Se upp, Stella! är skriven av Susanne Trydal med underbara illustrationer i Ellen Ekmans speciella stil. Du har säkert läst stripserien Lilla Berlin. Samma humor känns igen i bilderna i den här boken även om temat är ett annat.
Här handlar det om syskonkärlek, eller vad jag ska kalla det. Syskonbus och admiration kanske. Stella är snart fem år och hennes stora idol är storasyster Agnes. Allt Agnes gör är coolt och allt hon säger tar Stella ordagrant. Så när Agnes säger till Stella att en klasskompis blev blind av att sitta lika nära teven som Stella gör, tror Stella att hon också ska bli blind. Efter en natts sömnsvårigheter bestämmer hon sig för att det är lika bra att öva om det nu är blind som hon ska bli. Stella går därmed runt hela dagen med stängda ögon, känner sig omkring, går in i saker, halkar i trappen, häller juicen bredvid glaset och så vidare.
Stella är uthållig. Hon fortsätter att öva på vägen till förskolan och under hela dagen på förskolan, även om hennes bästis tycker att hon är tråkig som inte kan leka. Först när pappa och Agnes kommer och hämtar och Agnes verkar ha insett att hon kanske gått för långt och säger till Stella att det inte är bra att öva för mycket, öppnar Stella ögonen. Blind skulle hon visst inte bli, men hon ska få glasögon, precis som mamma. Agnes vill också ha mammas ögon. Kanske var det därför hon lurades?
Det är en rolig historia med illustrationer som visar på vardagsstök både på förskolan och hemma. Inget är perfekt, precis som livet inte är det, vilket är skönt. Familjen är multikulturell och verkar väldigt jämlika med mamma som fixar frukost och tar Stella till förskolan medan pappan hämtar och gör evighetsjobbet att para ihop strumpor.
En härlig bok med mycket humor och kärlek som jag tror passar nästan alla barn!
Mitt exemplar är fint signerad med “släpp aldrig taget om din inre femåring”, en uppmaning jag generellt gillar och jag älskar att Stella går omkring en hel dag som blind för att prova på hur det är i typisk femåringslogik. Men jag måste erkänna att jag släppt taget för länge sedan om den femåring som kunde ha gillat spottloskeleken. Fy bubblan så äckligt. Jag tvekade att läsa den scenen för barnen, vill liksom inte ge dem några dumma idéer, men det gick inte att undvika då bilden är stor och skriker på uppmärksamhet. Som tur är tyckte barnen att det var ungefär lika äckligt som jag tycker. Och ja, jag erkänner, jag hoppade den sista meningen. Läste “det är ganska äckligt”, men struntade i “men coolt.”
Se upp, Stella!
Författare: Susanne Trydal
Illustration: Ellen Ekman
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129726619
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.
Dorran har fått en lillebror. Alla säger att han är jättesöt men Dorran tycker inte alls att han är kul. Särskilt inte eftersom deras mamma bryr sig mest om lillebror. Nu får det vara nog! Om Dorran lånar lillebrors napp och tar på sig en tröja hon hade när hon var bebis kanske mamma ser henne också?
frustration återvänder Dorran till bebisstadiet precis den morgonen när mamman och lillebror måste skynda till BVC. Varför får lillebror ensamtid med mamma medan Dorran blir lämnad på förskolan? Boken släpper fram Dorrans avundsjuka och ilska mot förändringarna. Vi ser även mammans frustration och känsla av otillräcklighet. De starka känslorna är befriande, de får ta plats och tas på allvar.