Pärlan av Klara Bartilsson berättar historien om en liten pärla som vaknar upp i sin musslas trygga famn och längtar efter att sträcka på benen och utforska natten.
Berättelsen är båda poetisk och fantasifull; det är lätt att gå vilse i den ändlösa skogen av tångruskor. Men pärlan är inte ensam. Någon har kommit långväga ifrån för att leta efter henne – en stjärna som lyser upp djuphavsnatten och får korallreven att skimra. Allt ser annorlunda ut i ljuset, ett varmt ljus som pärlan aldrig sett tidigare. Tillsammans ger de sig ut på en magisk resa.
Klara Bartilssons färgstarka och detaljerade illustrationer fångar läsarens uppmärksamhet från första sidan. Bokens titel är tryckt i silverfärg som påminner om en pärla; själva texten liknar slingrande tång och väcker en känsla av osäkerhet eller nervositet. Pärlans resa från havets botten till stjärnhimlen gör att jag tänker på en självupptäckande resa som många kanske känner igen sig i. Är det inte så att vi alla någon gång behöver släppa taget, ge oss ut och upptäcka världen utanför vår trygghetszon, för att hitta oss själva och utvecklas?
Boken rekommenderas för barn mellan 3–6 år men jag tror att den passar äldre läsare bättre – de som kan uppskatta dess konstnärliga skönhet och djup. Min fyraåring tycker att boken är lite för mörk medan min tioåring lär sig hur en pärla blir till i verkligheten – ett sandkorn inuti musslan och funderar mycket på pärlans förvandling. Jag beundrar författarens förmåga att kombinera konst och berättande, vilket gör boken till är en riktig pärla i bokhyllan.
En ung häxa ska trolla fram en tårta med 120 ljus på, men något går fel. Alla sagodjur byter färger med varandra! Guldlock blir grå och vargen guldgul, de tre små grisarna känner sig som gurkor nu när det blivit gröna. Kan häxan trolla så att färgerna blir rätt igen? Kanske med hjälp av dig som läser och lyssnar.
