Mystiska Milla och spökskolan är enligt förlaget en ”perfekt högläsningsbok för barn mellan 6 och 9 år”, men jag kunde snabbt konstatera att den duger bra för barnboksnyfikna mammor också.
Unni Lindell presenterar en mysigt fantasifull spökvärld parallell med vår egen. Hon spinner vidare på idén om spöken som lakan och förklarar att vilket tygstycke som helst kan ha en själ, som antingen har varit eller ska bli en människa. Det leder till många fyndiga inslag som till exempel att det farligaste för spöken är konfektion, det vill säga allt som sys. Och spökbarnen badar såklart inte, utan tvättas och torktumlas.
Mystiska Milla är ett föräldralöst litet spöke som bor i en syfabrik. På dagarna arbetar människor i fabriken och då måste alla spöken ligga knäpptysta överst i tyghyllan. När boken börjar ska Milla strax börja i Sofia Skrämmavettis spökskola för yngre oskolade spöken. Milla är vild och ouppfostrad och gör hela tiden tvärt emot, till de andra spökenas förtret. En dag händer något hemskt: Milla råkar knuffa ner Flinka Fiola från tyghyllan och hon blir sydd till en väska och skickad till Paris! Milla kan inte visa sig bland de andra spökena förrän hon ställt allt tillrätta igen och som tur är får hon hjälp av Sofia Skrämmavettis och av tygfabrikörens stackars hunsade son. Vi följer henne till Paris där hon får träffa spöken som åtminstone vi vuxna kan le igenkännande åt: Victor Hugo, Leonardo da Vinci, Edith Piaf… Men alla spöken är inte snälla, där finns också de onda gobelängspökena!
Mystiska Milla och spökskolan, framsida
Mystiska Milla och spökskolan, ett uppslag i boken
Boken är illustrerad med härliga, uttrycksfulla färgbilder av Fredrik Skavlan. De gör mycket för boken!
Jag tycker att berättelsen är fantastisk, men hakar upp mig vid några tillfällen på detaljer i språket och berättandet. Ett exempel är begreppet ”klänningsliknande kropp” som säkert bara används två-tre gånger, men är såpass ovanligt att jag tycker det känns överanvänt… Men det är alltså inga stora saker och ingenting som förstör boken.
Det norska originalet heter Nifse Nella og Nattskolen. Enligt Tradusa betyder ”nifse” ”hemska” och jag undrar hur man tänkte när man valde Mystiska Milla som det svenska namnet. Det fångar varken stämningen i originalnamnet eller Millas personlighet (även om hon ärligt talat inte är hemsk heller). Men det kanske låter bättre än Nedriga Nella eller Hemska Hella…
Andra recensenter: Eva-Lotta Hultén på GP tycker att boken är spännande och frejdig. Katharina på Lästa tankar tycker att ”filosofi, kultur och vår västerländska historia kryddar boken på ett utsökt sätt”, medan Hanna Höglund på Expressen inte imponeras av dessa inslag. Fru E delger oss en åttaårings funderingar kring boken.
Mystiska Milla och spökskolan finns även som ljudbok inläst av Rikard Wolff.
Jag gissar att tio delar är planerade, eftersom det pratas om tio sanningar spöken måste lära sig och den första boken har undertiteln Den första sanningen. I höst kommer del 2, Mystiska Milla och Sjustjärnan. Jag har lagt in en bevakning på Adlibris, för det är inte otroligt att jag vill läsa mer om Milla… eller jag menar förstås samla på mig för Avas skull så att hon har lite böcker när hon blir större. :)
Mystiska Milla och spökskolan
Författare: Unni Lindell
Illustratör: Fredrik Skavlan
Översättare: Barbro Lagergren
Förlag: Lilla Piratförlaget
Antal sidor: 145
ISBN: 9164202887
Köp: Adlibris