Kategori: Recensioner & boktips

Kim får ärva sina farföräldrars förfallna hus ute i obygden och återvänder efter många år till sin barndom och de mörka minnena därifrån. I skuggorna på gården ruvar monstren och inne i huset finns hundratals lappar uppsatta som farmor och farfar skrivit. De blev visst lite galna med tiden. Kim vill inte läsa på dem eller se alla figurer som är klottrade överallt men bestämmer sig ändå för att övernatta i huset. Långsamt läggs pusselbit till pusselbit och Kims minnen vaskar fram en smärtsam historia.

Kråkorna är en oerhört snygg grafisk roman på flera plan. Dels rent bildligt med de suggestiva stämningsskapande illustrationerna, dels hur berättelsen växer fram och visar sig vara något så mycket mer än jag trodde från början. Men också hur Bergting och Fager har utnyttjat sitt medium till fullo och låter texten, bilderna och meddelanden från farföräldrarnas lappar interagera på varenda sida. Jag blir trollbunden och vill snabbt läsa vidare samtidigt som jag fastnar i detaljerna på varenda uppslag.

Själva berättelsen är mörk och tragisk och innehåller en uppsjö av djupa ämnen att diskutera samtidigt som den rymmer hopp och acceptans och utgör underlag för ännu fler samtal. Hade jag varit högstadie- eller gymnasielärare hade jag direkt lagt den här på listan över böcker att läsa med eleverna. Men mina 8-åringar är inte där än. Det här är en fin berättelse med många bottnar och en läsupplevelse av rang även för den vuxna läsaren. Rekommenderas varmt!

edit 201028: Boken är Augustprisnominerad och juryns motivering lyder:

Att trauman överförs från generation till generation gestaltas som aldrig förr i serieromanen Kråkorna, där Kim, som får ärva en övergiven släktgård på landsbygden, konfronterar sitt såriga arv. Anders Fager portionerar ut texten på flera nivåer, i form av post it-lappar och röster från det förflutna. Sömlöst griper Peter Bergtings stämningsmättade bildberättande in i skildringen av att möta ett smärtsamt ursprung. Kusliga skräckelement och folktro fördjupar rörande den olust som ruvar över både Kim och läsaren.