Efter succén med Humlan Hanssons hemligheter återvänder Augustprisbelönade Kristina Sigunsdotter med en ny berättelse – denna gång mer lågmäld, men också mer laddad. Björnkällan är en kapitelbok som rör sig i gränslandet mellan vardag och magi.
Berättelsen följer tolvåriga Hedda som just flyttat till sitt sjätte familjehem på sex år. I den nya skolan finns Sire, en mystisk och självständig klasskompis som verkar ha ett särskilt band till naturen – och kanske till Hedda själv. I byn finns flera märkliga inslag: ett träd som ingen får röra, ett hemligt rum och en magisk källa — Björnkällan. Allt verkar på något sätt kopplat till Märil, en kvinna som levde där för länge sedan och blev utpekad som häxa.
Heddas tillvaro präglas av rotlöshet men också av en växande känsla av att något inte stämmer. Träden i allén tycks sträcka sig efter henne, det låsta rummet på övervåningen väcker oro och i skolan anar hon att hon står näst på tur att bli mobbad. Men i mötet med outsidern Sire växer en vänskap fram – och kanske också en väg ut.
Björnkällan bär på flera starka teman: identitet, utanförskap, tillhörighet, vänskap och arv. Det är en berättelse om att vara ensam i världen men också om att hitta sin plats – ibland på oväntade sätt. Kristina Sigunsdotter väver in magiska inslag utan att förlora fotfästet i det vardagliga. Det övernaturliga fungerar snarare som en förstärkning av känslolägen än som flykt från verkligheten. Budskapet är tydligt men aldrig övertydligt: även i det mörka kan något nytt slå rot.
”Tid för sommar, tid för vinter:
Tid för död och tid för liv.”
Björnkällan är en varsamt berättad roman med stark närvaro och poetisk nerv. Den kombinerar socialt allvar med magisk realism på ett sätt som känns både angeläget och tidlöst. En bok för barn som vill läsa något som känns – och för vuxna som vill förstå lite mer.
