Inte mindre än två manusbuntar

Nu har jag läst igenom mitt utkast som legat och vilat i två månader, lite längre än planerat. Jag hittar massor av detaljer jag vill ändra, men det är svårare med mer övergripande saker. Vill vara helt nöjd med berättelsen i stora drag innan jag byter ord och formuleringar, men jag vet inte riktigt vad jag ska åtgärda och hur. Redigering är inte lätt…

Skrivprojekt
100 sidor med arbetsnamn Att sakna Cecilia och 12 sidor om grodor

För övrigt har jag knåpat ihop ytterligare ett utkast. Nummer två är en bilderbok som handlar om grodor. Min medbloggare Malin Skals ritar och jag skriver. Ett kollaborativt projekt, alltså! Men vi är inte så snabba, trots att vi är föräldralediga båda två. Det tar mer tid än man kanske anar att ta hand om barn…

Intervju: Kristina Murray Brodin skildrar normbrytande verklighet

Vi på Barnboksprat tycker om böcker med moderna könsroller och så kallade normbrytande inslag. Böcker som inte handlar om rosaklädda, blåögda och blonda flickor som leker prinsessor bredvid blåklädda djärva pojkar som leker krig. Även om verkligheten kanske ser ut så oftare än vi skulle önska är det inte den enda verkligheten och inte den vi vill lära våra barn att se som den normala. En av de författare som delar vår uppfattning är Kristina Murray Brodin, som gett ut böckerna Tyranno och Maskerad på Vombat förlag.

Kristina Murray BrodinHej Kristina!
Kan du berätta om hur dina böcker blev till?

Jag arbetar på en förskola i ett invandrartätt område där jag får mycket inspiration till mitt skrivande. Maskerad är ”based on a true story”, en alldeles vanlig dag på vår förskola med våra fantastiska barn. Därav tacket i Maskerad, till barnen på förskolan på Concordiavägen. I Tyranno tackar jag förskolan på Hattmakarbacken. Där gick min son i förskola och mycket i Tyranno är hämtat från hans tid där.

Hur lika är de förskolemiljöer du hämtat din inspiration från de som visas i böckerna?

Förskolemiljön är rätt lik den på avdelningen där jag arbetar. Material och dokumentation finns självklart tillgängligt för barnen och placeras inte för högt upp. Det finns en struktur där ”var sak har sin plats” så barnen vet var allt finns att hämta och var man lämnar tillbaka det. Däremellan får det gärna se kaotiskt ut.

På vår förskola har vi en manlig pedagog men inte på den avdelning där jag arbetar. I böckerna skymtar en pedagog med sjal, på vår förskola har vi för närvarande bara en del vikarier som har det. Däremot finns det i teamet. De allra flesta pedagogerna på vår förskola kommer från Sverige men Chile, Grekland och Kongo är också representerade.

Hur kom det sig att du blev författare?

Som barn hade jag några drömyrken; arkeolog, sjuksköterska och även författare. Att bli lärare var aldrig något jag reflekterade över men det var lågstadielärare jag så småningom blev. I många år arbetade jag som sådan i ett invandrartätt område. Det fanns knappast några läromedel för de elever som var nya i Sverige och ännu inte lärt sig svenska. Det ledde till att jag prövade på ett av mina drömyrken, författare. Jag skrev läromedel i svenska två (svenska som andraspråk) och senare många lättlästa böcker för nybörjarläsaren hos olika läromedelsförlag. Mer och mer växte tankarna fram att jag ville skriva en ”riktig” barnbok utgiven av något förlag som inte sysslade med läromedel. Jag samlade idéer, började skriva och la på hög.

Hur såg vägen ut från idé till färdig bok?

Drömmen att få se mitt första färdiga barnboksmanus Tyranno utgivet tog lång tid. Jag skickade det till många olika barnboksförlag, fick ett vänligt ”Tack, men tyvärr…” tillbaka. Ändrade lite och skickade igen och igen till alla förlag jag kunde hitta som sysslade med barnböcker. Efter flera år (ja, det är sant) fick jag så ett mail som värmde långt in i hjärteroten. Det nystartade queerfeministiska förlaget Vombat ville ge ut Tyranno. Vid det här laget hade jag börjat intressera mig för en genusinriktad pedagogik. Långt tidigare var jag intresserade av olika mångfaldsfrågor. Kontrakt skrevs med Vombat förlag och nu var det på riktigt. Mitt manus skulle illustreras och bli en bok.

Hur kom du i kontakt med Bettina Johansson, som gjort de härliga illustrationerna i Tyranno och Maskerad?

Det var förlaget som föreslog illustratör. Deras första förslag gillade jag inte något vidare och det gjorde de nog inte själva heller. Det andra förslaget blev Bettina Johansson. Hon gjorde några provbilder och bättre hade det inte kunnat bli. Utan att vi träffats fångade hon Tyrannos innehåll på pricken som jag tänkt mig det. Det kändes hundraprocentigt rätt. Den enda extra information hon fick var mina tankar om barnens ålder och ursprung och en del om miljön på förskolan.

Har du någon favoritkaraktär från dina böcker?

Min egen favorit i böckerna är nog Mariama. Jag hade ett bestämt barn i åtanke när jag skrev om henne och genom Bettinas illustrationer känns det verkligen som det barnet. Inte i utseendet utan i karaktären Bettina fick fram.

Vad tycker du själv om att läsa?

Är själv en bokslukare, läser flera böcker i månaden mest skönlitteratur men också en hel del facklitteratur, den senaste tiden mycket om tankar kring genus och genusarbete. Tycker det är otroligt stimulerande att läsa för barnen på förskolan.

Kommer vi att få se fler böcker av dig i framtiden?

Idag har jag två eller tre nya manus som det kanske blir något med. Jag hoppas det blir Bettina som illustrerar. Har också några manus som inget förlag nappat på ännu, ändå är ett av dem som handlar om djuren på savannen något av min egen favorit. Men jag ger inte upp. Förlagen kommer att få återse ”Nu ska vi på safari” fler gånger, lite omarbetat varje gång. Och vad jag lärt mig under resans gång är att drömmar kan slå in.

Tack, Kristina!


Se även:
Barnboksprat recenserar Tyranno
Barnboksprat recenserar Maskerad

Jävla Lucia

Jävla LuciaMartin är inte med i poppisgruppen. Det är däremot Leena, som Martin är hopplöst kär i. Ja, han vet att det är hopplöst, så han försöker att låtsas som ingenting.

En dag vänds tillvaron i skolan helt upp och ned av att en tjej dyker upp och säger att hon ska börja i klassen. Hon heter Lucia och är otroligt kaxig, med en sällsynt förmåga att få andra att göra bort sig. Samma kväll får Martin ett mail. Det är från Lucia. Hur har hon fått hans adress? Hon skriver att hon är där för att hjälpa Martin. Hon vet att han är kär i Leena. Det får vi göra något åt, skriver hon. Men mailet försvinner och Martin tror nästan att han drömt.

Det råder dock inget tvivel om att någonting är skumt med Lucia. Hon verkar kunna få människor att göra nästan vad som helst.

Precis som Mårten Melins övriga böcker beskriver Jävla Lucia lyhört vad huvudpersonen tänker och känner från hans eget perspektiv. Men den här gången stannar det inte vid realistiska vardagsbetraktelser, utan berättelsen blir mer och mer övernaturlig för varje sida man bläddrar fram. Jag föreställde mig att det skulle gå överstyr och bli för mycket, men det funkar! Det är faktiskt sjukt spännande att se vad som ska hända och vart Mårten Melin vill komma med sina ovanligt kreativa idéer. Dessutom är det ganska roligt, mitt i all kaos och förvirring, trots alla obekväma situationer som uppstår. Eller kanske underhållande är ett bättre ord. Jävla Lucia är en riktigt bra bok.

Jävla Lucia
Ett uppslag ur Jävla Lucia

Nu har jag läst och skrivit om alla Mårten Melins kapitelböcker, men som tur är kommer snart två nya (Som trolleri och Mitt liv som apa). Jag har kikat in på biblioteket flera gånger på sistone för att se om hans diktsamlingar finns inne, men det gör de naturligtvis inte just nu. Typiskt att jag inte lånade dem när jag såg dem förut. Men en vacker dag ska jag ha läst dem också.


Jävla Lucia
Författare: Mårten Melin
Förlag: Eriksson & Lindgren, numera Rabén & Sjögren
Antal sidor: 157
ISBN: 9789185199983
Köp: jämför priser

Amor anfaller!

Amor anfallerEn fet liten bebis som heter Amor har skjutit en pil rakt in i Arturs hjärta. Det hade kunnat vara en bra sak, om inte just Tammis namn stått på pilen. Hon går i trean och Artur i femman. Som om det inte vore nog med det är hon dessutom bästis med Arturs jobbiga lillasyster Ronja.

Hur Artur än försöker kan han inte sluta vara kär i Tammi. Hjärnan skriker att det är fel, hjärtat skriker att det är rätt. Vad ska han ta sig till?

Det här är en charmig bok med funderingar kring kärlekens bekymmer som många säkert kan känna igen sig i. Varför kan man inte välja vem man blir kär i? Varför är det så omöjligt att sluta vara kär, fast man vill? Vad skulle klasskompisarna säga om de fick veta att man var kär i en som är två år yngre? Och hur ska man göra för att få vara i hennes närhet… Artur har det inte lätt. Givetvis gör han bort sig, givetvis gör han saker han får ångra… men givetvis går det ganska bra ändå, till slut.

Amor anfaller!
Ett uppslag ur Amor anfaller!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag gillar Mårten Melins böcker. Ett citat från förlaget lyder: ”Mårten Melin har ett språk och en stil som känns otroligt väl avlyssnat, äkta och här och nu.” Precis så tycker jag också. Jag gillar också att han brukar ha med normbrytande detaljer som vegetarianer, homosexuella eller liknande utan att det skildras som något konstigt. I den här boken får vi veta att Tammi egentligen heter Tamara Puertas Vasques. Det görs alls ingen grej av att hon har utländskt påbrå, det bara är (antagligen) så.

Nu längtar jag efter nästa Melinbok, Som trolleri (citatet ovan är förresten plockat från sidan om den boken).


Amor anfaller!
Författare: Mårten Melin
Illlustratör (omslag och vinjetter): Emma Adbåge
Förlag: Eriksson & Lindgren, nu Rabén & Sjögren
Antal sidor: 123
ISBN: 9789173770194
Köp: på antikvariat eller låna på bibliotek