Twilightfebern har inte lagt sig

Jag erkänner! Jag kapitulerade för böckerna om vampyren Edward och hans kärlek Bella…ja…det är sant!

Vid det här laget känner de flesta i åldrarna 13-20 (och så jag, 29, då) till The Twilight Saga. Fyra böcker om tonårstjejen Bella som flyttar till den lilla dimmiga hålan Forks. På den nya skolan går Edward, en kille hon genast blir omåttligt intresserad av. Och han av henne. De känner direkt att de hör ihop. Det finns inga gränser för hur mycket dessa två varelser älskar varandra.
Edwards identitet som vampyr är relativt hemlig men Bella lyckas lista ut hans hemlighet och deras förhållande blir fullt av svårigheter men också av en enorm kärlek.

Jag har sedan jag var liten, känt en stor passion för just vampyrhistorier. Filmer, böcker och tv-serier med vampyrtema har länge fångat min uppmärksamhet och det verkar inte slå av på takten. När jag fick boken Om jag kunde drömma (Twilight, på engelska) 2008 och började läsa den, upptäckte jag att jag inte kunde sluta. Det var en sån där bok som sög sig fast som en igel i mitt medvetande och jag läste ut den i ett nafs. Därefter köpte jag de resterande tre delarna (New Moon, Eclipse och Breaking Dawn) och läste de med samma intensitet som den första boken (dock läste jag de övriga tre på originalspråket engelska, vilket faktiskt var snäppet bättre).
Ja, jag är snart trettio bast. Ja, jag gillar de här böckerna! Jag har redan erkänt!

När jag nyligen upptäckte att det kommit en seriebok med första boken som förlaga, var jag bara tvungen att läsa den. Jag blev inte besviken. Det är underbart vackra bilder och formatet är jättetrevligt. Det är som en helt vanlig inbunden bok, fast i serieform. Alltså inget seriealbum med tunn papperspärm.
Den är inte riktigt i samma liga som originalböckerna men i det här formatet får den helt klart väl godkänt. Jag vill dock påpeka igen, att detta är en seriebok, inte en roman. Serieböcker kan ibland vara svåra att ta till sig. De är ju uppbyggda på ett helt annat sätt en en vanlig roman. Dessutom kanske den är mest intressant för inbitna Twilightfans.

På grund av att författaren Stephenie Meyer tidigare råkat ut för diverse missöden med manus och liknande, vill hon inte att man publicerar bilder hur som helst. Men jag kan intyga att bilderna är underbart fina och uttrycksfulla. Omslaget får ni i alla fall se. Kan tillägga att författaren varit involverad till stor del i skapandet av den här boken. Hon har tydligen bevakat varje litet streck under processens gång. Hon säger att hon tycker att den väldigt mycket speglar hur hon tänkte sig figurerna i böckerna när hon först skrev dem.

Om jag kunde drömma (den grafiska romanen, del 1 av 2)
Författare: Stephenie Meyer
Illustratör: Young Kim
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 224
ISBN: 9789132159190
Köp: Jämför priser

Loranga, Masarin och Dartanjang – nu som serie?

Positiv förlag (som även ger ut tidningen Tivoli med vänner) har precis kommit med ett nytt seriealbum. Det är Loranga, Masarin och Dartanjang som får den stora äran att prova på ett nytt format. Barnbok i serieform. Kan det vara något?

Jo, men det kan det faktiskt! Jag har kikat i en härlig, tung seriebok med första delen, ritad av Sara Olausson (Barbro Lindgrens systerdotter).
Det är inte en typisk seriebok, tycker jag. Bilderna är mer av klassiskt barnbokstyp. Dock med pratbubblor, såsom det brukar vara i serier.

Loranga är pappan, Masarin sonen och Dartanjang är farfar, alltså Lorangas pappa. Sen har vi också Dartanjangs morfar, som i form av en fågel bor i en talltopp i skogen. Verkligen knasigt!
Loranga är en slapp pappa som helst av allt äter glass med kaviar till lunch och vilar under bordet. Han tycker inte att arbete är något att ha, han måste ju vara hemma och leka med Masarin!
Masarin själv, älskar att lyssna pÃ¥ pop och ligger gärna under soffan och vilar. Dartanjang är alltid lite krasslig, med susningar i öronen och han lägger gärna förband utifall att han skulle ramla…han skriver listor med stor passion.

Känslan från böckerna känner man igen, det är ingen tvekan. Humorn är där, också. Jag har själv kära minnen till Loranga, Masarin och Dartanjang. Jag såg det mest på tv när jag var liten och tyckte det var en lite mystisk känsla över deras tillvaro och allt de pysslar med. Det kanske är så, att dessa figurer spelar på känslorna hos människor på väldigt olika sätt. Det är inte särskilt konstigt, vi uppfattar ju alla saker olika.

Jag tror dock, att Loranga, Masarin och Dartanjang antingen älskas mycket och ger positiva minnen och känslor eller så ogillar man dem. Det är en typisk barnbok som delar upp människor i två läger, känner jag.
Jag hör till den första gruppen, i alla fall.

Loranga, Masarin och Dartanjang
Författare: Barbro Lindgren
Illustratör: Sara Olausson
Förlag: Positiv förlag
Antal sidor: 80
ISBN: 978-91-978971-0-5
Köp: Jämför priser