Etikett: barnböcker

”Pappa Pa och Tassen” är en fin berättelse om vänskap och frihet, med en dos magisk realism. Pappa Pa reser från Sverige för att hälsa på sin dotter i Gambia; han längtar efter värmen och sin familj. Väl framme i Gambia träffar han Tassen, en talande hund – de blir snabbt vänner och ger sig ut på äventyr tillsammans.

Det jag gillar mest med Pappa Pa och Tassen är att det är en vardagsskildring, men en vardag som säkert är annorlunda från vad många läsare är vana vid. Gambia skildras med stor värme – här finns gatumyller, strandliv och hönsgård. Man kan sitta under mangoträdet och dricka sött te, äta akara (friterade bönbollar som säljs på gatan) till frukost.

Pappa Pa är synskadad och ibland behöver han hjälp, men det är också en del av hans vardag. Den talande hunden Tassen gör att berättelsen kliver in i sagans värld, men precis som i en Gabriel García Márquez-roman står ena foten kvar i verkligheten.

Illustrationerna blandar jordiga toner med starka färger och skapar en levande känsla av plats. Det visuella samspelet med texten är inte alltid balanserad men tillsammans bygger de en berättelse som väcker nyfikenhet.

Pappa Pa och Tasse är en bok som öppnar dörrar till nya platser och perspektiv som lämnar läsaren med en varm känsla i hjärtat.

Pappa Pa och Tassen

”Kom vinden!” är en bok med få ord och färgstarka bilder, där vinden nästan känns mot huden.

Vi får följa med på en upptäckfärd från stan till strand, från skog till berg, från hav till land. Det är svårt att säga vem som är huvudkaraktären i boken – är det vinden, den snabba hunden eller den rosa-lila ballongen? Min fyraåring skrattar, pekar och viftar med armarna. ”Vad händer här? Fick han håret i munnen? Oj!”

Texten är sparsmakad, med bara några få ord på varje uppslag. Det är ett modigt grepp av författaren som fungerar bra, särskilt vid högläsning där rösten kan bli en del av berättelsen.

De ord som finns bildar en egen dramaturgi, nästan som en parallell berättelse:
”Åh, vinden. Oj, vinden! Nämen vinden!…
… Försiktig vinden! Akta vinden! Vänta vinden!”

För den som gillar ordlösa bilderböcker erbjuder Kom vinden! något liknande – men där ordlösa böcker lämnar hela berättelsen åt läsaren, ger den här boken en röd tråd och struktur. Det gör den särskilt bra för högläsning där man kan kombinera språk, rörelse och dramatiserad läsning.

Illustrationerna är bokens hjärta; de är färgsprakande, fulla av rörelse och fantasi. Bilderna bär berättelsen och skapar en stark känsla av närvaro – man nästan hör susning på stranden och känner håret fladdra. Varje uppslag är en ny plats, ett nytt landskap och en ny årstid.

”Kom vinden!” fungerar bra för gemensamma lässtunder med barn i åldern 3–6.

Kom vinden!

Karavan av Anders Holmer är en rytmisk bildberättelse som tar läsaren med på en litterär resa genom fantasifulla detaljer. Boken, utgiven av Natur & Kultur våren 2025, är ett konstverk i sig med sitt innovativa dragspelsformat.

Boken myllrar av liv och skildrar en karavan som rör sig åt samma riktning genom olika miljöer – ibland klättrar de uppför höga branter, ibland svävar de på moln. De korta, rimmade textraderna ställer fler livstydande frågor än de ger svar.

”Hur blir allting till?
Går det att förstå
Hur månen kan växa
och sko blir för små?”

Boken har vaken någon huvudkaraktär eller någon sammanhängande berättelse. Det finns bara ”vi” i olika storlekar, former och färger, ”långsamma, nyvakna, korta och långa” samt många frågor som väcker både nyfikenhet och eftertanke.

”När tar morgonen slut?
Hur läker ett sår?”

Holmers illustrationer är fyllda av färgglada detaljer som förändras med väder och vind. En röd sko, en blå mössa, ett trumpet, en växt, ett berg, ett paraply och så många detaljer att undersöka och beundra. Det innovativa dragspelsformatet gör att berättelsen vecklar ut sig till en resa utan början eller slut – en karavan precis som titeln.

Karavan är en bok som inte bara underhåller, utan också väcker frågor om livet och världen omkring oss. Anders Holmer har med sin unika stil skapat en mångbottnad bok som är både vacker och tankeväckande. Min fyraåring tycker att boken påminner om förskolan – alla står i led och går på utflykt. Och jag tänker på min och även din egen livsresa, upp och ner i alla väder. Vart är vi på väg?

Karavan