Vi går förbi en bokhandel och sonen stannar tvärt.
Pekar på en affisch uppsatt på skyltfönstret.
Drar in mig i affären.
Jag vet så klart vad det är han har sett. Den där upplevelsen att tioårige sonen, med fokus på att se sig som en gamer och följa sina youtubers, vill in i en bokhandel. Med fart. Med fokus på att köpa en bok.
Du vet känslan?
Det är den nya boken i serien Handbok för superhjältar som det görs reklam för, Tillbaka. En serie som vi har läst oss genom många gånger. Böcker han citerar vid tillfällen, ordagrant. Den näst sista boken har kommit. Den tidigare slutade med att det gick runt barn på gatorna på nätterna med tomma ögon. Han har väntat. Nu är den på plats.
”Vi mÃ¥ste läsa den sakta” säger han med boken i en pÃ¥se i handen. ”Den ser tjock ut, men det är inte mycket att läsa pÃ¥ varje sida. Den fÃ¥r inte ta slut för fort nu.”
Det gÃ¥r sÃ¥ klart inte att sluta läsa den. Det blir kapitel pÃ¥ kapitel och efter tre kvällar är den utläst. Det är alltsÃ¥ ingen besvikelse. Vare sig för honom eller för mig. Den levererar pÃ¥ samma befriande sätt. Relationer spricker, reds ut, spänningen tätnar, barn uppträder lika konstigt, ”Ã¥tervändarna”. De som blev kidnappade och plötsligt var tillbaka igen, men underliga. Varsel ligger där framför sonen och när han tror sig veta hur det hänger ihop sätter han sig upp, varje gÃ¥ng. Det mÃ¥ste vara sÃ¥ här!
”Nu är det en bok kvar, mamma. Vad tror du att det kommer att hända dÃ¥? Hur kommer det att sluta? Vi mÃ¥ste läsa alla böcker igen och se vad vi kan lista ut. Vi mÃ¥ste vara förberedda!”
 Det ska vi. Men jag sitter här och undrar. Karaktärerna mormor och moster är inte med i denna bok i serien. Kan jag ha fel om deras betydelse i historien? Kan jag ha missuppfattat de varsel jag så tydligt tycker mig ha sett?
Jag är nog lika förväntansfull pÃ¥ den sista delen som sonen. Den ska inte dröja allt för längre, verkar det som… Men samtidigt tänker jag att serien har följt oss sedan vi adopterade sonen. Ska den nu ta slut? Men jo, han är i Ã¥ldern att fler böcker i serien snart inte kommer att locka mer. SÃ¥ det är dags. Dags att fÃ¥ avsluta vÃ¥ra möten med Lisa och alla de andra karaktärerna. Hon som fick möjligheten att klara av sin utsatthet genom att fÃ¥ superkrafter, frÃ¥n en bok i ett bibliotek.
Illustratör: Agnes Våhlund
Här är boken om Pirre Pingvin och hans vänner. De visar barn hur viktigt det är att vara snäll och hjälpa till.
Sam och Sara bor tillsammans med sina föräldrar i ett hus i stan där de också driver en restaurang på bottenvåningen. Det är sommarlov och barnen är uttråkade. Föräldrarna lovar varje lov att de ska hitta på något men istället måste de bara jobba i restaurangen. Pappa bestämmer sig för att det kanske ändå är dags att visa barnen hemligheten.
Åh, de här böckerna var så himla fina! Jag älskar hur de är skrivna med en blandning av långsammare partier, många små spännande händelser som visar sig inte vara det de tror, en hel del finurlighet och så en lagom mängd nya svåra ord som läsaren förhoppningsvis frågar en vuxen om. Mamma och pappa är såklart inte de mest närvarande och jag kan väl tycka det är lite konstigt att de tycker det är ok när ungarna åker iväg med den mystiske figuren Alias för att sen komma tillbaka efter midnatt. Men vem sa att allt måste vara diskbänksrealism?