Etikett: atrium förlag

Sonya Hartnett är en australiensisk författare som debuterade redan som femtonåring. Idag har det gått ca 30 år sedan dess och  hon har på den tiden levererat runt 25 böcker. 2008 tilldelades hon ALMA-priset.

Kungens barn utspelar sig under andra världskriget där de välbeställda syskonen Cecily, 12, och Jeremy, 14, evakueras från London till den brittiska landsbygden, närmare bestämt deras farbrors gods Heron Hall. Vid ankomsten till tågstationen ser Cecily alla de evakuerade barn som anlänt utan några föräldrar. De radas upp inne i Rådhuset och väntar på att någon ska komma och adoptera dem. Cecily och Jeremy ber sin mamma att de ska ta med ett barn till Heron hall och Cecily väljer den tioåriga May.

May strövar gärna omkring i landskapet och en dag följer Cecily med henne på promenaden. May berättar att hon har en hemlighet; hon har träffat  två pojkar som gömmer sig i den gamla slottsruinen, Snöslottet. Pojkarna har dyrbara välgjorda kläder på sig och verkar förvånade över att flickorna inte har hört talas om dem. De vill dock inte säga vad de heter utan menar att det ska hålla det hemligt, för flickornas säkerhets skull. Det vilar något blekt, genomskinligt över de två pojkarna som Cecily inte kan sätta fingret på.

Parallellt med att flickorna hälsar på pojkarna börjar deras farbror att berätta den sanna historien om en hertig som var avlägset släkt med de kungliga  och som för att själv kunna bli kung måste avlägsna alla andra som kunde göra anspråk på tronen. Ju längre in i boken vi kommer desto mer börjar saker och ting smälta samman och det förflutna tar plats i nutiden.

Jag ska, inte helt stolt, erkänna att det tog mig ett bra tag att förstå vilka de två pojkarna var och detta trots att jag vid tidpunkten för läsningen av boken alldeles nyligen hade besökt en teaterföreställning i ämnet. Hur som helst så är detta en väldigt vackert skriven bok där vi får ta del av Storbritanniens historia på två plan. Karaktärerna är inte helt sympatiska men de är trovärdiga i sitt agerande och Hartnett lyckas bra med att få den rätta tidstypiska stämningen att infinna sig. Svårigheten med boken ligger i att den mer känns som en bok för vuxna. Den har ganska många lager och underliggande teman i sig och det är möjligt att det blir för komplext för den unge läsaren. Kanske bör den läsas tillsammans med en vuxen men det kan också vara så att min känsla är fel och att det är fullt möjligt att många yngre tonåringar uppskattar historien om de två spökpojkarna i Snöslottet.