Barnboksprat

Min första världssensation

Abbe är ute på lyxkryssning med sin mamma. Det är inte det roligaste Abbe varit med om så hon sysselsätter sig med att prata in berättelsen om förra sommaren på sin mammas mobiltelefon. Den sommaren var nämligen något alldeles särskilt. Så, medan Abbes mamma umgås med fnissiga finnar och sliskiga tyskar spenderar hon själv den mesta tiden på båten med en telefon.
Hon berättar om sommaren i Istermyrträsk, ett litet samhälle i Västerbotten, som slutade med en världssensation! Abbe och hennes kompisar Antón och Nadja försökte slå olika världsrekord. Det gick dessvärre inte så jättebra. Till en början. Mums-mums lyckades de inte äta särskilt många utan att må illa, de hade inte någon mun till förfogande som var tillräckligt stor för att fyllas med tillräckligt många sugrör och försöket att stoppa så många tändstickor i näsan som möjligt slutade olyckligt med en ond sticka som fick pillas ut med pincett… Det var helt enkelt väldigt svårt det där med världsrekord.
Men hur kan det då sluta med världssensation? Ja, det ni!

Jag gillar verkligen den här boken, mysigt skriven ur Abbes perspektiv. Hon är härlig, Abbe! Abbes morfar talar dialekt så att man inte förstår, så det är tur att vi har Abbe som översätter åt oss som läser.
Om man jobbar tillräckligt hårt, aldrig ger upp och alltid ser framåt så kommer man till slut att få vara med om en världssensation. Även om man befinner sig i byn som Gud glömde.
Den här boken handlar om att kämpa för något man tror på, trots massor av motgångar och nederlag. Skam den som ger sig!
Omslaget är gjort av en av mina favoriter, Lena Sjöberg. Snyggt, som vanligt tycker jag. Jag gillar speciellt den lilla stilistiska mums-mumsen!

Min första världssensation
Författare: Annalena Hedman
Omslag och vinjetter: Lena Sjöberg
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 135
ISBN: 978-91-29-67187-2
Köp: Jämför priser

Betty mitt i natten

Betty mitt i natten startar mitt i min farmors gamla skräpbod. Eller kanske i en övergiven affär eller helt enkelt på en plats där bortglömda saker samlats. Hursomhelst ger bildmiljön nostalgiska återblickar med hjälp av attiraljer vi trodde hade försvunnit för länge sedan.

I allt detta möter vi den vita, charmiga katten Betty. Hon seglar ensam runt i ett mörkt landskap och längtar både efter sällskap och mat.

Hungern försöker hon stilla genom att meta efter fisk. Men märkligt nog lyckas hon lösa ensamhetsproblemet istället.

Detta är en bok som inleder med en positiv och varm känsla trots den mörka nattens kyla. Vi får se hur Betty seglar runt och skaffar sig en kompis som hjälper henne att lysa upp båtpottan och den lilla världen runtomkring. Tyvärr är bokens slut inte lika positivt. Vi får nämligen se hur Betty löser hungerproblemet också. Visst vet jag att katter tycker om att äta fisk, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är lite makabert att se bokens huvudkaraktär döda ett annat djur (då hon lyckas fånga en fisk till slut).

Men i övrigt är detta en vacker, lite poetisk berättelse om ensamhet och äventyr på en plats vi inte trodde fanns, men ändå känns så verklig där mitt ute i nattens mystiska landskap.

Betty mitt i natten
Författare & illustratör: Lotta Geffenblad
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163864490
Köp: jämför priser

Knack! Knack! Någon inne?

Knacka på! av Anna-Clara Tidholm är en riktig småbarnsklassiker som hyllas vitt och brett. Jag måste erkänna att jag var en smula tveksam först, men nu sällar jag mig mer än villigt till hyllningskörerna. Alla barn borde få den här boken!

Jag tyckte inte att boken såg så spännande ut, men efter några genomläsningar insåg jag vilken genial idé den baserar sig på. Utan tillstymmelse till flik eller popup eller päls eller annat extravagant är det här nämligen en superkul aktivitetsbok; man ska knacka på dörrar och se vad som döljer sig bakom dem. Även ett mycket litet barn lär sig snabbt att knacka om du visar ett par gånger först.

Smakprov:

Vi kommer till det lilla huset med den blåa dörren…

…och hittar en massa dörrar. Här är en röd! Knacka på!

Någon inne? Sju kaniner! Äter morot, äter blad.

Jag blev imponerad över hur fort Ava lärde sig att knacka, och att man inte knackar på alla sidor utan bara de som är dörrar. Det är jätteroligt att kunna involvera barn i läsningen redan innan de pratar. Lite längre fram kan man dessutom lära sig färger av boken, eftersom dörrarna har olika färger. Man kan också ta leken vidare utanför boken, Ava knackar till exempel ibland på en riktig dörr här hemma och så svarar jag ”Någon inne?”, öppnar och säger ”Ja, det är mamma!” eller ”Ja, titta hunden!” (om jag har en leksak tillhands). Det behöver man förstås inte boken för, men jag tror det blir ännu roligare av att hon känner igen leken.

Jag ville helst ha böcker med stadiga kartongsidor när Ava var yngre och det bidrog till att jag skaffade Knacka på! onödigt sent. Nu tycker jag bäst om papperssidor och att jag var lite fånig som var så rädd för dem. Givetvis var det lättare att bläddra kartongsidor i början, men Ava lärde sig fort och hon har bara rivit sönder en endaste boksida i hela sin läskarriär.

En annan anledning till att jag tvekade inför boken är att jag inte tyckte att rummen man kommer till såg så spännande ut. Men det är de! Fullt tillräckligt i alla fall. Den som är bekant med Anna-Clara Tidholm känner igen hennes enkla, men ändå charmiga, stil både för bild och text. Det blir liksom poesi av de enkla texterna.

Mina varmaste rekommendationer till denna bok!

Knacka på!
Författare & illustratör: Anna-Clara Tidholm
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 32
ISBN: 9789177123354
Köp: jämför priser

Kludd eller konst – och för vem?

Jag har nyligen läst en sagobok. Små sagor för små personer. Stora sagor för stora personer. Eller stora små sagor för stora och små personer. Ja!

En bok med lila omslag innehållandes ett myller av sagor, som skrivits av Bue Nordström, utifrån grafiska bilder gjorda av Helena Bergenrud. I Dricka mycket vatten – sagor för nära kvällar kan du läsa om bröderna som såg på stjärnorna, getpojken, fågelungen, isprinsessan och ängeln med för stora vingar, bland många andra sagor.

De grafiska bilderna är ganska stilistiska, vilket kanske till en början kan kännas lite stelt och kallt och kanske inte passande för små barn. Men sen tänkte jag en gång till. Barn är ju inte helt formade ännu, de är öppna sinnen mottagliga för det mesta och vem har sagt att barn inte kan uppskatta grafiska, svartvita stilistiska bilder? Bilder kanske inte alls måste innehålla starka färger och vara enkla att förstå för att barn ska tycka att de är spännande. Det kanske tvärtom är det som är spännande, att det just inte är det man är van vid.
Ja, det vill jag tro.
Eftersom jag själv studerar till bildlärare på Konstfack vill jag gärna tro att jag är öppen för det mesta inom bildkonsten, när det gäller barn. Barn ska inte behöva fråga på bildlektionen om deras verk är ”fint”, eller ”fult”. Jag kommer att arbeta så långt det är möjligt för att försöka få dem att förstå att inget de gör är fult eller fint. Vi ska tillsammans arbeta för att få fram något som är spännande och intressant, snarare än ”fint”, med allt man tolkar in i det ordet.

I boken Färgkludd eller näckrosor? Barnboksbilden och konsten, skriver man om hur man har sett på barnens bilder genom åren. Hur barnboksbilder ofta följer mönster och vad som händer när man väljer att gå utanför det vanliga, det rumsrena om man vill kalla det så. Blir det automatiskt vuxenböcker om bilderna inte är det vi normalt kallar för barnboksbilder?
Ulla Rhedin har skrivit ett intressant stycke i den boken, där hon diskuterar vad en bilderbok egentligen är och för vem den är tänkt. Blir böcker till exempel mindre intressanta, och kanske också mindre intellektuellt stimulerande, för vuxna om de innehåller bilder? Ibland kanske bilder inte behöver stöttas upp av text, men gör det boken automatiskt till en barnbok då?
Kan barnbilder vara abstrakta?

Många frågeställningar, superintressant att diskutera, tycker jag. Vad tycker du?

uppslag ur Dricka mycket vatten – sagor för nära kvällar

Dricka mycket vatten – sagor för nära kvällar
Text: Bue Nordström
Bild: Helena Bergenrud
Förlag: Kabusa böcker
Antal sidor: 72
ISBN: 978 91 89680 80 7
Köp: Jämför priser

Färgkludd eller näckrosor? Barnboksbilden och konsten
Författare: Diverse, bland andra Ulla Rhedin
Förlag: Kabusa böcker
Antal sidor: 88
ISBN: 978 91 7355 124 3
Köp: Jämför priser

Gruffalon

Gruffalon Den här vackra boken hade tomten med sig hem till oss och vi har ännu inte hunnit läsa den så många gånger. Men åhhh vad vi tycker om den! Både för de vackra bilderna och för Lennart Hellsings underbara rimmade översättning.

Själva berättelsen handlar om en liten mus som är ute och går i sin sjumilaskog och riskerar att bli uppäten av alla möjliga djur. Men till varje djur han träffar säger han att han just precis där ska träffa en Gruffalo som bara älskar att äta stuvade ormar/uggleglass/etc. Musen själv blir väldigt överraskad när han plötsligt står öga mot öga med den påhittade Gruffalon!

Hugo 2½ gillar ”Gruffolan” som ser rätt gullig ut trots ”brinniga” ögon och giftlila taggar, men allra bäst är nog uttrycket ”uggleglass”. Det här är en bok som Hugo alltid vill höra igen så fort vi har läst klart den, och det bästa är att jag gärna läser den en gång till!

Gruffalon
Författare: Julia Donaldson
Illustratör: Axel Scheffler
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 32
ISBN: 9789150100174
Köp: prispallen.se