Knack! Knack! Någon inne?

Knacka på! av Anna-Clara Tidholm är en riktig småbarnsklassiker som hyllas vitt och brett. Jag måste erkänna att jag var en smula tveksam först, men nu sällar jag mig mer än villigt till hyllningskörerna. Alla barn borde få den här boken!

Jag tyckte inte att boken såg så spännande ut, men efter några genomläsningar insåg jag vilken genial idé den baserar sig på. Utan tillstymmelse till flik eller popup eller päls eller annat extravagant är det här nämligen en superkul aktivitetsbok; man ska knacka på dörrar och se vad som döljer sig bakom dem. Även ett mycket litet barn lär sig snabbt att knacka om du visar ett par gånger först.

Smakprov:

Knacka på!
Vi kommer till det lilla huset med den blåa dörren…

Knacka på!
…och hittar en massa dörrar. Här är en röd! Knacka på!

Knacka på!
Någon inne? Sju kaniner! Äter morot, äter blad.

Jag blev imponerad över hur fort Ava lärde sig att knacka, och att man inte knackar på alla sidor utan bara de som är dörrar. Det är jätteroligt att kunna involvera barn i läsningen redan innan de pratar. Lite längre fram kan man dessutom lära sig färger av boken, eftersom dörrarna har olika färger. Man kan också ta leken vidare utanför boken, Ava knackar till exempel ibland på en riktig dörr här hemma och så svarar jag ”Någon inne?”, öppnar och säger ”Ja, det är mamma!” eller ”Ja, titta hunden!” (om jag har en leksak tillhands). Det behöver man förstås inte boken för, men jag tror det blir ännu roligare av att hon känner igen leken.

Jag ville helst ha böcker med stadiga kartongsidor när Ava var yngre och det bidrog till att jag skaffade Knacka på! onödigt sent. Nu tycker jag bäst om papperssidor och att jag var lite fånig som var så rädd för dem. Givetvis var det lättare att bläddra kartongsidor i början, men Ava lärde sig fort och hon har bara rivit sönder en endaste boksida i hela sin läskarriär.

En annan anledning till att jag tvekade inför boken är att jag inte tyckte att rummen man kommer till såg så spännande ut. Men det är de! Fullt tillräckligt i alla fall. Den som är bekant med Anna-Clara Tidholm känner igen hennes enkla, men ändå charmiga, stil både för bild och text. Det blir liksom poesi av de enkla texterna.

Mina varmaste rekommendationer till denna bok!


Knacka på!
Författare & illustratör: Anna-Clara Tidholm
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 32
ISBN: 9789177123354
Köp: jämför priser

Att läsa med en ettåring

Redan från början märktes det tydligt vilka böcker Ava tyckte om att höra på och titta i. Vissa böcker saknades tålamod till medan andra gång på gång fascinerade. Nu när hon blivit ettåring har hon blivit ännu mer delaktig i läsandet. Hon väljer vad vi ska läsa genom att plocka upp böcker och ge dem till oss. Hon säger åt oss att läsa om en bok genom ett uppfordrande tillrop när den tar slut. Vi börjar också så smått få till en dialog vid läsningen eftersom hon kan härma djurläten och peka.

Just nu tycker vi särskilt bra om (bland annat):

Apan finApan fin av Anna-Clara Tidholm
Ava tycker det är roligt att peka på apan. Det händer att hon pekar på hunden i stället, när vi ber henne peka på apan, men det är ju också roligt!

Knacka på! av Anna-Clara Tidholm
Jag har inte skrivit om den här ännu, men det är ju en riktig småbarnsklassiker där man ska hälsa på i det lilla huset med den blå dörren och knacka på en massa dörrar. Ett bra moment som små barn klarar av. Det är roligt att knacka!

Mjau och de små stolarna (Malins recension) av Sebastien Braun
Den här vill Ava läsa om och om igen. Jag tycker kanske inte själv att det är den mest spännande boken, men den ger massor av möjligheter att öva roliga ljud som djurläten, ringklockor och tåg.

Äntligen godnatt! av Camilla Lundstedt
Ava brukar retfullt nog trycka upp den här boken i ansiktet på någon av oss under de bistert tidiga morgontimmarna när hon inte tycker vi ska sova mer och så får man läsa ”Äntligen är det dags att lägga sig” när det är precis tvärt om men man är djävulskt avundsjuk på djuren i boken. Dessutom är det en för oss vuxna rätt trist uppräkning om att ta av kläder, tvätta sig och dricka välling, men Ava vill läsa den gång på gång på gång på…

Viktor bygger en bro av Jan Lööf
Ava fick den i ettårspresent av sin faster Emma och hela familjen blev förtjust. Vi har den som Pixi och den ser minst sagt läst ut vid det här laget.

Ett lamm till middag av Steve Smallman
Det här är en ganska lång bilderbok som Ava förvånansvärt nog har tillräckligt med tålamod för. Kanske för att det märks att jag gillar att läsa den.

Vem-böckerna av Stina Wirsén
Alltid bra! Jag har skrivit om några av dem.