Lite för hemskt?

För första gången har jag avbrutit sagoläsningen för mina barn för att en bok känts för läskig. Jag gjorde det fundamentala misstaget att inte titta igenom boken ensam först, innan jag läste den för mina barn. Fast den här bilderboken var illustrerad med söt framsida av Ilon Wikland och baksidestexten berättade inte om några hemskheter. Men sen satt jag ändå där med skärrad blick och insåg att jag precis hade slagit ihop boken.

Tänk dig att du har en allra bästa vän. En som alltid står vid din sida och som beskyddar dig när du är rädd. Så är det för flickan som är huvudkaraktär i Den långa, långa resan. Hennes bästa vän är hennes hund. Men tänk dig också att det är krig och att det finns människor som begår onda handlingar runt omkring dig.

Flickan tvingas åka ut på landet, enbart med  hunden vid sin sida, för att krigets verkningar är värre inne i stan där hon bor. Hon åker med tåget till sin farmor, men något har blivit fel, för ingen kommer och möter henne. Som tur är har hon  sin vän vid sin sida och klarar av situationen genom att lifta till sin farmor, som inte visste att flickan skulle komma.

Men det visar sig att de inte är skonade från kriget ute på landet heller. Flickan ser stridsvagnar köra förbi och förstår att hon inte kan känna sig riktigt trygg någonstans. Men hennes vän ger tröst. ända tills något fruktansvärt händer. Hunden kommer inte hem när flickan ropar på honom. Hon går ut för att leta och finner blodiga spår. Död i snön ligger hennes allra käraste vän, ihjälskjuten av soldaterna. Där slog jag ihop boken.

Jag ångrar så att jag inte läste igenom boken ensam först. Det är verkligen en hemsk bok, men jag förkastar den inte för det. Den är skriven år 1995. Alltså ett år då flera barn tvingats flytta från forna Jugoslavien, efter att ha upplevt krig. Mina barn har inte några kompisar som själva upplevt krig, men däremot har flera barn på deras förskola föräldrar som flytt från krig och andra hemska förhållanden. Mitt äldsta barn ställer ibland frågor om vad ”krig” är för något. Jag kan förklara innebörden av ordet krig på ett någorlunda tillfredsställande sätt, men jag kan inte förklara vad det verkligen innebär för de människor som varit med om det.

Det är inte förrän den andra halvan av Den långa, långa resan som vi får veta vad flickan heter, men när man, som vuxen, ser namnet tänds en del kopplingar i hjärnan. Flickan heter nämligen Ilon. Detta är en berättelse om en flicka som tvingas fly från ett Estland i krig.

I Den långa, långa resan får vi en bild av krig, av onda gärningar som skapats av människor. För att skapa förståelse för något så fruktansvärt, behöver en bok att innehålla hemska delar. Däremot hade jag velat att det stod något på bokens baksida om bokens hemska delar. För detta är inte en bok som man läser tillsammans för att få en mysig stund. Det kan aldrig  vara mysigt att läsa om hur någons bästa vän blir mördad. Men jag måste också skriva att boken slutar hoppfullt. Livet för flickan går vidare. Hon kommer till ett land där det inte är krig (Sverige), skaffar sig människovänner och börjar finna mening i livet.

Jag läste färdigt boken ensam och frågade senare mina barn om de ville höra fortsättningen. De ville inte det, men vi har haft ett par samtal om vad krig innebär och jag tror säkert att jag kommer att gå till biblioteket för att låna den här boken igen, vid ett annat tillfälle.

Varje dag började med att hunden sprang ut och såg efter om världen fanns kvar.
Och pinkade lite på den.
Sen sprang den in och såg efter om flickan fanns kvar och slickade henne i ansiktet av förtjusning.
Men en morgon kom hunden inte tillbaka. Flickan hörde den skälla borta på isen och blev orolig. Den skällde och skällde ända tills det hördes skott. Flickan rusade ut…
…och när hon kom ner på stranden fick hon se vad som hade hänt. Soldaterna hade skjutit hunden.
Hur kunde de? Hur kunde man skjuta en liten hund?
För att den skällt på dem kanske, men den ville ju bara vakta henne från kriget!
Och flickan blev alldeles ensam och trodde att hon aldrig skulle bli glad igen. Hon grät och skrek och miste matlusten och kunde inte sova.


Den långa, långa resan
Text: Rose Lagerkrantz
Illustratör: Ilon Wikland
Förlag: Brombergs
Antal sidor: 48
ISBN: 9176086844
Låna boken på bibliotek

Kompisen längtar

Olivia ska åka bort och kompisen får inte följa med. Kompisen gråter floder och Olivia kommer inte ens ihåg att vinka till honom genom fönstret. Kompisen kan inte äta, inte leka, bara längta. Tiden går så långsamt när man längtar. Även fast Olivia bara ska vara borta i en dag, så känns saknaden outhärdlig för Kompisen.

Kompisen längtar är närapå en poetisk skildring. Kompisens starka känslor känns ända in i själen. Per Gustavsson (som också skrivit och illustrerat böckerna Så gör prinsessor) lyckas genom Kompisens kroppspråk fånga den starka känslan av saknad. Kompisen längtar är en vemodig men fin berättelse som lämnar spår.

Äntligen är Olivia hemma igen!
Nu är det inte tyst längre.
Nu tickar tiden igen.
Och skratten skrattas.

Jag tror att boken kan vara bra för barn att ta del av. Små barn i 2-5-årsåldern kan inte alltid kan sätta ord på sina egna känslor av saknad och längtan, men genom Moni Nilssons bok kan de känna igen sig. Barnen ser att trots att det är jobbigt att längta, så finns alltid ett slut. Olivia kommer hem igen och så gör även barnets egen mamma när hon varit på konferens.

Boken skildrar även hur Olivias mamma saknar sin dotter. Hon sitter med Kompisen i knät när de tittar på TV på kvällen.

Till skillnaden från Moni Nilssons tidigare bok Kompisen är för liten är Kompisen längtar inte lika galen och overklig. Istället upplever jag Kompisen längtar som nedtonad – på ett positivt sätt. Jag och min 3-åriga dotter gillar den starkt och kommer att plocka fram den många gånger.


Kompisen längtar
Författare: Moni Nilsson
Illustratör: Per Gustavsson
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129672770
Köp: jämför priser

Böckerna om Rita

Rita är en tjej som bor i ett kallt Sverige. Hennes pappa däremot är född i Gambia och där finns Ritas farmor kvar och flera andra släktingar. I de två böckerna om Rita lär vi dels känna hennes liv i Sverige, men också det liv hon längtat efter, bland släktingarna i Gambia.

Den första boken om Rita ger en berättelse om längtan, ett barns längtan efter en person hon aldrig träffat och en plats hon aldrig varit på. I Sverige är det vinter och kallt. Visserligen är det väl roligt med snö, men Rita bara längtar efter att få träffa sin farmor i det varma Afrika. När hon är hemma hos sin mormor berättar hon om sin längtan, men hur ska hon egentligen få som hon vill?

I nästa bok om Rita, Rita i Kudang, har hennes dröm blivit sann. I början av boken skiner solen på Rita. Hon kan se flodhästar och krokodiler och äntligen ska hon få träffa sin farmor!

De här böckerna är mysiga och charmiga. Bilderna är väldigt trevliga och återger stämning väl. Det är lätt att känna kylan i Sverige och värmen i Afrika.

Att känna samhörighet och längtan till ett land man aldrig har varit i är inte precis ett vanligt tema bland svenska barnböcker, men den första boken om Rita gör det på ett sätt som blir väldigt lätt för även yngre barn att ta till sig. Rita har aldrig varit i Afrika, men ändå vet hon att hon hör dit lite grann. Det är ganska lätt att förstå hennes frustration över att inte få lov att uppleva den här delen av sitt liv och över att inte få träffa en av sina närmaste släktingar. Eva Susso, bokens författare, har själv barn med en man som är född i Gambia och det har förmodligen bidragit till att göra böckerna om Rita är så verkliga i sin känsloåtergivning.

Den andra boken om Rita är ganska olik den första. Kontrasterna mellan de två länderna som Rita vistas i avspeglar sig på respektive boks tema. Om den första boken handlar om längtan, kyla och avvaktande, handlar den andra om glädje, värme och upplevelser. Rita träffar sin farmor och flera andra släktingar. Det händer saker kring henne hela tiden och hennes omvärld blir full med liv. Hon lagar gambisk mat, lär sig nya ord, går vilse på en marknad och klappar en krokodil.

Det kändes härligt att få läsa om att Rita fick komma till Gambia. Rita i Kudang är en spännande och konstnärligt vacker berättelse. Men eftersom de två böckerna är så olika för de också med sig olika tankar. Den första boken ger möjligheter till en vidare förståelse för identitetsskapande och tillhörighet. Den andra boken däremot skapar en inblick i hur det kan vara att leva i en by i Gambia.


Rita
Författare: Eva Susso
Illustratör: Anna Höglund
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 28
ISBN: 9172214503
Köp: jämför priser

Rita i Kudang
Författare: Eva Susso
Illustratör: Anna Höglund
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 32
ISBN: 9789177127246
Köp: jämför priser

Rotlöshet och fördomar

Jag skulle vilja lyfta två skönlitterära böcker, skrivna av och en sydafrikansk/brittisk och en zimbabwisk författare, med huvudkaraktärer som stöter på en hel del hinder, men som ändå är långt ifrån svältande offer.

Se tidigare inlägg om den afrikanska offerbilden

Beverley Naidoos bok På andra sidan sanningen börjar i Nigerias huvudstad Lagos.  Där bor tolvåriga Sade med lillebror Femi och mamma och pappa. Hennes pappa är en djärv regeringskritisk  journalist, vilket kan vara långt ifrån problemfritt  i samhället de lever i. Precis i början av boken möter vi Sade mitt i ett hemskt attentat som gör att hennes mamma dör. Kvar lämnas en familj i  sorg och vanmakt.  Samma dag som Sades mamma blev dödad tvingas Sade och hennes tioåriga lillebror att åka på egen hand till London för att undvika att också de dödas. Tanken är att de ska möta sin farbror där och att deras pappa ska komma då han lyckats ordna ett pass till sig. Men det är mycket som går fel. Sade och Femi hamnar i en väldigt utsatt situation när det visar sig att de måste klara sig helt själva i det nya landet.

De tvingas leva som gatubarn och får uppleva mer mänsklig kyla än vad ett barn någonsin borde få se. När de till slut blir omhändertagna betyder det slutet på en del problem, men också början på nya. Saknaden efter mamman gör sig påmind hela tiden och oron för pappan växer. Dessutom blir utanförskapet och fördomarna ett tungt ok för Sade. I skolan som hon börjar i tror de andra barnen att hon inte kan prata engelska och har vuxit upp fattigt och utan utbildning,  bara för att hon kommer från Afrika.

Men den här berättelsen har inte bara hemska delar, utan innehåller en hel del humor. För det är nämligen så att barnen, i all denna utsatthet och krav på ansvar, ändå agerar som barn. Det känns som om det är ett barns erfarenheter, tankar och perspektiv som vi får se ur Sades synvinkel.

När farbror Tunde öppnade dörren hade han en kort kvinna med mangoformade kinder vid sin sida. Hennes klänning och den gröna scarfen som hon hade på huvudet blänkte i ljuset från en lampa ovanför henne. […] Mrs Påfågel! Tänkte Sade. Hon föreställde sig hur en vippa av stjärtfjädrar fälldes upp bakom damen. Hon älskade att hitta på namn på folk.

Rotlös, som är skriven av Tsitsi Dangarembga från Zimbabwe, är något äldre och jag tycker mycket väl att man kan kalla den för en klassiker.  Det är en bok som börjar dystert med  fattigdom, orättvisor och en  stark könsindelning. Men samtidigt lyfter den även möjligheter just eftersom huvudkaraktären strävar efter ett meningsfullt liv, trots att det egentligen finns så mycket som tynger ner henne.

Boken tar sin början i 60-talets Rhodesia (Zimbabwe), som då fortfarande betraktades som en brittisk koloni. Vi möter tjejen Tambu, som visar oss sin del av ett starkt patriarkalt samhälle.  Tambu drömmer om att få studera, men eftersom hon är tjej ses det inte som meningsfullt att lägga pengar på hennes skolgång. Men när Tambus bror dör förändras Tambus liv. Eftersom hennes familj vill att något av barnen studerar får Tambu äran att göra det efter broderns död. Tambu älskar livet i skolan och alla böcker. Genom studierna får hon även möjlighet att lära känna sin kusin Nyasha, som har fått möjlighet att studera hela sitt liv eftersom hennes pappa (Tambus farbror) är rektor. Nyasha tar med sig Tambu in i en värld med en helt annan frihet och ifrågasättande av normer.

Men hon kan inte låta bli att känna sig kluven. Tambu vill vara en del av lokaliteten och gemenskapen i den omvärld som hon vuxit upp i. Samtidigt vill hon öka inflytandet över sitt eget liv. Genom Tambus synvinkel ser vi kulturen som tvådelad. Den ena halvan består av hemmets gamla kultur där by- och släkttraditioner bestämmer normerna. Medan den andra halvan beskrivs som en annan värld där utbildning blir en väg ut ur den kvävande strukturen. Men samtidigt lämnar Tsi Tsi Dangarembga en massa frågor efter sig under berättelsens gång. Är skillnaden verkligen så stor mellan den gamla och den nya kulturen och hur djupa rötter har egentligen de patriarkala normerna?


På andra sidan sanningen
Författare: Beverley Naidoo
Svensk text: Peter Törnqvist
Förlag: Natur och kultur
Antal sidor: 252
ISBN: 9789127105973
Köp: jämför priser eller låna på bibliotek

Rotlös
Författare: Tsitsi Dangarembga
Svensk text: Irja Carlsson
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 265
ISBN: 9789172212978
Köp: jämför priser eller låna på bibliotek

Anton och sorgens pil

Det finns egentligen en massa saker som gör Anton glad. Han brukar tycka mycket om att vara i skolan och få reda på saker om barn i andra länder och andra spännande saker. Men plötsligt försvinner all färg från livet. Allt är grått och all meningsfullhet verkar ha runnit bort med färgen.

Kanske kan mamma hjälpa honom att hitta den färgglada världen igen? Men nä, hon förstår inget när Anton säger att har en sorgpil i hjärtat. Då kanske hans lärare kan hjälpa honom? Men hans svensklärare bara pratar om att det är bra att gå i skolan för att kunna skriva kärleksbrev och kärleken trivs ju ändå inte i en grå värld. Och så fortsätter det, lärarna pratar om att man ska lära sig saker för att kunna utföra roliga sysslor. Men varför skulle Anton vilja göra det när allt känns lika hopplöst som det är färglöst.

Jag gissar på att du också känt som Anton ibland. Jag har i alla fall gjort det. Ibland blir allt sådär grått och man önskar att man kunde hitta ett sätt att tänka lite ljusare på allting. När Anton går till skolans vaktmästare får han till slut hjälp med att hitta roten till det gråa och tråkiga. På det sättet kan han också börja hitta tillbaka till det ljusa och lätta. Som barn vet jag hur arg jag kunde bli när någon vuxen sa att de problem jag hade var små. Men hur stort ett problem är ju bara bäraren som kan bestämma och att säga att någons problem är små, det hjälper ju ingen.

Anton och sorgens pil är en fängslande bok. Världen blir verkligen grå och tråkig runtomkring Anton. Tyngden som han släpar på klänger sig fast vid varje detalj och varje ord, så det känns verkligen härligt att den här boken har ett lyckligt och ljust slut. Den lämnar efter sig en bra känsla och visar på att det faktiskt kan vara lönt att ta itu med sina problem istället för att tänka på allting som hopplöst.

I Danish Literary Magazine skriver Nina Christensen om Anton och sorgens pil samt om två andra nya danska bilderböcker och om hur de berör svåra ämnen.

Sorg og glæde i barnekammeret (artikeln är på danska)


Anton och sorgens pil
Författare: Katrine Marie Guldager
Illustratör: Kirsten Raagaard
Svensk text: Jennifer Lindström
Förlag: ABC forlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9788779160828
Köp: jämför priser eller Bokmusen