I gränslandet

Hanna fyller tolv, hennes och bästa kompisarnas lekar har utvecklats, de smyger på folk, klär ut sig och låtsas att de är något annat än mellanålderstjejer. Skogen är deras lekplats. Men allt som hör till nästa utvecklingsfas nafsar henne i hälarna och gränsen suddas ut bit för bit, dessutom skakas stabila familje- och vänskapsrelationer om rejält. Det som överkuggar hela tillvaron allra mest är nog ändå en trettonårings fasansfulla försvinnande – skogen och närmiljön fylls av faror och skräck.

Från att ha varit pappas (och mammas) lilla flicka och lekbästis med två tjejer, förflyttas Hanna i utvecklingen med stormsteg mot tonåren. Den känsliga tolvårsåldern har infunnit sig och tagit plats i hennes liv. Faktorerna mognad, upplevelser och medvetande kopplas samman och utvidgas. Hennes kroppsliga och mentala utveckling har stor betydelse för möten och upplevelser.

Berättelsen börjar med tårtkalaset i bersån, fortsätter i hänget vid korvkiosken, slutar med flytten till storstaden och återbesöket på den lilla orten. Inom den ramen ryms ’allt’. Det naturligt trygga nätverket av familj och kompisar är en utgångspunkt, den lilla ortens trygghet en annan. Men redan tidigt i handlingen anar man sprickronas närvaro – att marken snart kommer att gunga.

Samtidigt som tjejernas egna kroppar förändras, förändras deras relationer till varandra – och så kommer känslor och killar in i bilden. Vad som är äckligt, naturligt, skönt eller spännande, barnsligt eller lockande förändras under den glimt vi läsare får av Hannas och hennes närmastes liv.

Den trettonåriga Linda har försvunnit, fakta och rykten sprids i bygden, dels om alla killar hon haft och dels om hennes föräldrars relation – spekulationerna bland Hannas närmaste umgänge handlar om våldtäkt och mord. En ständig skräck finns närvarande sedan dess, faran ligger på lur, Hanna ser potentiella spår och mördare i olika sammanhang och jobbar med att hantera sin rädsla. Samtidigt finns en personlig och konkret skräckupplevelse; de flinande och tafsande killarna – och så blir kompisen Sabina, som är lite ivrigare och kanske har kommit lite längre i sin mognad, ihop med en av Hannas plågoandar. Flickorna blir osams, kommer ifrån varandra och Hanna vänder sig mer till den lite barnsligare Jonna, som hon fortfarande kan ’leka’ med.

Tillvarons otrygghet späs på ytterligare när Hanna känner att allt inte är som det brukar i föräldrarnas relation, och inte heller i hennes egen relation till dem. Alla förändringar, skuggor och rädslor som bor i henne förstärks av hormonförändringarna; hon får sin första mens, upptäcker sin kropp och förskräcks av sina egna tankar och av hur hon upplever vuxnas kärlek. När mordet bekräftas och klassen är i sorg finns utrymme att låta känslor välla ut. I mammans frustration över relationen till sin man finns anledning för Hanna att gå sina egna vägar, och i rädslan för trakasserier och i vilsenheten och saknaden efter tryggheten utvecklas hon. Långsamt och fint kommer kärleken henne till mötes och allt slutar i balans med en öppen fortsättning.

En fin och träffsäker skildring av en tolvårings upplevelser av sig själv, och utifrån dessa förhållandet till den vidare förståelsen och relationen till händelserna i hennes egen omgivning. Jag letar bland egna minnen och känner hur väl författaren gestaltar gränsen och det som händer i den aktuella åldern.

Den första flickan skogen möter är en stark, nära och innehållsrik berättelse. Inledningen kan kännas aningen svårgenomkomlig och språkuttrycket är bitvis lite komprimerat, men den som inte låter sig avskräckas blir rikt belönad! Målgruppen 9-12 tycker jag är i yngsta laget – 11-14 känns mer relevant.

Titel: Den första flickan skogen möter
Författare: Moa Eriksson Sandberg
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)

ISBN 9789129681963
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Kanske gillar du också:

Författare: Marit Jonsson

Jag heter Marit Jonsson, är mamma och farmor, och har jobbat med barn i många år. Det är något alldeles speciellt med att läsa barn- och ungdomslitteratur, så jag fortsätter med det och berättar gärna om mina upplevelser när jag har läst klart. För mig är helheten viktig, en bok är både pärm och innehåll, har både text och bild, är skriven av någon och för någon, har tillkommit i en viss tid och i en kultur. Kanske tycker jag att detta är viktigt för att jag är både litteratur- och konstvetare, har fördjupat mig extra i barn- och ungdomslitteratur och i förhållandet mellan text och bild – och för att jag har läst många sagor och berättelser för många barn. När jag inte skriver om böcker skriver jag om något annat; som museer och utställningar, eller reportage om människor som är spännande, eller på min hemsida, eller korrekturläser, eller något annat som har med bilder, bokstäver och människor att göra…

2 reaktioner till “I gränslandet”

  1. Vilken bra recension! Den ger mig som mamma precis så mycket insikt om boken som jag behöver att jag kan fatta ett bra beslut om jag skall köpa den här boken till min tolvåring eller ej – tack! :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *