Världens äckligaste bok är precis det den utger sig för. En bok fylld med allsköns äckligheter så som blod, bajs, larver, snor men också döden. Jag är inte målgruppen för den här boken och vissa sidor fick jag skumläsa lite sådär mellan fingrarna.
Men för ett barn tror jag att den här typen av läsning är mumma. Även den mest läsovillige torde bli nyfiken på vilka urkligheter som ska berättas på nästkommande sida. Vi får lära oss om variga sår, blodsugande iglar, fiskar som gömmer sig i sin egen spya på natten för att undgå uppätning (är det värt det?), vilka djur som älskar bajs, hur amputering gick till förr i tiden samt mitt personliga hatobjekt: sår och maträtter med maskar och larver.
Vissa partier kan nog vara lite väl magstarka så som information om avrättningar och vad som händer med kroppen efter döden. Du som vuxen får definitivt vara beredd på att svara på en och annan fråga kring vissa områden i boken.
Både text och bild är tydliga vilket betyder att du inte bör vara äckelmagad om du vill läsa den. Ellen Greiders bilder är, utöver att ofta vara äckliga, både härliga och roliga och texterna är uppdelade i små snuttar så att du kan läsa precis de delar du är mest intresserad av. En varning dock för att boken kanske innehåller sådant du egentligen inte ville veta. 😱🤮
Kroppen är fascinerande och när min 4-åring visar intresse för den hakar jag gärna på. Att visa kroppens fantastiska funktioner och uppbyggnad tror jag kan hjälpa till att skapa en kärlek och respekt för våra kroppar. Det behövs i ett samhälle där kroppen ofta kritiseras och möts av redigerade bilder som kan få oss att känna att våra kroppar är fel eller fula. Men kroppen är fantastisk!
Tidigare i år fick de klassiska spökena Laban och Labolina nytt liv genom ny illustratör och nya författare. I Inger och Lasse Sandbergs anda skriver Cecilia Bross nya berättelser med Hanna Strömbergs bilder som är trogna Lasses, men mjukare, öppnare och mer 2020-tal.
Ett riktigt bra samarbete och roligt att böckerna fått nytt liv så att fler kan få lära känna de känslofyllda, nyfikna och vänliga spökena.
Eli bor i en liten transylvansk stad där det finns två av allt: floder, huvudgator och begravningsplatser. Men det finns bara en Luli, Elis bästa vän. Tillsammans springer de överallt de ska. Eli ger Luli av sin matsäck eftersom hon inte kan få med sig någon mat hemifrån. De gör allt tillsammans. Men så kommer kriget. Luli flyttar till USA och Eli tas till ett arbetsläger. Kommer de ses igen?
En fin, men ganska snabb, berättelse som ger barnet (från ca 6 år) en inblick i det mest fasansfulla som hände under 1900-talet. Inte så många detaljer, berättelsen utspelar sig mest före och efter kriget, men det som står kan räcka långt för den som vill veta mer. En bok att läsa tillsammans med någon att hålla i handen, någon som kan svara på frågor som uppstår. En bok om hopp och vänskap som tål det mesta. Detta ackompanjeras av fina akvareller av författarens dotter.