Ni vet känslan när ni upptäcker en bok som gör er glada att den alls existerar. Detta är en sådan bok. Den är liten till formatet och texten är kort och koncis och illustrationerna är fantasiartade på ett mycket uttrycksfullt vis. Så behändig är den! Så otroligt bra när du önskar en saga fort och känna att den är överkomlig att läsa, men att känslan den förmedlar är så mycket större än den tjockaste tegelstenen. En bok att ta fram i gryningen när barnet mumlar: ”Läsa saga”. En bok att alltid ta fram när ni behöver färgrikedom och en skjuts in i fantasin. En bok som ger något. Tankar. Intryck. Minnen. Önskningar.
En flicka stiger i land på en ö. I alla bilder från ön ser vi tecknade luckor, dörrar till det nya. Mycket finurligt och konkret illustrerat! Steget in i något nytt vidtar om någon i boken hade öppnat dessa. De kan också vara som en öppning till någons bo. Dessa små julkalenderliknande luckor blir som en rolig gimmick i boken och något som barnet kan fråga om och efter det kan fantasierna vidare gå. På ön finns det djur med olika uppsyn, massor av färggranna växter, nya dofter och så finns det en djungelflicka. En fri, naken och stark varelse:
Vem var det? Hon ville veta. De sprang genom skogen, men djungelflickan var snabb…
Vi ser en nyfiken huvudperson, en flicka som vågar, men som också är rädd. När mörkret faller smyger faror fram, i mötet med djungelflickan klarar huvudperson av att hantera sin egen oro på ett förtrollande sätt. Det sker en yttre tydlig förvandling, men också en inre:
Nu var det inte farligt längre. De kastade sig ut i natten, och flickan hade aldrig känt sig så fri.
En bok om en flicka som söker äventyr och det är nog så uppskattat. Jag hade tyckt lika bra om boken om det var en pojke eller ett icke könsbestämt barn, som stått i centrum. Samtidigt så är det fantastiskt bra om pojkar tar del av denna bok, precis som flickor tar del av böcker med pojkar i som huvudpersoner utan att klaga. Bra böcker har huvudpersoner som oavsett kön berör dem som läser. Jag har endast erfarit glädje och nyfikenhet när jag läst den för mina söner och döttrar i skiftande åldrar.
Djungelön är en liten bok om att söka och våga och finna och hitta… sig själv! Tänk att ha gåvan att kunna skriva och illustrera. Utforma allting. Lilla Vombat förlag kan skatta sig lyckliga över denna bok. Jag hoppas på många fler alster av Sanna Borell!
Djungelön
Författare & illustratör: Sanna Borell
Förlag: Vombat förlag (2011)
Antal sidor: 43
ISBN: 9789186589103
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Naturen och äventyret står i fokus i denna episkt äventyrliga saga författad av Malte Persson, vuxenförfattare och kritiker och som nu också tagit sig an barnboksgenren via diktens språk, ett språk han behärskar sedan tidigare. Barnböcker i diktform är något som jag tycker mycket om, när det är ett gott hantverk vill säga. Högläsningen kan få en större effekt och bli mer dramatisk om sagan är författad på rim. I Resan till världens farligaste land passeras de hemskaste platser (ofta världens största eller värsta) som går att finna och barnet som lyssnar får bege sig ut till detta och möta en rad varelser och utmaningar, dock med flertalet viktiga visdomsord, som författaren i all vänlighet förser barnet med.
Ett barn föds där i bokens början. Tas emot med öppen famn. Det är så enkelt, rent och vackert. Det är stort, det handlar om livet. Barnets väg ut, faror och lockelser på vägen och så tillbaka igen. Barnets växande till ett Jag. Liknelsen kan gå att applicera på valfritt ålderskede. Vi kämpar alla där ute och stundtals behövs en varm och trygg rekreationsbas. Texten är kort och kärnfull med en poetisk ton där en andlighet fyller sin plats ihop med naturens fenomen och djurens symboliska närvaro icke minst. Barnet som, ibland ödmjukt, ibland drivande, prövar sin förmåga och leds av sin nyfikenhet ut i världen, är så lik ett valfritt litet barn nära, ett barn jag mött, vi alla mött. Illustrationernas sparsamma linjer är som i rörelse och är så känsligt utförda att de skulle kunna stå fria från text.