Det svarta regnet

Det svarta regnetVåren 2019 utlyste förlaget Bonnier Carlsen en tävling för att hitta ”nästa stora berättare för åldern 7-12 år”, och vinnaren blev debutanten Stina Nilsson. Från början var den dystopiska berättelsen egentligen ett filmmanus som hade blivit liggande i flera år. Men i och med en skrivarutmaning blev det alltså en bok av det hela; Det svarta regnet som kom ut i handeln för ett par veckor sedan.

Handlingen utspelar sig i en grå och dyster framtid där de två flickorna Liv och Frida bor i ett slitet hus tillsammans med sina föräldrar. Pappan spenderar all sin tid i sovrummet eftersom hans kropp (enligt mamman) blivit övertagen av en demon som gör honom sjuk och alldeles svartfläckig. Flickorna får inte gå in till honom då han kan vara farlig för dem. Ända sedan de var små har de fått höra att världen blivit förstörd av elaka trollkarlar, och när det regnar så är det ett hemskt, giftig svart regn som faller och som framförallt barnen måste akta sig noga för.

I början av berättelsen ger sig den näst sista familjen av från platsen där de bor, och Liv längtar efter den dag när hennes familj också kan följa efter. Det finns en dröm om ett bättre liv någonstans långt borta; de har hört talas om en ö i havet dit de vill försöka ta sig. Liv lever på det hoppet medan hon, mamman och lillasystern kämpar varje dag för att överleva genom att samla växter och grönsaker, jaga och hugga ved. Men, det mesta de odlar ruttnar i den otäcka jorden och särskilt många djur finns det inte kvar i skogen att jaga. Det blir svårare och svårare att överleva.

En dag händer det som inte får hända; pappan har blivit livsfarlig och mamman gör det enda hon kan göra i den svåra situationen…

Ungdomsdystopier är en genre som jag generellt brukar tycka väldigt bra om, så jag hade ganska höga förväntningar på boken. Men, jag får inte riktigt ihop det här med trollkarlar, demoner, krig…Jag får känslan av att det har inträffat en klimatkatastrof, något som dock inte framkommer i berättelsen. Och vad är det egentligen för sjukdom som drabbat människorna? Jag hade velat veta mer! Dock läsvärd och med en gnutta hopp ändå till slut, utan att avslöja hur det går för familjen…


Det svarta regnet
Författare: Stina Nilsson
Förlag: Bonnier Carlsen (2020)
ISBN: 9789179753832
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Bokmässa för många

Karta med ordet
Hej världen! Vivlio förlag har en världskarta med ordet ”Hej” på 42 olika språk. Häftigt!

I år kommer Bokmässan att ha ett ”mångspråkstorg” med fokus på barnlitteratur. Så himla bra, säger jag som bland annat jobbar med verksamhet för barn som kommit till Sverige på flykt.

Så här skriver Bokmässan i ett pressmeddelande:

”Ett 20-tal förlag och organisationer ställer ut. Här finns de flesta genrer representerade, men en extra stor satsning görs på barnböcker.

– Det är särskilt viktigt för barn som kommer till Sverige att tidigt få böcker på sitt eget språk, det ökar chanserna att de senare också läser på det nya språket, svenska. Glädjen i att läsa bygger broar från det ena språket till det andra, säger bibliotekarie Matilda WallinInternationella biblioteket, huvudsaklig samarbetspartner kring Mångspråkstorget.”

Det finns få saker som förenar så mycket som barnböcker. Ni vet ju själva hur det kan bli vid lunchbordet på jobbet när barnkultur från förr kommer upp. Alla minns och delar med sig. Att vara en del av det även om en har föräldrar som inte kan språket, och inte har nycklarna till barnkulturen i sitt nya land, är ovärderligt.

Alla som bott utomlands (jag själv har bott i Spanien, Nederländerna och Danmark) vet ju att just barnkultur dessutom är ett oöverträffat sätt att närma sig ett nytt land. Som vuxen har jag sett barnprogram, tecknad film och kikat i barnböcker, för att komma nära såväl ett språk som ett folk. Mina barn, som är enspråkiga har tyckt mycket om böcker från Vivlio förlag, där samma historia berättas på två språk. Att tidigt förstå att ord kan låta olika, bokstäver se olika ut, tror jag också är grundläggande både för att lära sig nytt och för att bli öppen för att ”mitt sätt inte är det enda sättet”.