Abella och hennes pappa har flyttat till en ny stad. De har rest långt och från ett annat land. De känner ingen. Gatorna har konstiga namn. Mäniskorna ser annorlunda ut. Abella tycker det känns läskigt. Hon känner sig ensam och saknar sina gamla kompisar. Men pappa saäger att det kommer bli bra. Det måste det bli.
Så börjar denna fina bok om ensamhet, flykt och att ha förlorat en förälder. Abella & Kapten Vilse i stormen handlar också om vänskap och att hitta sig ett eget synsätt på livet. Texten och illustrationerna passar perfekt ihop och jag tycker om den fantasifulla morfarn. Jag gillar färgvalen, jag gillar dialogen. Boken flirtar med mig men är ändå seriös och skapar samtal om både det ena och det andra. Den känns inte tung trots tunga ämnen.