Den här boken är varken för den lättskrämde eller äckelmagade! Det är en hejdundrande resa genom några av de sjukaste, mest bisarra och därtill sanna delarna ur historien. Det är så att jag knappt höjer på ögonen när Stockholms blodbad nämns för helt ärligt, att slå ihjäl fienden kan vi ändå se någon slags logik i. Och åderlåtning, tja, lite vettigt kan det kanske tyckas att bli av med dåligt kroppsinnehåll om någon är sjuk? Vi svettas ju ändå ut febern liksom. Men att lägga hundhår i sockan för att motverka fotsvett? Eller klippa tånaglar från en död person och lägga i skorna för att slippa nageltrång?
Ett av dÃ¥tidens största mirakelmedel heter kattbajs. Det funkar mot tandvärk och förstoppning eller för att fixa högre hÃ¥rfäste… Blanda bajset med mjölk och drick eller smeta det pÃ¥ tänderna bara. Inte sugen? Du kan alltid käka tre levande löss för den hÃ¥rda magens skull istället! Förutom allsköns äckliga detaljer behandlas även mord, skelett och lik ganska frekvent i boken. Du fÃ¥r veta detaljer om upphittade lik, olika sätt att bevara lik (och avrätta/plÃ¥ga människor) samt hur man skyddar sig mot potentiella spöken.
Under avdelningen ”knäppt” hittar vi lite mer skonsamt innehÃ¥ll, som att du kan lägga ett äpple i armhÃ¥lan, svettas ordentligt pÃ¥ det och ge det sen till nÃ¥gon du vill ska bli kär i dig. Eller att enhörningspulver var en fantastisk medicin förr i tiden (typiskt att enhörningen blev utrotad innan jag föddes). Sist men inte minst fÃ¥r du höra om nÃ¥gra hemska händelser ur historien som häxjakten eller när stackars pojken Erik och hans familj fick äta upp ett par kängor för att inte svälta ihjäl.
Boken vänder sig till mellanstadieÃ¥ldern och texten och ordvalen är anpassade därefter. Jag anser dock att den även läses med behÃ¥llning av alla äldre än sÃ¥ och jag kan även tänka mig att vissa nyfikna och inte sÃ¥ lättskrämda lÃ¥gstadiebarn kan uppskatta en högläsning av delar av boken. Varje kapitel inleds med en snygg och passande illustration i medeltida stil och inuti kapitlen finns det ett fÃ¥tal bilder i lite gulligare stil – även om det som illustreras kan vara makabert.
Det här är definitivt en bra inkörsport till historia för den som inte ännu fattat det intressanta med historia! Och jag själv funderade precis häromdagen på var alla skeppskatter bajsade förr i tiden och om det inte låg drivor av bajs på skeppen. Nu kan jag ju ana att det inte gjorde det eftersom att folk säkert plockade fickorna fulla med den här dundermedicinen!