Om hundar kunde berätta om sina liv skulle de säkert göra det i bokform oftare, som Kasper i boken Kasper och kapten Mandel…och så den där Mari. För hundar är ju väldigt intelligenta djur!
Kasper gillar att berätta och gör det på sitt eget sätt. På en hunds vis.
Kasper berättar om sin vardag med sin husse kapten Mandel. De gick till jobbet på teaterverkstan, åkte båt, promenerade. Ja allt gjorde de tillsammans. Kapten Mandel var Kaspers människa.
Men en dag träffade kapten Mandel en annan människa, Mari. Kasper var inte stormförtjust i den där Mari…när hon var med fick han inte göra sånt han brukade göra. Som att äta bajs på promenaderna. Han skulle helst se att Mari försvann så att han fick sin kapten för sig själv!
Men hur skulle han lösa det?
Det här är en bok skriven ur en hunds perspektiv. Om man nu kan veta hur en hund skulle skriva förstås. Den är väldigt gullig och Kasper är en hund med humor. Det är också en bok om svartsjuka och om en önskan att få vara med den man tycker allra mest om. Oavsett vad som händer…
Illustrationerna, av Christina Alvner, är fina och uttrycksfulla, passar väl in i storyn på något vis. De känns väldigt rätt för den här boken.
Det är en lättläst bok för barn som börjat läsa själva, men också vuxna kan ha glädje av den.
Boken visar oss skratten men också gråten, och det tycker jag känns fint.
Kasper och kapten Mandel…och så den där Mari
Författare: Marie-Chantal Long
Illustrationer: Christina Alvner
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 77
ISBN: 978-91-29-67060-8
Köp: Jämför priser
Lite trivia: Kände igen namnet Marie-Chantal Long och insåg att det ju var hon som spelade Philips franska och mycket nattaktiva mamma i Ebba och Didrik. (För övrigt en av mycket få vettiga vuxna i serien.)
Nej va kul, det hade jag ingen aning om! Nu känns det som jag måste se på lite Ebba & Didrik! :D
Ja, vad kul! Jag kände också igen namnet, tänk att stöta på henne igen. Ebba & Didrik är kanske den bästa barnserie som sänts på tv. Har sett om den i relativt modern tid, men tror inte att jag någonsin läst boken, så det blev jag sugen på.
Jag läste boken som liten. Har för mig att det finns en Ebba-bok och en Didrik-bok? Eller minns jag helt fel?
Du minns helt rätt! Böckerna, borde jag ha skrivit!
Se om, se om, se om! Fast när man är vuxen blir det nästan för plågsamt att se de sociala spelen i serien, jag mådde nästan illa när jag ssåg den för ett par år sedan.
Förstår vad du menar, Ika. Det förändrade perspektivet kändes också tydligt när det handlade om pappans otrohetsaffär och tillfälliga flytt. När jag var liten tyckte jag förstås att det var ett jättelyckligt slut att han kom hem igen, då jag främst identifierade mig med Ebba som fick sin pappa tillbaka. Nu var det i stället mammans roll jag levde mig in i och då tyckte jag genast sämre om pappan. Nu kändes det inte längre som en lösning att han kom hem, utan som att han tillfogat permanent skada och att det var lite vidrigt att han så lättvindigt tycktes bli förlåten för ett i mina ögon oförlåtligt svek.