I ett samhälle där prylhetsen ökar och kryper nedåt i åldrarna, är denna bok en skön motsats. Visserligen handlar det om önskningar, men det är sådana vi skulle kunna öva oss till, eller i alla fall leka att vi hade. Hur vore det om vi hade koltrastens ögon, harens glädjeskuttande ben eller panterns färg som gör att vi kan smyga i mörkret? Det funderade jag på när jag läste denna bok.
Innehållsmässigt finns det inte särskilt mycket dramaturgi, vilket jag tycker är konstigt och tråkigt. Jag väntade på ett slut där allt knöts ihop eller visade vem berättaren är. Det kommer aldrig. Istället är detta en samling fint genomarbetade bilder som kan ge oss perspektiv eller drömma oss bort i djurens värld. Inget för den äventyrslystne, men väl för det drömmande och kanske även poetiska barnet.
Jag gillar särskilt bilden med hjorten, som på något sätt verkar förmedla 
att vi – djuren, naturen och människorna – hör ihop. Vi människor kan inte ta hur mycket som helst av djuren eller naturen, vi måste dela resurserna och tänka på varandra.
Jag önskar jag hade…
Författare: Giovanna Zoboli
Illustratör: Simona Mulazzani
Förlag: Urax (2015)
ISBN: 9789187208270
Originaltitel: Vorrei avere…, 2010
Översättare: Ida Andersen
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
