Såhär på alla hjärtans dag tänkte jag tipsa om några oförglömliga kärlekshistorier vi på Barnboksprat tipsat om tidigare. Vilka litterära kärlekshistorier återvänder du gärna till?
”Det regnar hjärtan” av Gloria Kisekka-Ndawula och Katarina Strömgård. AC Hellstrand skriver:
Zalwango är SÅ KÄR! Så kär att det pirrar överallt, så kär att hon måste krama ett träd, så kär att det regnar hjärtan överallt, på gångvägen till skolan, på lekplatsen…
…man avslutar boken med ett stort leende och en varm känsla i kroppen.
Malin Tuvesson skriver om ”Berätta tre saker” och Helena Ziherl om ”Berätta allt”, båda skrivna av Callum Bloodworth. Två bubblande kärlekshistorier för unga. Ur Helenas boktips:
Bloodworth lyckas med konststycket att ännu en gång vrida om läsarens hjärta och tårkanaler, samtidigt som han får mig att skratta högt och le om och om igen med sina kvicka dialoger och chattar, Elles underfundiga humor, och värmen mellan karaktärerna. I ”Berätta tre saker” skrev han från en gymnasietjejs perspektiv, en som fortfarande väntade på sin första – riktiga – kyss. I ”Berätta allt” skriver han ur perspektivet av en homosexuell kille som absolut inte väntar på sin första kyss, men som väntar på Kyssen med stort K, och på livet i stort. Och det är både trovärdigt och engagerande och så … så … underbart.
Hien Ekeroth skriver om ”Kärlek” av Matt de la Peña och Loren Long. Från Hiens boktips:
Kärlek är en poetisk bilderbok som utforskar hur kärlek kan ta sig uttryck i både stora och små stunder – ibland tydlig och trygg, ibland svår att se men ändå närvarande. Matt de la Peñas text väcker frågor om vad kärlek egentligen är och hur den upplevs av olika människor.
Dr Morley ska äntligen ge sig ut på en expedition för att försöka lösa ett mysterium som gäckat forskare allt för länge: hon ska försöka hitta den jättestora maneten. Till sin hjälp har hon ett hängivet team och en stor båt full med utrustning för att kunna söka och göra mätningar. Dagarna går, efterforskningar görs, men till slut kanske även Dr Morley får ge upp hoppet om att hitta maneten som kanske inte ens finns.
När tåget kommer till Mucklebo station hoppar Minus och Plusk på. Lokföraren gör klart för start, men då kommer en till muckla och vill hoppa på. Hur många är de nu? Hur många vill hoppa på och av vid nästa station? Vad gör de när vagnen blir full?
För barn i Sverige är svaret på boktitelns fråga kanske inte så svårt: genom dörren. I andra traditioner tar han vägen genom skorstenen och då blir svaret klurigare. Drar han åt magen med ett brett skärp? Händer det att renarna måste hoppa på honom för att han ska komma ned om han fastnar? Brukar han behöva använda din tvättmaskin för att tvätta sina kläder när de blivit sotiga? Och vad händer om du inte har någon skorsten?
På listan över viktiga saker jag vill lära mina barn finns ”älska din kropp”. Tänk vad skönt om de får växa upp i ett samhälle utan sneda skönhetsideal… I väntan på en sådan samtid vill jag lära dem om hur fantastisk kroppen är och ”Min magiska mage” är en bok som kan hjälpa till på det temat.
