Författare: Candra Karlholm

Hej! Jag heter Candra Karlholm, är född 1977 och bor på Färingsö utanför Stockholm, med min man Mikael och vår bokslukande dotter Frida, fem år. Jag är litteraturvetare och dramapedagog med stort intresse för böcker, läsning, skrivande, färg och form. Jag har läst “Att skriva för barn och ungdom” på Karlstad Universitet och går för närvarande Skrivarakademins ettåriga distanskurs “Att skriva”. Förutom här skriver jag på min egna blogg: Boktyckeri - om stor litteratur för de små.

Kolla Alfons Åberg – 40 år!

Alfons Åberg fyller 40 år i år, som ni kanske vet. Stockholms Stadsmuseum öppnade i fredags utställningen ”Kolla Alfons Åberg – 40 år!” för att fira den populäre jubilaren. Jag och dottern Frida (snart fem år) åkte dit. Vi hittade till utställningen genom att följa Alfons-märkena uppför trappan, och väl framme hälsade en stor Alfonsdocka välkommen i en monter. Sedan besökte vi Alfons rum, där han låg i sin säng med odjuret (från Alfons och odjuret, 1978) hängande ovanför. (Fast barnen vet ju att odjuret egentligen bor under sängen; det påpekade Frida genast.) Flera par av Alfons karaktäristiska skor stod prydligt uppställda på rad intill sängen.

Barnen kan också leka i en röd buss, där Mållgan, Alfons osynlige vän som finns mer i flera böcker, sitter bänkad på ett säte. I kalasrummet kan man titta på egenfolket i en kakelugn (från Alfons och styrkesäcken, 2010), det tyckte Frida var spännande. Där kan man också hoppa hage, sätta knorren på grisen och krypa in i ett paket (pappa Åberg önskade ju sig ”snälla barn” i födelsedagspresent i Hurra för pappa Åberg! 1993). Man kan få kramdjuren i taket att åka framåt i sin linbana (hämtad ur Bara knyt, Alfons! 1988) och, inte minst, lyfta locken i de färgglada bordsskivorna och plocka fram någon av alla de 25 Alfonsböcker som finns, och slå sig ner och läsa.

I nästa rum är det spökstämning, som i Vem spökar, Alfons Åberg? (1983). Där kan man göra egen skuggteater, och se figurer ur Flyg! sa Alfons Åberg (1997) och den lite läskiga Mera monster, Alfons! (1992).

Man kan förstås också läsa om författarinnan Gunilla Bergström och om figuren Alfons Åberg, bilderboksklassikern som år efter år toppar listorna över utlånade böcker på biblioteken. Alfonsböckerna har getts ut i nästan fem miljoner exemplar i Sverige, och finns översatta till ett trettiotal olika språk. Visst är det roligt med historier som når över både generations- och nationsgränser på det viset?

Efteråt frågade jag Frida vad hon tyckte bäst om på utställningen. Hon funderade lite, sedan sa hon: ”Böckerna!” Det ska man nog inte tolka som ett underbetyg till själva utställningen, utan tvärt om. De fina rummen med alla detaljer väcker läslusten, och det är ju härligt att böckerna finns där att bläddra och läsa i. Vi läste Flyg! sa Alfons Åberg och Är du feg, Alfons Åberg? (1981). Väl hemma rotade vi fram alla Alfonsböcker vi har och fortsatte läsa…

Utställningen ”Kolla Alfons Åberg – 40 år!” på Stockholms Stadsmuseum pågår t.o.m. 6 januari 2013.

Entré: gratis för barn och ungdomar upp till 19 år, 70 kr för vuxna. Då får man en personlig årsbiljett som gäller för ett obegränsat antal besök under 2012.

Läs mer om utställningen här!

Astrid Lindgren om ”bra barnböcker”

Vi har väl alla sökt i bokhandlar, bibliotek och cyberspace på jakt efter ”bra barnböcker. Kanske var det just det sökandet som förde oss hit, till den här bloggen. Och säkert har många av oss också någon gång frågat vad som egentligen är en ”bra barnbok” – och kommit fram till att det helt uppenbart råder delade meningar om den saken. Barn, kritiker, litteraturvetare, föräldrar, författare, lärare och bibliotekarier har knappast en och samma åsikt i frågan. Men låt oss idag gå till en auktoritet på området och ta del av vad hon har att säga om saken: låt oss gå till Astrid Lindgren.

Astrid Lindgren var vid sidan om sitt eget skrivande också, som många vet, anställd på Rabén & Sjögren. 1946 – 1970 var hon redaktör och ansvarig för barnboksavdelningen, och under den tiden läste hon förstås en mycket stor mängd barnboksmanus. I essän ”Litet samtal med en blivande barnboksförfattare” och i en artikel i sista numret av Svensk Litteraturtidskrift från 1983 ger hon sin syn det här med ”bra barnböcker”.

Det finns inget ”recept” på hur en bra barnbok ska vara. Varför frågar man efter det men inte efter hur en bra roman ska vara? Eller en bra diktsamling? Astrid Lindgren skriver: ”Den ska vara bra. Jag försäkrar att jag grubblat på det länge, men jag hittar inget annat svar: Den ska vara bra.”
Språket, det är nästan det allra viktigaste. Att språket och bokens innehåll bildar en harmonisk enhet. Man ska inte tala över huvudet på barnen, inte heller ”tala ner till dem”. Man kan visst ge barnen ord som de inte känner till och som väcker deras ordglädje, men man får inte glömma bort att barn har begränsade erfarenheter.
Barnböcker bör inte vara skrivna för att tillgodose den för tillfället rådande opinionen om hur en ”bra barnbok” ska vara. Det kan hur som helst ändras så fort. Författaren bör hellre rådfråga barnet inne i sig själv (om hur boken ska vara), för det barnet vet bäst vad det söker i sina böcker.
Barn likaväl som vuxna har rätt till fritt skapande författare och till alla slags böcker. ”Skriv fritt och av hjärtat lust! /…/ Ty utan frihet slokar diktens blomma var den än växer.”

Min tanke efter att ha summerat Astrid Lindgrens är att visst, egentligen är det ganska självklart: om man frågar vad en ”bra barnbok” är, då blir följdfrågan: ”bra för vem”? För barnet? För den vuxne som ska läsa? (Om det är ett litet barn.) För bokhandlaren eller förläggaren som ska tjäna sitt levebröd på att sälja böcker? För författaren? För recensenten? Inte konstigt att man finner många olika svar på frågan vad som är en bra barnbok.

”Litet samtal med en blivande barnboksförfattare” är inkluderad i boken Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult: barndomsminnen och essäer.

Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 157
ISBN: 9789129667400
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris, eller låna på bibliotek.

Finns även som ljudbok på CD, inläst av Astrid Lindgren. ISBN: 9173130346. Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris, eller låna på bibliotek.

”Varför skriver man barnböcker” (artikel i sista numret av Svensk Litteraturtidskrift 1983) finns att läsa i Det gränslösaste äventyret: om böcker, läsning och att skriva för barn. (Omslagsbild längst upp i inlägget.)
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Eriksson och Lindgren (2007)
Antal sidor: 134
ISBN: 9789185199969
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris, eller låna på bibliotek.

Ny barnbokspratare: Candra Karlholm

Jag heter Candra Karlholm och är ny bland Barnboksprats bloggare. Det känns spännande och roligt, för jag älskar att läsa och skriva!

Jag är mamma till Frida, född 07, och vi läser mängder av böcker tillsammans, både nyutgivna och gamla favoriter från min egen barndoms bokhylla.

Jag är litteraturvetare, dramapedagog och egenföretagare inom bl.a. grafisk formgivning och marknadsföring. Under senare tid har jag också ägnat mig åt skönlitterärt skrivande; jag har läst ”Att skriva för barn och ungdomar” på Karlstad universitet och går nu Skrivarakademins ettåriga distanslinje.

För mig är hela barnboksvärlden spännande: böckerna, författarna, illustratörerna, förlagen, läsarna, recensenterna, biblioteken, bokhandlarna, bokklubbarna, bloggarna… Bloggandet blir för mig ett sätt att lära mig mer om branschen, få reflektera kring läsandet med barn och interagera med andra intresserade.

Förutom här på Barnboksprat skriver jag på min egna blogg Boktyckeri – om stor litteratur för de små.