Remy har just gått ut high school och väntar på att livet ska börja. När vi möter henne håller hon på att planera sin mammas femte bröllop. Hon gör sig inga som helst illusioner om att äktenskapet kommer att vara. Hon tror helt enkelt inte på kärleken. Hennes egna relationer går mest ut på att det är trevligt att ha en kille att till exempel ha sex med och faktum är att hon just bestämt sig för att dumpa sin pojkvän. Det är ingen big deal. Han betyder ändå inget för henne, det är som det brukar vara. Hon letar inte alls efter kärlek och när hon möter Dexter ser hon inte alls en framtida pojkvän i honom. Ändå blir det han som väcker någonting djupt inom henne och som kanske kan få henne att omvärdera synen på kärlek.
Det finns ett vanligt grepp i kärlekshistorier som jag har väldigt svårt för. Det är när tjejen (brukar det ju vara) gör tydligt att hon inte vill ha killen (brukar det ju vara) och sen bara plötsligt vill hon det. Man ska liksom förstå att hon ville ha honom egentligen, att de där dåliga sidorna egentligen är charmiga. Jag hänger inte med! Jag vill i så fall ha en förklaring, att tjejen inser att hon haft fel om killen. Jag tycker inte att jag får det i Blunda och hoppa. Jag hade för övrigt det här problemet med Katniss och Peeta i Hungerspelen också och hade lika svårt att förstå alla Peeta-påhejare som jag har för att förstå alla Dexter-svärmare nu.
Trots allt, hur det nu går till vet jag inte, smälter min frostiga motvilja så småningom. Jag tinar inte alls lika snabbt som Remy, men till slut tycker jag att Dexter är en rätt okej prick ändå, jag slutar irritera mig på boken och får erkänna mig… fängslad. Ja, faktiskt. Det blev bra och spännande läsning av det här ändå.
Bokens verkliga styrka är karaktärerna. Jag gillar Remy, eller rättare sagt, helt trevlig är hon kanske inte alla gånger, men hon är härlig att läsa om. Sin känslomässiga inkompetens väger hon upp genom att vara riktigt driftig när det gäller mer praktiska ting. Hennes mamma är också en bra karaktär, hon är en känd romance-författare vars eget kärleksliv har en tendens att trassla till det (fem äktenskap, som sagt). Dexter… ja, det var ju det. Jag tycker ju mest att han är dryg och slafsig egentligen, men han är lite rolig också. Till och med jag får väl vika mig lite för den där påstådda charmen, även om jag helst slipper dejta honom. Remy har en drös kompisar också och det är väl egentligen bara de som blir lite platta för mig, jag håller knappt reda på dem och tycker de blir lite schablonartade. Men det är väl okej när det gäller bifigurer och det viktigaste kommer fram, nämligen att Remy har en speciell relation till sitt kompisgäng.
Sarah Dessen har som många känner till skrivit en hel drös med romantiska ungdomsböcker. Detta är den första jag läser. Jag kommer kanske inte precis vallfärda till min bokaffär för att skaffa resten, men om jag någon gång känner behov av att masskonsumera kravlös, lättläst och engagerande litteratur vet jag vart jag kan vända mig (som när jag plöjde Twilight som gravid och sängliggande, trevligt men inte viktigast i världen).
Fler som har skrivit om Blunda och hoppa: En bok om dagen, Enligt O, Books on my mind, Stuff I Read – Bokpandan, Malins bokblogg, Bokgalleriet, Fiktiviteter, Bokfreak, Boksystrar… oj, de tar visst aldrig slut, nu slutar jag bara. :)
Blunda och hoppa
Författare: Sarah Dessen
Förlag: Rabén & Sjögren (juni 2013)
Antal sidor: 364
ISBN: 978-91-29-68705-7
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris