Är det finare med böcker?

Ofta när man pratar om kultur så får man lätt intrycket att det finns en outtalad fin-faktor på olika medier. En bok är mer beundransvärt att ha läst än att ha sett en film baserad på samma bok.

Det slår mig att det på något sätt hänger ihop med hur lätt det är att ta till sig berättelsen. I stigande fin-faktor skull det kunna se ut ungefär så här:

  1. Serietidning
  2. Film
  3. Ljudbok
  4. E-bok
  5. Pappersbok
  6. Teater
  7. Opera

Min äldsta dotter som nu är tre år älskar både film, ljudböcker och vanliga böcker. E-böcker är en ganska ny bekantskap, men de gillas skarpt de med. (Hela iPaden gillas skarpt). Teater har vi varit på ett fåtal gånger och det var en stor upplevelse.

Men det som blir så tydligt med henne är att mediet spelar så liten roll. Teatern blev bättre tack vare att hon sett historien som film först. Och filmen väckte nyfikenhet för fler böcker om samma karaktärer.

Och så där är det. Det kan börja med en bok, för att sedan mer uppskatta en film. Eller det kan börja med ett klipp på YouTube, för att sedan leda till att vi köper alla böcker i serien eller av författaren, som kan leda till att en lång bilresa blir kortare då vi kan lyssna på ljudboksversionen av samma böcker.

Så varför denna vuxensnobbism? Kan det inte bara få vara lika enkelt som när man är tre år? En bra historia är en bra historia. Oavsett hur den framförs.

Lillebror och Billan

Lillebror och Billan
Lillebror och Billan

Sommarens överraskning på barnboksfronten är en bok som har ett par år på nacken. Jujja Wieslanders Lillebror och Billan är en sparsmakad och enkel bok med ett par kapitel.

Den känns inte som en vanlig barnbok. Faktum är att den mer känns som en personlig välskriven blogg där en mamma berättar om sin son och hans bästa kompis.

Berättelserna kan vara om när Lillebror var hemma och är sjuk en dag. Eller när han bygger Lego. Eller när han och pappa har en brottningsmatch i sängen. Det är precis lika enkelt som det låter. Ingen action. Inga poänger. Inga punchlines. Bara mysigt berättade nära historier.

Hemma hos oss lyssnar vi på den på talbok. Boken läses av Jujja själv och i sann Jujja-anda blandas berättelsen med lite musik. Den finns även som vanlig illustrerad bok.

Första gången vi lyssnade på den somnade min dotter i mitt knä halvvägs in i boken. Själv var jag tvungen att fortsätta lyssna. Det är något med den här boken som får småbarnsföräldern i mig att fyllas med ett lugn. Den får mig att bara vilja sitta i Jujjas kök och lyssna på hennes kloka ord om barn och om livet.

Boken finns hos Bokus både som ljudbok och pappersbok för någon 50-lapp. Det finns även ytterligare en bok i serien om Lillebror och nallen.

 

Lillebror och Billan
Författare: Jujja Wieslander, Thomas Wieslander
Inläsare: Jujja Wieslander
ISBN: 9789172252677
Förlag: Gammafon Barnmedia/Rabén & Sjögren
Köp: Bokus eller Adlibris

Nyaste nyingen

Hej!

Jag heter Johan och är nyaste tillskottet till Barnboksprat. Jag är pappa till två tjejer som i skrivande stund är 1,5 år och 3,5 år. Båda gillar böcker väldigt mycket.

Personligen har jag aldrig varit speciellt förtjust i att läsa böcker. Film har alltid varit mitt medium. På senare år, tack vare ljudböckerna, har intresset dock vuxit och jag lyssnar på mycket böcker. När vi fick barn och vi började läsa för stora tjejen så växte även intresset för barnböcker.

Det slår mig att barnböcker och film tilltalar mig mer än romaner för vuxna av samma anledning: de håller sig ofta mer till huvudberättelsen och struntar i 500 sidor utsvävningar om saker som egentligen inte för handlingen vidare.

Det är något alldeles speciellt skickligt att lyckas skriva en bok med en handling som känns äkta, men ändå bara ha ett 20-tal sidor på sig, med ett fåtal meningar på varje sida.

Några av favoriterna i barnens bokhylla är Pija Lindenbaum, Stina Wirsén och Jujja Wieslander.

Pija är för mig vad jämställdhet verkligen handlar om. Att det är ok att vara precis den man är. Att det finns så många sätt att vara modig på. Att man växer när man tillåts växa.

Stina är mästaren på att fånga det vardagliga i en bild. Det är stora ämnen hon lyckas ta upp i sina fåordiga bilderböcker. Och jag älskar hennes sätt att rita.

Jujja är inget annat än livsvisdom. Själv är jag ganska mycket som Kråkan. Och då är det så befriande att träffa någon som Mamma Mu. Hemma hos oss älskar vi det mesta som har med Jujja att göra. Musiken, film och Lillebror.

Förutom böcker, film och ljudböcker gillar mina barn även att spela spel på iPhone och iPad. Många av apparna de använder är mer av den pedagogiska sorten, så jag kommer troligtvis skriva en del om sådana också.

Jag har skapat en sajt dedikerad till e-böcker som gör det enkel att hitta svenska e-böcker, jämföra priser och hitta böckerna på biblioteken. Även i e-boksvärlden finns det ganska gott om barnböcker, så ta gärna en titt förbi www.hittaeboken.se om du gillar e-böcker.

Det ska bli kul att få vara en del av Barnboksprat!