Flickan i blått är första delen i serien Petras bilder skrivna av Torhild Elisabet Sandberg. Författaren ville lära sina barn om konst men hittade inga lämpliga böcker så hon tog saken i egna händer och crowdfundade ihop till bokserien. Jag har läst de tre första delarna i serien.
Böckerna handlar om Petra, en tjej som går i årskurs 2 och bor tillsammans med sina föräldrar och lillebrorsan i ett hyreshus någonstans i Sverige. Under Petra bor den gamla damen Fredrika och en dag bestämmer de att Petra ska komma hem till Fredrika varje tisdag för att hjälpa henne med olika saker.
Petra har olika bekymmer i livet, precis som sig brukligt är för en 8-åring, och Fredrika hjälper henne att tackla dessa genom att introducera Petra i konstens värld. Tillsammans tittar de på bilderna och tack vare dem upptäcker Petra saker både i omvärlden och hos sig själv.
I den första delen, Flickan i blått, tittar de på religiösa motiv och det är nog den bok jag finner minst intressant beroende på min egen oreligiösa läggning. Jag har lite svårt för när händelser ur Bibeln presenteras som något verkligt i böcker för barn. Däremot tycker jag att religion som företeelse är intressant tillsammans med dess påverkan på världshistorien.
Den andra delen, Pojken med örnen, fokuserar på framförallt ett porträtt av Napoleon och hur makthavare genom tiderna använt konsten för att påverka folket. Den här boken handlar mycket om det egna psyket och att tro på sig själv och det gillar jag skarpt!
I den tredje delen, Klockan som rinner, möter Petra modernismen och får tampas med ensamhet, rädsla och att känna sig annorlunda.
En fjärde del, Den flygande hästen, ska släppas inom ett par veckor och enligt författarens hemsida ska den handla om fotografin och normer. Den låter verkligen intressant!
Böckerna är lättlästa med vardagliga ämnen vilka den unga läsaren kan relatera till. I kombination med konsten som förhoppningsvis gör läsaren nyfiken på bilderna så är den ett fräscht inslag på barnbokshimlen. Författaren själv menar, i en intervju publicerad på hemsidan, att det inte finns något läskigt eller övernaturligt i berättelsen, trots att det är vad förlagen verkar tro att barnen vill ha, utan att det är en lågmäld berättelse. Jag gillar själv starkt dessa spännande monsterberättelser och de gör sig bra som högläsningsböcker med naturliga cliff hangers. Men jag ska erkänna att jag också aktivt söker vardagligare berättelser för att erbjuda mina elever en varierad lyssning.
Böckerna är publicerade med tanke på skolan och det finns en lärarhandledning att tillgå på hemsidan. De lämpar sig dock också absolut för både högläsning i hemmet och att läsas på egen hand. Emily Ryan har illustrerat serien med oerhört fina manga-inspirerade bilder där hon både tolkar konstverken Fredrika och Petra talar om samt bidrar med helt egna illustrationer.