Det finns en musik som famlar efter en vetskap
Det finns en musik som spanar efter en väg
Det finns en musik som ekar i vinande tomrum
Det finns en musik som minns att den övergavs
Det är inte varje dag jag närmar mig en roman för ungdomar. Lite fördomsfullt undviker jag i möjligaste mån att ägna min dyrbara tid åt denna genre. Varför? Kanske har jag blivit avskräckt från tidernas begynnelse från skolans trötta bibliotek eller så har jag uppgivet avfärdat mycket i dyningen av det jag läst i nutid om allt miserabelt som en sådan bok kan innehålla. Men nu är jag fast i ungdomsromanträsket eller om allt bådar gott snarare liknar ett paradis av igenkänning, hopp och läkning. I Katarina Kieris bok Mellan dig och dig följer jag med som en åskådare men också medkännare. Efter ungefär hundra sidor kommer jag ordentligt ikapp berättelsen i mitt inre och tårarna blir som självklara små påhälsningar mellan raderna. Jag är inte ledsen. Jag är berörd. Författaren skriver så att jag känner och lär känna. Läkning kan ske även för en äldre sort som jag. Nu önskar jag att fler olika åldrar närmar sig ett sådant självklart språk som öppnar upp en vidare förståelse. Det sker så mycket i en människa i det tysta, i det outtalade och på något vis lyckas Katarina Kieri få fram huvudkaraktären Toras inre så att jag känner igen mig. Hon har tidigare skrivit om ensamhet och någon slags outsäglig saknad efter att bli sedd (t.ex. i vuxenromanen Vem vågar sommaren?). Jag upplever att hon gärna beskriver huvudpersoner som inte är särskilt aktiva i sina val. Läsaren möter väntande personligheter, inväntare av att livet ska ta med dem till det som längtar i dem.
Tora lever ensam med sin pappa som hon betraktar med en viss nedlåtenhet, vilket förändras under tidens gång. Hennes mamma har flyttat hem till en gris (läs ny kärlek) och på det hela taget är Tora outsägligt ensam, förutom då att Ivar finns. Men det skaver det där med Ivar. Att inte kunna nå fram, läsa av varandra och känna gemenskap. Vännen Jonna från förr är inte kvar i Toras närmsta krets längre och en nedstämd icke utagerande deppighet växer inom henne. Där kommer bibliotekarien Sven in som en omtänksam vind mot Toras kind. Där planterar hon sin längtan och söker minska bristen på närhet och längtan att vara sedd. Så väl beskrivet; en vilsen, men skärpt 17-årings enorma fysiska och psykiska längtan efter att bli sedd och omfamnad. Därmed belyses faran med den vuxens ansvar att inte utnyttja en ung människas törst på nästan vilken uppmärksamhet som helst. Texten med mötena med Sven är något som många kan känna igen, speciellt de som arbetar med unga. Det som försiggår i Toras inre är så basalt, men för den enskilde unikt och Katarina låter Tora vara en tämligen försiktig person, någon som väntar, avvaktar och det går på så vis väl för henne. Hennes personlighet är poetiskt analyserande (hon skriver små fantastiska diktrader) och en poesiuppläsning blir central i boken. En bok att ge till alla som vill ha eftertanke och lärdom av att vara människa, för vi är nog alla sköra i olika grader och vi har hjärtat mer eller mindre öppet efter synlighet och bekräftelse.
Mellan dig och dig
Författare: Katarina Kieri
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 234
ISBN: 9789129680751
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
