enligt förlaget passar den även bra som högläsningsbok från 4- års ålder vilket jag kan intyga efter att ha läst den för sonen här hemma. Med boken följer en cd-skiva med boken inläst i mp3-format, väldigt bra tycker jag!

Roliga rumpor i Ruths värld
Författare: Sandra Tillbom
Illustratör: Linn Eldin
Förlag: Hegas
Antal sidor: 27
ISBN: 9789185877980
Köp: jämför priser

Noa går på toa

Jag har själv inget minne av dörren gick i baklås någon gång när jag var liten, däremot har jag en son som flera gånger har gått på toa och låst om sig och sen inte klarat av att låsa upp. Vi har sagt åt honom att han inte får låsa dörren men barn måste ju testa allt, och när det händer är paniken ett faktum! Att försöka lugna ett hysteriskt ledset barn från andra sidan av en låst dörr kan vara svårt, men du finns där i alla fall.

För pojken Noa är det värre, när dörren på restaurangtoaletten går i baklås är det ingen som hör honom ropa på hjälp! Han försöker få upp dörren på alla möjliga sätt, sparkar till och med på den men den rör sig inte. Upptill är toalettbåset öppet, så Noa ställer sig på toalettstolen men når inte upp till kanten. Han ropar igen men ingen hör honom, nu börjar ha bli rejält rädd!

Till slut kommer i alla fall en servitör som hört honom, men problemet är att inte ens han får upp toadörren! Hur ska Noa komma ut? Servitören hämtar Noas pappa som får en idé…

Boken är utgiven av Hegas förlag som specialiserat sig på lättlästa böcker för barn och ungdomar. Den vänder sig till nybörjarläsare i ålder 6-8 år och är mycket enkel att läsa, max fyra ord på varje rad. Boken är illustrerad på samtliga uppslag vilket hjälper läsförståelsen. Vill man använda den till att testa läsförståelse finns tillhörande frågor på bokens sida hos Hegas (se länk nedan). En kort men intensiv berättelse med hög igenkänningsfaktor för barn i passande ålder.

Noa går på toa
Författare: Kirsten Ahlburg
Illustratör: Jon Ranheimsaeter
Förlag: Hegas
Antal sidor: 18
ISBN: 9789185877027
Köp: jämför priser